Vardagsmötet: Lasse Bengtsson

TV4s tidigare ankare i TV4s Nyhetsmorgon Lördag berättar att han i Afghanistan har dragit stora lärdomar om världen och om hur det är att leva i ett av världens mest utsatta länder.

– Jag har fått ett annat perspektiv genom att vara en deltagare, en liten bricka, i det enormt stora spelet. Och jag har lärt mig mycket om det stora cyniska spelet om Afghanistan. Framför allt har jag lärt mig att afghaner är människor av kött och blod med samma hopp och drömmar som vi.

Den sista februari går förordnandet ut. Då har du varit i Afghanistan i ett och ett halvt år.

– Det är en lång tid. Enligt mitt sätt att se det är det svårt att stanna här hur länge som helst. Soldaterna stannar i omgångar på sex månader. Jag har varit här tre gånger så länge när mitt förordnande går ut.

När Journalisten når honom har han just kommit hem efter en strapatsrik bilresa.

– Det har varit oro och bombhot i Kabul i dag. Man har hållit loya jirga, ett storrådslag. Hela staden har varit stängd och många vägspärrar är utplacerade. Vi har fått köra stora omvägar runt hela stan för att ta oss hem.

Har du ofta varit rädd?

– Jag skulle inte ha varit här om jag varit rädd. Men man får inte vara dumdristig.

Men ett par gånger har han känt sig hotad.

– Nyligen satt jag i tandläkarstolen när talibanerna angrep den amerikanska ambassaden. Det var raketer och intensiv skottlossning och 27 dödades. Jag blev tvungen att sitta kvar hos tandläkaren i flera timmar innan jag kunde ta mig hem.

En annan gång utsattes hans team för ett rånförsök och man skar sönder deras bildäck samtidigt som en annan bil jagade efter i diket.

– Det farligaste är bilresorna. Där riskerar vi livet varje dag. Jag lyssnar också mer efter ljud nu och är mer på min vakt.

När Lasse Bengtsson ser sina forna journalistkolleger arbeta slås han av att de har för bråttom och för lite resurser. Kolleger kommer till landet några dagar och skaffar sig en bild.

Han är mycket kritisk mot svenska journalisters fokusering på svenska soldaters insatser i Afghanistan. Men han nämner ett undantag, frilansen Terese Cristiansson, som bland annat skriver för Expressen.

– Hon gör ett strålande jobb. Självständigt granskande och ibland också med stora personliga risker.

– Men många journalister ser inte det stora perspektivet eller det stora afghanska dramat och de försök som görs för att bygga upp landet. Här skulle journalister kunna ta hjälp av Svenska Afghanistankommittén som har stora kunskaper om landet och kulturen.

– Svenska Afghanistankommittén har funnits här i 30 år och kommer att vara kvar här efter att utländsk militär lämnat landet.

Vad ska du göra efter att förordnandet gått ut?

– Jag kommer att fortsätta att arbeta i Sverige för Svenska Afghanistankommittén i någon form. Det kan bli föredrag och att dokumentera vår verksamhet. Men det är inte uteslutet att jag går tillbaka till journalistiken i framtiden.

Lasse Bengtsson definierar sig fortfarande tydligt som journalist.

– Åtminstone om journalistik fortsätter att vara journalistik, vilket jag tycker att det ibland inte är. Alltför ofta händer det att medier och journalister blir uppknutna av alltför många intressen, främst ekonomiska. Medierna är hårt pressade och då finns det en risk att journalister dras in i sammanhang där de inte ska förekomma och göra saker de inte ska göra. Jag hoppas att medierna förblir självständiga. Det är nödvändigt för ett fungerande samhälle.

Fotnot:

Man kan följa Lasse Bengtsson i Afghanistan på hans blogg på organisationens hemsida: www.sak.se