Lönneaus & Orrenius: Berättande nyhetsjournalistik
Genomslaget av artikelserien om utländska säsongsarbetare i Sydsvenskan blev stort även på riksplanet. Riksdagens arbetsmarknadsutskott har varit på besök i Skåne för att lära sig mer i frågan. Utlänningsnämnden och Migrationsverket har tagit upp företeelsen. Och i morgon avgör Stora journalistprisets jury om reportaget ska få pris i kategorin Årets berättare.
Man ska inte underskatta annonser. En noggrann läsning av dem kan rentav leda till Stora journalistpriset, eller åtminstone en nominering till det.
Just de här annonserna var införda i tidningarna ATL och Land tidigt i våras. Annonsrubriken var ”Arbetskraftsproblem?”, avsändaren företaget Rent a Farmer. Annonserna berättade om ett konsultföretag som specialiserat sig på att ”bistå utländska företagare från Polen och Litauen” och hjälpa dem få uppdrag i den svenska trädgårds- och lantbruksnäringen.
Rent a Farmer garanterade den som anlitade dem att ”slippa arbetsgivareavgifter och tidsödande byråkrati med fack eller myndigheter”. De arbetare som företaget – och flera liknande – hyr ut har f-skattesedel, såsom ”delägare” i ett engelskt kommanditbolag med filial i Sverige. Genom att de räknas som näringsidkare och kommer från länder med Europaavtal med EU kan de bedriva verksamhet i Sverige under en begränsad period. Något som systematiskt utnyttjas av de nya konsultföretagen. Priset för ”företagarna” är cirka 110 kronor i timmen, men av detta lägger konsultföretaget beslag på mer än hälften. Frågan om arbetstillstånd, minimilön och arbetsgivaravgifter kringgås på ett raffinerat sätt.
bryt
Fenomenet med utländska säsongsarbetare är naturligtvis inget nytt. Bara i Skåne ger Länsstyrelsen varje år tillstånd till nära 3 000 sådana, under kontrollerade former, med minimilön enligt kollektivavtal. Därutöver förekommer ett utbrett svartarbete, i olika branscher. Ämnet är ett sådant som, närmast slentrianmässigt, kommer upp inför varje sommar på en tidning som Sydsvenskan: Vad gör vi på säsongsarbetarna, då?
Men den här gången blev det annorlunda. En större satsning drogs igång, med två reportrar i tre veckors grävande, en stort uppslagen artikelserie – och ett perspektiv som skiljer sig en hel del från det traditionella. Detta genom att inte bara beskriva utnyttjandet av billig arbetskraft, utan också visa hur det sker helt lagligt – och med kopplingar till större frågor som effekten av EUs utvidgning och frågan om Sverige är på väg att få en ny sorts låglönearbetsmarknad.
– Det där är väl det man alltid letar efter, men sällan uppnår: en berättelse som kan knyta ihop det mänskliga och det principiella. Som kan föra samman enskilda företeelser med ett större, pågående skeende. ”Spegla universum i daggdroppen”, som det så fint heter, konstaterar Olle Lönnaeus, en av de två grävarna bakom berättelsen.
Hans reporterkollega Niklas Orrenius fyller i:
– Vi lyckades visa hur världen tränger sig på, på ett väldigt konkret sätt. Det var både nyheter och berättande på en gång.
bryt
Genomslaget av artikelserien blev stort – inte bara i Skåne. Även på riksplanet ledde den till en uppvaknande debatt om arbetskraftsinvandring. Så sent som för tre veckor sedan var riksdagens arbetsmarknadsutskott på besök i Skåne för att lära sig mer i frågan. Även Utlänningsnämnden och Migrationsverket har tagit upp företeelsen, efter Sydsvenskans reportage. Och i morgon avgör Stora journalistprisets jury om reportaget ska få pris i kategorin Årets berättare, dit det nominerats, i konkurrens med Daniel Velascos radioreportage ”Jävla vitskallar” och Pär Hällströms SVT-dokumentär ”Myntets alla sidor”.
Det kanske mest intressanta med Sydsvenskans artikelserie är att den inte följer mediedramaturgins traditionella mönster med skurkar och offer. Konsultföretagen som granskades bröt inte mot några lagar och stod för sin affärsidé – och utmålades på sin höjd som bufflar, inte som kriminella – och den importerade arbetskraften kände sig inte utnyttjad, utan var i stort sett nöjd med villkoren.
– Det klassiska upplägget hade väl varit att leta upp en balt som blivit blåst. Och vi letade. Men de flesta var, faktiskt, ganska nöjda. Vad det handlar om är istället ett system som håller på att krackelera, säger Niklas Orrenius.
Som reporterteam är Lönnaeus & Orrenius en ny konstruktion. Tidigare har Olle Lönnaeus gjort en rad uppmärksammade – och trefaldigt Guldspade-belönade – reportage tillsammans med Erik Magnusson, men den här gången hamnade han i par med en 17 år yngre reporter. Av den enkla anledningen att de båda lockades av ämnet och infallsvinkeln.
Det blev en lyckträff, konstaterar båda.
– Niklas skriver ju fruktansvärt bra. Dessutom har han en annan inställning. Han är alltid beredd att sticka ut på en gång, säger Olle Lönnaeus.
– Det jag lärde mig mest av Olles erfarenhet var att lita på det som vi faktiskt fått fram. Dessutom hade vi väldigt kul. Jag har tidigare dragit mig lite för jobb som sett tunga ut på papperet, men den här historien växte verkligen fram av sig själv, under resans gång, kontrar Niklas Orrenius.
bryt
Och det var verkligen en resa. Inte bara för de två, utan med fanns också flera olika fotografer och en tolk.
– Vi var ute och flängde på åkrarna och pratade med folk och letade bra case. Sedan gav det ena det andra, säger Olle Lönnaeus.
När artikelserien sedan skulle börja publiceras uppstod en konflikt på redaktionen om hur den skulle presenteras.
– Vi ville att det skulle vara en lång inledande berättelse, över ett uppslag. Men cheferna ville stycka upp det i små bitar. Det var rätt heta känslor, säger Niklas Orrenius,
Men reportrarna fick som de ville: en lång berättelse, med nyheten i reportaget – men på nyhetsplats.
– Det är skärningspunkten mellan nyheter och reportage som lockar mig mest. Det borde dagstidningarna generellt satsa mycket mer på, menar Niklas Orrenius.
Olle Lönnaeus nickar instämmande.
– I ett sådant här fall handlar det om att knyta samman olika händelser i en begriplig helhet. Man kan inte bara hacka upp världen i tvåspaltare, utan måste ibland stå för ambitionen att verkligen skildra en komplex situation och göra det som vi journalister säger att vi ska syssla med: göra världen lite mer begriplig.
bryt
Han har i 17 år varit en av Sydsvenskans mest trägna nyhetsleverantörer, men minst ”en gång per säsong” ägnar han sig åt ett större grävjobb.
– Djupdykningarna är ett slags livsluft. Man behöver det för att kunna se sig själv i spegeln efter alla dagar med snabba nyheter.
mj@journalisten.se