Gå direkt till textinnehållet

Xi Jinping-kännarens kritik: ”Medier i väst önsketänker om Kina”

Författaren till succéboken om Kinas president Xi Jinping varnar i en intervju med Journalisten för att europeiska medier håller på att missa paradigmskiftet i världspolitiken – och ger sina bästa tips till journalister för att bättre förstå Kina.

De tyska journalisterna Adrian Geiges och Stefan Austs biografi Xi Jinping – världens mäktigaste man sålde slut i Tyskland när den kom ut 2021 och i den nya utgåvan, som nu finns i svensk översättning, har berättelsen uppdaterats med det senaste årets dramatiska händelser i såväl Kina som Ryssland och Ukraina.

– Det finns många böcker om Kina men ingen har försökt sig på att skriva en biografi om Xi Jinping. Vi räknade med att boken skulle sälja bra men mottagandet har överträffat alla våra förväntningar, säger Adrian Geiges när vi träffas i det svenska förlaget Bazars kontor i Stockholm.

Hösten 2021 fick författarna själva känna på den kinesiske presidentens makt. När deras tidigare böcker om Kina släppts hade de bjudits in till författaraftnar på Konfuciusinstituten, som drivs i samarbete mellan kinesiska och utländska universitet. Så även denna gång. Men efter författaraftnar i Leipzig och Freiburg tog det plötsligt stopp, ett digitalt evenemang ställdes in efter ett beslut av Kinas generalkonsul i Düsseldorf. De kinesiska samarbetsuniversiteten hade fått order uppifrån. Enligt en medarbetare på instituten var förklaringen: ”Xi Jinping kan inte betraktas som en vanlig människa, han är nu oantastlig och kan inte diskuteras.”

Annons Annons

– Det är talande för den förändring som har skett i Kina under Xi Jinping, säger Adrian Geiges.

Efter Mao Zedongs död 1976 insåg de ledande i det kinesiska kommunistpartiet faran med att ge så mycket makt till en person. Maos envälde hade bland annat lett till Kulturrevolutionen och Det stora språnget, med miljoner och åter miljoner dödsfall som följd. I stället infördes ett kollektivistiskt ledarskap i partiets centralkommitté och politbyrå och en tidsgräns om två mandatperioder à fem år för presidentämbetet.

– När Deng Xiaoping dog 1997 ströddes hans aska i havet. Det var viktigt för honom – och för partiledningen – att det inte skulle finnas ett mausoleum eller en grav som folk kunde besöka. Den personkult som skapats kring Mao Zedong betraktades som farlig. Sedan Xi Jinping blev partiets generalsekreterare 2012 och Kinas president 2013 har allt det förändras. Tidsgränsen är borttagen, så Xi Jinping kan vara president på livstid, och personkulten kring honom är enorm.

Adrian Geiges letar fram en artikel i partiorganet Folkets Dagblad från den 4 april i telefonen och citerar.

– Alla partimedlemmar, och i praktiken hela det kinesiska folket, ska från och med nu utgå från – och här kommer den intressanta formuleringen – ”Xi Jinpings tankar om socialism med kinesisk karaktäristik i en ny era”. Det handlar inte längre om idéarvet från döda kommunister som Lenin, Marx, Mao eller Deng. Hela Kina handlar nu om en levande presidents idéer.

Hur har förändringarna påverkat journalistiken i Kina?
– Enormt mycket. Kina har gått från ett auktoritärt styre som liknade de forna regimerna i Latinamerika, till ett totalitärt styre. Innan Xi Jinping kom till makten fanns ett slags avtal mellan folket och partiet: så länge du inte ifrågasätter eller utmanar den politiska makten kommer du att ha en relativt stor frihet att leva ditt liv och ditt välstånd kommer att öka år för år. Man kan inte blunda för att de ekonomiska framgångarna har varit otroliga, Kina har ju faktiskt lyft 800 miljoner människor ur fattigdom. Men Xi Jinping menade att det inte var tillräckligt att kräva att folket inte ifrågasätter partiet; folket måste i stället börja aktivt stödja partiet, eller rättare sagt honom. Med ett sådant system måste du ha hårt tyglade medier.

