Kränkande att kalla queer för stolligheter

7 maj, 2013

Benkt Lundgren skriver i Journalisten (4/2013) om ”queer-tänkandet”, som går ut på att alla könsskillnader är konstruerade, och hur dessa ”stolligheter” etablerats i Sverige. Att referera till queer som ”stolligheter” är inte bara en nedvärdering och ett förminskande av ett etablerat, vedertaget teoretiskt förhållningssätt inom flera akademiska vetenskaper och av människor som identifierar sig med detta, utan också ett oerhört naivt och okritiskt sätt att förhålla sig på.

Att som Lundgren på samma sätt som Ulf Brunnberg gjorde i höstas referera till att ”vi ser olika ut mellan benen”, alltså en hänvisning till ”sunt förnuft” är både ointressant och irrelevant. Låt mig ta ett exempel. Om jag för 500 år sedan påstått att jorden var rund hade många, utifrån sunda-förnuftet-argumentet, bett mig bara titta ut över marken så hade jag med egna ögon kunna se att jorden var platt. På samma sätt kan det som vi uppfattar som ”sunt förnuft” i dag låta helt befängt om 100 år.  


Det är med andra ord omöjligt för oss, att hänvisa till det ”sunda förnuftet” som någon form av bevisbörda. Tvåkönsmodellen, att se människor som antingen män eller kvinnor, är inte särskilt gammal, cirka 500 år. Att vi ”ser olika ut mellan benen” är lika sant som att vi ser olika ut i ansiktet, alla har vi vårt egna, alldeles unika kön. Hur vi sedan väljer att kategorisera detta är dock tydligt en social konstruktion.


Ett uppenbart exempel på detta är de barn som föds med ”tvetydiga” kön, där det görs en bedömning om vad könet ”liknar mest”. Är det en stor klitoris eller en liten penis? Hur stor kan en klitoris vara för att inte hamna inom spektrat för en penis och vice versa? Efter en sådan bedömning görs sedan en ”korrigerande” operation, bara detta säger mycket om hur vi aktivt skapar två kön. Många gör också som vuxna genitalieoperationer för att bättre passa in, inom det ena eller det andra könet.


Nyligen spreds en skämtteckning i sociala medier: ett överviktigt par står på en badstrand. Båda i kortbyxor och bar överkropp, de ser likadana ut, båda har stora ”bröst”. Mannen säger till kvinnan: ”Jesus, Helen! Du kan inte gå till stranden sådär! Det är obscent!” Även här är det tydligt, att vi bedömer fysiska kroppar olika, beroende på personens genus.
Det har således ingenting att göra med kroppens faktiska utseende, utan vi bedömer den utifrån andra givna premisser. Det finns såklart många aspekter av den här diskussionen, men jag hoppas att det genom dessa korta exempel blir tydligt att queer-tänkandet knappast rör sig om några ”stolligheter” utan något som vi faktiskt seriöst kan diskutera.
Lundgren skriver också om hur ett ”q” för queer ”nästlat sig in” i homo-rörelsen och att ”hbtq” nu blivit ett etablerat uttryck. Nu är det ju inte så att ”queer” ”nästlat sig in”, utan är ett begrepp som funnits inom rörelsen länge (i många länder kallas avvikande personer, framförallt homosexuella just för queer). Det är ju inte heller så att just bokstäverna h, b och t är några självklara och fasta kategorier.


Den internationella organisationen för världens hbti-organisationer, ILGA, har till exempel med ”i” för intersexuell, många tycker att ”a” för asexuell borde vara med och så vidare. Det finns både för- och motargument för att just ”q” ska vara med, liksom för alla andra bokstäver.
Klart är att det finns starka argument för att just ”q” ska vara en del av bokstavskombinationen, inte minst för att många personer inom rörelsen identifierar sig som queer och inte som någon av de andra kategorierna. Detta då det finns en signifikant skillnad mellan att attraheras av ett visst kön/genus och att kön inte har någon betydelse för attraktion eller i hur man identifierar sig själv.
Dessa frågor är ständigt, pågående debatter som man kan ha olika syn på, men att som Lundgren helt förkasta dessa som ”stolligheter” är en djupt kränkande, ovetenskaplig och nedvärderande härskarteknik.   


Sarah Olsson
journalistik- och genusvetenskaps-studerande

Kommentarer

Det finns 5 kommentar på sidan.


