Gå direkt till textinnehållet

Yvonne Ridley: Mötet med pressen det tuffaste

Den brittiska journalisten Yvonne Ridley har blivit en mediekändis. Hennes berättelse om de tio dagarna i talibanernas fångenskap har sålts över hela världen. Men Yvonne Ridley verkar ta denna plötsliga massmediala uppmärksamhet med lugn och självinsikt. – Hade jag tagit mig ut ur Afghanistan utan att gripas hade jag inte suttit här och ingen hade varit intresserad av mig.

Den brittiska journalisten Yvonne Ridley har blivit en mediekändis. Hennes berättelse om de tio dagarna i talibanernas fångenskap har sålts över hela världen. Men Yvonne Ridley verkar ta denna plötsliga massmediala uppmärksamhet med lugn och självinsikt.

– Hade jag tagit mig ut ur Afghanistan utan att gripas hade jag inte suttit här och ingen hade varit intresserad av mig, säger Yvonne Ridley som jobbar på Sunday Express.

På frågan om hon skulle tänka sig att åter ta sig in i Afghanistan svarade hon tveklöst ja.

Annons Annons

– Det var ett scoop att kunna rapportera inifrån Afghanistan. Jag är journalist. Det är vad vi jobbar för.

Mötet med västerländsk press efter frigivningen var dock inte odelad positiv. Brittiska tidningar anklagade henne för att se för hård och okänslig ut då hon släpptes.

“Ingen hade anklagat en far”

Men det som sårade henne mest var anklagelserna om att hon var en dålig mor eftersom hon utsatt sig själv för livsfara. Hon är ensamstående med ett sexårig dotter.

– Ingen påpekar detta till en journalist som är far. Jag blev förvånad att journalister kunde attackera mig för att jag var ensamstående mor. Jag trodde att vi hade nått längre än så. Det förvånade mig att kritiken mot mig kom från kvinnliga journalister.

Men hjälp av kontakter tog Yvonne Ridley sig illegalt in i Afghanistan, utan identitetshandlingar, klädd i den traditionella afghanska dräkten burqa, som alla afghanska kvinnor är anbefallna att bära och som täcker hela kroppen.

Hon reste mer än 60 mil inne i Afghanistan under ett dygn, besökte byar och talade med människor. Det var först då hon skulle återvända till Pakistan som hon avslöjades, greps och misstänktes för spioneri. Ett brott som kan ge dödsstraff.

Hungerstrejkade

Talibanerna frågade hur hon hade tagit sig in i landet. Yvonne Ridley förklarade att den journalistiska yrkesetiken förbjuder henne att avslöja källor och kontakter.

Hon beslöt sig för att vara en besvärlig fånge, hungerstrejkade och gjorde allt för att talibanerna skulle känna det som en lättnad att bli av med henne.

– På slutet sade en taliban till mig: Ridley du är en man. Tydligen var det en komplimang.

De två personer som hjälpte henne in landet greps också och sitter fortfarande kvar i fängelse. På frågan om hon känner ett moraliskt ansvar för att dessa män greps svarade Yvonne Ridley att de var medvetna om riskerna.

– De är intelligenta män, väl medvetna om farorna. De fick dessutom bra betalt. Jag förklarade för talibanerna att de inte var skyldiga och skulle släppas.

Efter diplomatiska förhandlingar släpptes Yvonne Ridley efter tio dagar. Sista natten i Kabul började USA bomba huvudstaden. På samma gång som hon var orolig för sin egen säkerhet och att frigivningen inte skulle bli av reagerade hon som en journalist.

– Det var frustrerande. Jag var den enda västerländska journalisten inne i Afghanistan och kunde inte ringa in en rapport till hemmaredaktionen.

Fortfarande sitter den franske journalisten Michel Peyrard fängslad i Afghanistan efter att likväl som Yvonne Ridley ha tagit sig in illegalt i landet. Även han hade klätt sig i burqa.

Han anklagas för spioneri. Michel Peyrard har de senaste decennierna bevakat flera krig för Paris-Match.

pj@sjf.se

Fler avsnitt
Fler videos