Statykriget i TV-rutan
I Estland är hon symbolen för hur rysk TV hetsat fram spänningar mellan ryssar och ester. – Jag vet. Men ingen har gett mig ett enda exempel på att något jag rapporterat varit fel, säger reportern Natalija Vasiljeva på ryska Pervij kanal.Under två veckor har hon gjort närmare hundra nyhetsinslag om den flyttade bronssoldaten.
I Estland är hon symbolen för hur rysk TV hetsat fram spänningar mellan ryssar och ester.
– Jag vet. Men ingen har gett mig ett enda exempel på att något jag rapporterat varit fel, säger reportern Natalija Vasiljeva på ryska Pervij kanal.
Under två veckor har hon gjort närmare hundra nyhetsinslag om den flyttade bronssoldaten.
När hon gör ännu en ståuppa framför statyn inför firandet av Segerdagen den 9 maj, fäster miljoner och åter miljoner tittare stor vikt vid vad hon säger. Tittare som finns inte bara i Ryssland utan i hela det forna Sovjetunionen.
I Estland är ryska TV-stationer som Pervij kanal ofta de enda nyhetskällorna bland rysktalande. Både politiker och journalister har beskyllt rysk TV för att ha provocerat fram protesterna från den stora rysktalande minoriteten. Särskilt sedan kravallerna urartade till kravaller och omfattande vandalisering natten till den 27 april.
– Rysk TV har varit väldigt skrämmande att följa. Under Baltikums frihetskamp framställde sovjetisk TV oss balter som blodtörstiga banditer, beredda att skära halsen av hederliga ryssar när som helst. Det här var precis likadant, säger Väino Koorberg, chefredaktör för kvällstidningen SL Ohtuleht.
Kritiken handlar om att rysk TV hetsat genom att sända för många, för känslosamma och för ensidiga nyheter, samt att rapporteringen är styrd från Kreml.
– Det är klart att det handlar om känslor, säger Natalija Vasiljeva. Jag frågar folk på gatan vad de tycker och de berättar. Men jag förstår inte att man kan kalla det provokativt att låta folk säga vad de tycker.
Natalija Vasiljeva anser att hon gett en rättvis bild av kravallerna. Rysk TV har varit mer inriktad på polisbrutalitet än vandalisering, medan estländsk TV gjort tvärtom, säger hon.
– Vi har gett en korrekt bild. Esterna gör sin propaganda i den statliga TVn. Det är inte lögner men det är färgat. De har pratat mindre om de problem som ligger bakom än vad vi har gjort.
En bra sak som kravallerna fört med sig, säger hon, är att Estland insett att integrationen av den stora ryska minoriteten måste förbättras. Till exempel genom att erbjuda estniska nyheter på ryska. Statliga ETV har till exempel öppnat en nyhetssajt på ryska.
– Det är mycket bra, men de har förstått det lite sent, säger Natalija Vasiljeva.
De gör det väl delvis för att de tycker att du är partisk?
– Okej, det bjuder jag på. Men rent konkret? Vad är det vi har gjort för fel? Ge oss fakta som vi kan bemöta. Kommer det hit en rysk delegation jag intervjuar den så klart, men det gör väl du också om det kommer en svensk?
Ett starkt inslag hon minns är en intervju med mamman till den unge man som dog vid kravallerna.
– Reportaget om mamman som gråter över sin son var förstås mycket känslosamt och det passade nog inte esterna. De vill ha mer objektiva nyheter, inte så mycket känslor, säger Natalija Vasiljeva.
Men hur kritisk mot Rysslands ledning går det att vara i din kanal?
– Jag vet inte, den ägs till hälften av staten. Men det är en fråga som du ska ställa till min redaktionsledning, säger Natailja Vasiljeva.
Själv har hon ryskt ursprung men bor inte i Ryssland och är inte rysk medborgare. Natalija är lettländsk medborgare och har jobbat för Pervij kanal i tio år. TV-teamet är stationerat i Riga.
Men det är inte bara hon och hennes kolleger i rysk TV som anklagats för att vara provokativa.
Tabloiden SL Ohtuleht gjorde ett extranummer dagen efter kravallerna med bilder på butiksplundrare på ettan. Rubriken ”Är det här våra befriare?!” polemiserar mot åsikten att flytten av bronssoldaten är en skymf mot de sovjetiska soldater som befriade Estland från nazisterna.
– Ja, det var väl ganska politiskt, medger chefredaktör Väino Koorberg.
Dagen därpå är texten på förstasidan ironisk men ironin gick inte fram till alla. Där fanns ett bildmontage på bronssoldaten och det hål i marken där han hade stått. På kollaget var det stämplat ”Nu är det gjort”.
Enligt Väino Koorberg refererar stämpeln till förra regeringens affischkampanj där den bockade av sina vallöften. Underrubriken är klart ironisk, ungefär ”Så nu har regeringen tid för mindre viktiga saker: integration, stabilitet, säkerhet, kampen mot fattigdomen.”
Men många såg bara stämpeln.
– När jag skulle handla på livsmedelsbutiken i Lasnamäe där det bor många ryssar, hade de täckt över vår förstasida i tidningsstället. De såg inte kritiken mot att regeringen prioriterat fel fråga, säger Väino Koorberg.