Kommentera
Inlagt av Benkt Lundgren tis, 2013-05-07 15:03

Ovetenskapligt nonsens
Sarah Olsson känner sig kränkt å genusvetenskapens vägnar av min kritik av queerteoretikerna. Men en som långt före mig framfört sådan kritik är Yvonne Hirdman, historieprofessor och känd för sin genusforskning, som i en intervju i Forskning & Framsteg nr 5/2010 avfärdade queertänkandet som ”ovetenskapligt”. Att detta tänkande skulle vara ”etablerat och vedertaget” ens bland genusforskare är alltså grundfalskt. Olsson hänvisar till ”barn med tvetydiga kön”. Enligt bl.a. Läkartidningen handlar det om cirka 0,2 promille av alla nyfödda barn. Ett på 5.000. Att göra bisak till huvudsak, att dra generella slutsatser utifrån extrema undantag är inte vetenskap, snarare humbug, vidskepelse eller kanske modern religion – om Olsson föredrar dessa epitet framför ”stollighet”. Påståendet att könsindelningen är 500 år gammal är också ovetenskapligt nonsens. Ett enda exempel: Birger jarl, som för 800 år sedan stiftade lagar om kvinnofrid (tyvärr lika aktuell i dag) och om att vid föräldrars död ”syster må ärva hälften mot broder” skulle nog ha blivit mycket häpen över Olssons påstående.
Olsson jämför könsindelningen med en myt liknande myten att jorden var platt. Ja, visst kan det även i dag finnas myter spridda bland majoriteten. Men i ett upplyst samhälle är det säkert vanligare att konstiga sekter sprider myter som vinner föga gehör. Queerteorin är en sådan myt. Att dess företrädare försöker framträda som ett avantgarde som skådat ljuset är enbart patetiskt.
Vad gäller ”hbtq” så bekräftar Olsson, liksom andra som svarat på mitt första inlägg, att begreppet är omstritt bland hbt-personer. Att använda uttrycket blir i praktiken ett ställningstagande för en viss falang inom hbt-rörelsen. Men när ”utomstående” debattörer skriver ”hbtq”, till exempel Peter Weiderud i Omar Mustafa-debatten, är det knappast ett medvetet ställningstagande utan ren aningslöshet. Ansvariga redaktörer bör uppmärksamma detta.

Inlagt av Sarah Olsson ons, 2013-05-08 23:27

Mja, att jag skulle känna mig kränkt "å genusvetenskapens vägar" är såklart inte helt korrekt. Då Benkt Lundgren känner till Yvonne Hirdman, vet han såklart att hon tillhör en annan del av genusvetenskapen och, som framgår, inte tror på queerteorin. Att Hirdman har denna åsikt samtidigt som hon är genusvetare är alltså ingen motsägelse, det finns många olika åsikter, teorier och ständig diskussion inom genusvetenskapen, som inom alla vetenskaper. Jag skulle föreslå dig att besöka valfri genusvetenskaplig institution, för att få bekräftat att queerteorin är etablerad och vedertagen.

När det kommer till biologiska skillnader mellan könen, finns det omfattande forskning. Jag rekommenderar dig att läsa exempelvis Fauste-Sterlings "Myths of gender: biological theories about women and men". Fauste-Sterling är biologi- och genusvetenskapsprofessor och har forskat på fosters könsutveckling och har kommit fram till att det är uppenbart att klitoris och penis utvecklas ur samma vävnad och att det ur det kontinuum av variation som finns inte går att sätta upp någon fast biologisk gräns mellan könen. Läkare som arbetar med könskorrigering kan också bekräfta att uppdelningen "män" = en viss uppsättning kromosomer, hormoner och kroppsliga attribut och "kvinnor" = en viss uppsättning kromosomer, hormoner och kroppsliga attribut är en extrem förenkling av något väldigt komplext.

Siffrorna du refererar till, angående intersexuella, är inte helt tillförlitliga. Organisationen INIS (Intersexuella i Sverige) uppger till exempel att det handlar om 1 barn på 1500. Mörkertalet är dessutom stort, av förklarliga skäl. Till exempel att många inte kan acceptera tanken på att det kan finns mer än två kön (genom att förkasta det som stolligheter).

