Vardagsmötet: Anna Koblanck
Dagens Nyheters medarbetare i Afrika Anna Koblanck skrev sin sista artikel för tidningen i söndags. Hon hade begärt ett års tjänstledighet från utrikesredaktionen, men fick nej.
Du har skrivit din sista artikel för Dagens Nyheter. Vad ska du göra nu? Åka tillbaka till Sverige?
– Just nu är jag i Sverige på långsemester, men i början av oktober reser jag ner till Sydafrika igen. Jag planerar att stanna i Johannesburg tills vidare. Till att börja med tänker jag ta det ganska lugnt och utforska en del tankar om egna projekt, men också frilansa lite hoppas jag.
Vad jag har förstått ville du vara tjänstledig från DN ett år, men de sade nej. Är du besviken?
– Jag hade blivit väldigt glad om jag fått tjänstledigt, men det känns också spännande att vara på väg mot något nytt. Jag behöver verkligen en paus från den dagliga nyhetsrapporteringen, och lite tid till eftertanke och reflektion.
De sex åren i Sydafrika, vad är det som gett de starkaste intrycken?
– Det är framförallt de olika personer jag mött. Ju mer jag rest runt på kontinenten och ju fler människor jag träffat, desto tydligare har det verkligen blivit att folk är väldigt mycket desamma var än i världen de lever. Omständigheterna som människor lever i skiljer sig avsevärt förstås, men i grund och botten är vi alla väldigt lika. De flesta vill känna sig trygga, kunna försörja sin familj, utbilda sig så gott det går, vara friska och vara nära de man älskar.
Har du under åren sett att intresset för Afrika förändrats, att det är nya ämnen som hemmaredaktionen är intresserad av?
– Intresset har framförallt ökat! När jag först började rapportera från Afrika fick jag verkligen slåss för att få in material i tidningen, men på senare år har efterfrågan varit så stor att jag haft svårt att hinna med.
På senare år har det blivit tuffare för sydafrikanska journalister att jobba, med ökade restriktioner. Märker man av det som korrespondent?
– Jag är inte helt säker på att det verkligen blivit tuffare för sydafrikanska journalister på senare år, men just nu debatteras införandet av en statlig "mediakommission" som är oroande. Det är väldigt mycket tuffare för journalister på resten av kontinenten överlag, särskilt i konflikthärjade länder som Somalia och Demokratiska Republiken Kongo. I vissa länder, som Zimbabwe, har det varit svårt också för oss utländska journalister, men överlag har vi nog en lättare arbetssituation än lokala journalister.