Hur märks det i medierna?
– Jag skulle säga att 80 procent av all inhemsk journalistik utgörs av positiva berättelser om Kina och särskilt Xi Jinping. Det finns också en stark nationalism som i stor utsträckning har ersatt kommunismen som statsideologi. Det är svårt att bibehålla folkets entusiasm kring socialism i decennier, vilket utvecklingen i Östeuropa visat, medan nationalismen kan verka sammanhållande under mycket lång tid. Det har Xi Jinping insett. Medierna varvar hela tiden berättelser om Kinas storhet med berättelser om västvärldens moraliska och ekonomiska förfall.

– Tidigare kunde journalister rapportera ganska fritt om olika samhällsproblem i Kina, nu är det i stort sett omöjligt, om man inte berättar om Xi Jinpings framgångsrika korruptionsbekämpning. Kineserna är medvetna om censuren, att medierna inte skildrar hela verkligheten, men de tror att medierna i västvärlden också är vinklade på motsatt sätt eftersom de är ägda av antingen privatpersoner eller av stater. Så är ju inte fallet, vi har pressfrihet i väst, säger Adrian Geiges.

I Sverige har representanter för den kinesiska staten gått till angrepp på medier och enskilda journalister för Kinakritiska artiklar. Ser det likadant ut i andra länder, till exempel Tyskland?
– Tyska medier har fått kritik från den kinesiska ambassaden i Berlin, men jag kan inte dra mig till minnes att de riktat kritik eller angripit enskilda journalister. Ofta handlar kritiken om att publiceringarna har varit onyanserade, man har efterfrågat det man kallar ”konstruktiv journalistik”. Den kritiken riktar Kina mot medier i många länder.

Vad tänker du om det?
– Kina har sig självt att skylla om rapporteringen blir onyanserad – de släpper ju inte in journalister som rapporterar sakligt och nyanserat i landet. Då kan journalisterna inte berätta om den kinesiska vardagen.

Den svenske förläggaren Gui Minhai sitter fängslad i Kina för ett påhittat brott. Är det vanligt att den kinesiska staten diktar ihop brott på det sättet?
– Det är oerhört vanligt. Människorättsaktivister, deras advokater och journalister och många andra torteras till de erkänner och sedan publiceras deras falska erkännanden. Det är stående inslag i den statliga televisionen. Man visar bilder på alla prostituerade som en tjänsteman erkänner att han betalat för sex, till exempel. Inget av det är sant. Det är helt fabricerat.

Vilka är de vanligaste missuppfattningarna om Kina bland europeiska journalister?
– De journalister som reser till Kina för första gången, kanske som turister, får en alldeles för positiv bild av landet. De ser en tillrättalagd version av Kina. Medan de som inte besökt Kina har en för negativ bild av landet.

Har du något tips på hur journalister bättre ska förstå Kina?
– Läs Xi Jinpings tal och uttalanden och andra officiella dokument från presidenten. De översätts alltid till engelska. Om du läser nyheterna om Xi Jinpings möte med Vladimir Putin är det ganska kortfattat, med ett par citat, men både Ryssland och Kina har traditionellt varit duktiga på att berätta mycket om sina aktiviteter. Läs protokollen eller kommunikéerna från mötet så ser du vilka intentioner Kina har. Det är tydligt att Kina har valt sida i kriget, de står på Rysslands sida. Jag blir förvånad när jag ser journalister och politiker sätta sitt hopp till att Kina ska få stopp på kriget, man håller på att missa det stora paradigmskiftet. Xi Jinping beskrev det som den största förändringen i världspolitiken på 100 år. Medier i väst önsketänker om Kina.

Fakta

Adrian Geiges

Adrian Geiges, född 1960, bodde och arbetade som korrespondent för Stern i Shanghai och Peking åren 1997-2007 och fortsätter att göra återkommande reportageresor till Kina. Han har också jobbat som korrespondent i Moskva, Hongkong, New York och Rio de Janeiro. Har tillsammans med Stefan Aust, tidigare chefredaktör för Der Spiegel, skrivit boken Xi Jinping – världens mäktigaste man.