När jag skriver att könsindelningen som vi känner den idag, är 500 år gammal, syftar jag på Thomas Laquers omfattande forskning kring könens uppkomst. Rekommenderar dig att läsa just "Om könens uppkomst", om hur man inom l ä k a r v e t e n s k a p e n gick från en enkönsförståelse till en tvåkönsmodell. Enligt Laquer någon gång på 1700-talet. Enligt Laquer alltså ungefär, bara 300 år. En uppdelning i samhället, när det kommer till exempelvis arbetsuppgifter, fanns, precis som idag, mycket riktigt, därav ditt exempel om Birger Jarl.

Det är intressant hur du fortsätter att hålla dig till sunt förnuft-argumentet, trots att det som ju de flesta kan förstå inte är särskilt "vetenskapligt". Som påståendet om att vi skulle leva i ett "upplyst" samhälle. Jag kan lova dig att det, har man tänkt i alla tider. Aldrig har man ju varit så modern och upplyst som nu!

Vad jag skrev om diskussionen kring "hbtq" var att bokstäverna ändras och att det ser olika ut i olika länder av olika anledningar. I vissa länder har det varit viktigt att ha med "intersex" eller "assexuell". I Sverige har vi valt att ha med "q" och i och med att det antagits av RFSL skulle jag inte kalla det för ett ställningstagande direkt, mer än en vilja att inkludera fler människor. Precis som att lägga till "i" eller "a". I så fall är alla bokstäverna ett ställningstagande och det kan de väl vara, men det är inte så att "q" är ett större ställningstagande än till exempel"t". Här kan du läsa RFSL:s lathund om queer om du vill veta mer om hur de resonerat: http://www.rfsl.se/public/lathund_queer.pdf.

Att bredda sitt synfält för nya perspektiv, söka fakta på många håll och att förhålla sig kritisk till det vi tar förgivet, det är det som skapar ett upplyst samhälle, inte att förkasta nya idéer som larv med motiveringen att ”det förstår väl alla, så har det alltid varit.”

Inlagt av Benkt Lundgren tors, 2013-05-09 12:09

Som lekman tycker jag det är ganska allvarligt om en forskare beskriver en riktning inom sitt område som att den "saknar vetenskaplig grund". Det var exakt så Yvonne Hirdman uttryckte sig om queerteorin i Forskning & Framsteg. Det kan inte viftas bort bara med hänvisning till "olika åsikter och ständig diskussion inom vetenskapen". Om antalet nyfödda barn med obestämbart kön är 1 av 1.500, så tycker jag fortfarande att det är alldeles för få för att dra generella, vetenskapliga slutsatser av. Du har säkert läst mer historia än jag, men jag drar helt motsatt slutsats av Thomas Laquers resultat. Han såg könsuppdelningen inom läkarvetenskapen som ett framsteg, att kvinnan inte längre bara räknades som "en ofullkomlig man". Det innebar med andra ord ett litet steg mot ökad jämställdhet, medan en queerteoretiker snarast måste beklaga den förändringen av läkarvetenskapen och se det som ett steg tillbaka! Det är trist att inte en enda feministisk debattör gett sig in i den här diskussionen. Det värsta med queerteorin är nämligen att den i Sverige mer eller mindre har tagit över feminismen, vilket enbart bidrar till att förfrämliga feminismen för den stora majoriteten kvinnor och män. Hbt-rörelsen riskerar samma sak, om den alltmer använder begreppet "hbtq", vilket är extra allvarligt med tanke på hur mycket gamla ingrodda fördomar som den rörelsen redan förut haft att tampas med. Men jag lägger ner den delen av diskussionen; det är en intern fråga för RFSL och hbt-rörelsen.
Till sist: Du slarvar med innantilläsningen. Två gånger har du pådyvlat mig att jag skulle hänvisa till argumentet "sunt förnuft". Det har jag inte gjort, lika lite hänvisat till "hur det alltid har varit".

Inlagt av Conlon tors, 2013-05-23 18:30

Just bokstavskombinationer och hbtq-rörelsen hör synnerligen bra ihop.

http://polytempik.blogspot.se/

Inlagt av Yossarian sön, 2013-05-26 16:16

Och så myten om den platta jorden: http://fof.se/tidning/2005/5/nar-jorden-blev-platt

 

Journalisten TV

Journalisten på Youtube

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Grodor

Fler grodor

Senaste numret

Prenumerera

Redaktionsbloggen

mer

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies