Så lika men ändå så olika

Stora vinster behöver inte betyda stora redaktionella resurser. p(ingress). Journalisten har besökt två tidningar som är nästan jämförbara i upplaga, Vimmerby Tidning och Länstidningen i Södertälje.

l På den rika tidningen i Vimmerby klarar redaktionen precis att ge ut en tidning varje dag.

l På den inte fullt så rika Länstidningen satsar ägarna på journalistiken.

text HELLE KIERKEGAARD och STAFFAN WOLTERS

Vimmerby Tidning

Pressad redaktion

Den som kräver semester – han trivs inte på sitt arbete. Orden har blivit smått bevingade i tidningshuset och formulerades en gång av Ingemar Karlsson, Vimmerby Tidnings dåvarande ägare och chefredaktör. I dag har sonen Bengt Ingemarsson tagit över. Han är chefredaktör, ansvarig utgivare och verkställande direktör.

Vimmerby Tidning är en sexdagarstidning som grundades för 143 år sedan och som lär ha gått med vinst varje år sedan dess. Hushållstäckningen är en av de högsta i landet.

Vinsterna är dock inget som avspeglar sig i redaktionella satsningar eller i medarbetarnas lönebesked. Vimmerby Tidning har tvärtom gjort sig känd i branschen för sina måttliga löner och en förstasida fylld av annonser. Redaktionen är sparsamt bemannad.

Denna strålande sommardag anas en svag kaffedoft över den lilla redaktionen. Det är ett stilla ögonblick. Någon talar i telefon i ett av rummen. Det är Rebecca Forsgren Malmström, reporter men för dagen vikarierande redaktionschef. Plötsligt virvlar hon ut ur rummet och in i nästa och sen tillbaks igen.

Nytt samtal. Hon förblir stående.

– Det är onödigt att sätta sig, säger hon och far ut igen med några papper i handen.

Hon har familj och barn och jobbar kortdag i dag och är därför extra jäktad. Hon berättar i rasande fart medan hon rusar förbi att hon egentligen skulle producera något själv i dag, Vimmerby har tre sidor i morgondagens tidning, men hon hinner bara inte.

”Ledningen verkar nöjd så länge inga läsare eller föreningar klagar. Några grävjobb är det inte tal om.”

Plötsligt dyker Janne Strömsten och kollegan Göran Berggren upp i entrén. De har varit ute på en misslyckad jakt efter en hälsovårdsinspektör. Det skulle ha blivit en uppföljning av en av dagens nyheter i tidningen, att sju kalvkadaver hittats i skogen.

Janne Strömsten är frilans, han både skriver och plåtar, och har jobbat för tidningen sedan 1980. Han har ett märkligt anställningsförhållande. Han har ett eget rum på redaktionen med dator och telefon och en mobiltelefon som tidningen betalar. Han ingår inte i något schema men jobbar ändå nästan alla kvällar och alla helger. Samtidigt har han friheten att jobba för andra, om de inte är direkta konkurrenter till Vimmerby Tidning.

– Ja, det blir en hel del jobb, säger han. Och jag tjänar bra men jag tror inte någon på redaktionen är avundsjuk på mig.

Han debiterar tidningen varje text och varje bild och ett antal timmar för redaktionellt arbete. Under en månad blir det i snitt 280 bilder, berättar han.

– Men nästa år fyller jag 50 och då tror jag att jag vill gå över till fast lön. Det är ett slit det här. Jag vaknar fyra, fem gånger varje natt av polisradions skramlande, men oftast är det inget annat än ett hjärtsnörp på något ålderdomshem.

Vimmerby Tidning har runt tio journalister på centralredaktionen i Vimmerby och sju lokalredaktörer i fyra samhällen.

Dessutom finns sedan något år ett par vakanta tjänster.

Torbjörn Lindqvist är en av tre redaktörer i Kisa. Han är också ordförande i journalistklubben. Han var tidigare bibliotekarie och har nu jobbat fem år som journalist.

– Jag trivs väldigt bra i Kisa och vi tre har ett fungerande schema där vi täcker in helger och kvällar. Men jag vet att det är svettigt många gånger här inne i Vimmerby, säger han.

Samtidigt saknar han tiden att fördjupa sig i artiklarna. Kvalitet är ingenting som diskuteras. Ledningen verkar nöjd så länge inga läsare eller föreningar klagar. Några grävjobb är det inte tal om.

– Det blir mycket returinformation, konstaterar han.

Det är inte heller så att medarbetarna uppmuntras till vidareutbildning. Den som till exempel kommer in på en Fojokurs är borta med vetskapen om att en kollega får jobba för två under tiden.

Klockan är två och veckans kvällschef Mikael Harrison släntrar in. I vanliga fall är det en personlig överlämning men eftersom den vikarierande redaktionschefen gått hem får han nöja sig med skriftliga kommentarer om morgondagens tidning och väntade artiklar.

Han delar kvällschefsjobbet med Jimmy Karlsson. (Båda gillar för övrigt Bruce Springsteen och båda har biljetter till sommarens konsert i Stockholm visar det sig. Men en måste jobba då och det blir Mikael Harrison som drar nitlotten.)

Jimmy Karlsson skulle egentligen haft dagskift i dag, men har flyttat arbetstiden eftersom han måste bevaka kvällens fullmäktige. Han har sjuåriga dottern Sara med sig till redaktionen. Frun jobbar på posten och har tvingats jobba över. Där har man det ännu värre med nedskärningar, säger han. Hon ska hämta Sara sen.

Tillvaron verkar minst sagt pressad på redaktionen men folk tycks tackla situationen med humor. Lojaliteten med tidningen och läsarna verkar sitta i ryggmärgen – här liksom på många andra ställen. Trots slit, små resurser och luckor i schemat är ambitionen att ge ut en hyfsad lokaltidning sex dagar i veckan.

Fakta Vimmerby Tidning

Upplaga: 11 400

Hushållstäckning: 75 procent

Antal tjänster på redaktionen: 18

Sammanlagd vinst de senaste fyra åren: 37,5 miljoner kronor

Medellön på redaktionen: 17 166 kronor

Länstidningen i Södertälje

Satsar på reportern

Ägarna till Länstidningen i Södertälje satsar på journalistiken. De har gett redaktionen ganska hyfsade resurser, jämfört med Vimmerby Tidning arbetar mer än dubbelt så många journalister på Länstidningen.

Det är förmiddag och över Länstidningens lilla centralredaktion vilar ett stort lugn. Jalmar Carlson, sportreporter och före detta ordförande i journalistklubben sitter och redigerar i en blå fotbollströja med nummer 20 på ryggen.

– Vi på sporten har det jobbigt i perioder berättar han. En söndag kan jag göra upp till tio grejor men andra dar brukar det bli ungefär tre artiklar.

I ett rum en bit bort har kriminalreportern Filip Gustavsson just fått ett mord på halsen. En ännu oidentifierad man har hittats dödad utomhus och Filip svär över att polisen hållit på nyheten ett dygn. Den här dan kan det därför bli extra hett. I vanliga fall är tempot enligt Filip medelhårt för att periodvis vara rätt tajt.

Om ett tag ska han börja med ett grävprojekt om bland annat Hallanstalten och slipper då den dagliga bevakningen i ungefär en månad.

– Det bästa med den här arbetsplatsen är nog att de satsar på att utbilda journalisterna. Cheferna uppmanar oss alltid att gå kurser, säger Filip.

I snitt skriver Länstidningens reportrar ett par artiklar per dag men antalet varierar. Ungdomsreportern Mats Pettersson till exempel säger att han inte har krav på sig att få ur sig ens en artikel om dan.

– Några av journalisterna tycker att de inte får tillräckligt med tid att fördjupa sig, berättar klubbordföranden Tomas Karlsson. Själv tycker jag att pressen är rätt lagom även om det kan bli hårdare tryck i perioder. Här är i alla fall mindre stressigt än på Dagbladet i Sundsvall där jag var tidigare.

Nattchefen Per Hammarlund har tidigare varit nyhetschef på FLT och i den rollen besökt ett 50-tal FLT-tidningar.

– Jämfört med andra tidningar av Länstidningens storlek har vi förhållandevis bra resurser, tycker han.

Redaktionschefen Robert Österlind försäkrar att han inte säger nej till den som vill gå loss på ett jobb och gräva, bara idén är bra.

– Vi har nästan ständigt någon frikopplad för att jobba med annat än den dagliga produktionen, säger han och drar några exempel:

En reporter ägnade ett helt år åt att följa mamman till en missbrukare. En annan reporter har nyligen frikopplats tre veckor för en artikelserie om vräkningar och ytterligare någon ska inom kort få avsätta mellan två och fyra veckor för att följa upp tips om kommunala skandaler.

Nyligen sade Länstidningen upp avtalet med FLT och sparade 450 000 kronor. Många tidningsdirektörer hade säkert sett det som ett bra tillfälle att spara men istället gick pengarna till en ny reportertjänst. Sen dess har ytterligare två reportertjänster inrättats på Länstidningen.

Robert Österlind sitter i Länstidningens i övrigt tomma fikarum och berättar med låg röst om redaktionens satsningar. Enligt honom finns inga hinder för reportrar att göra utlandsresor bara uppslagen håller.

Resebudgeten ligger i år på 100 000 kronor men mer pengar kan skjutas till om det krävs. Potten för vidareutbildning är i år 160 000 kronor, en ökning med 60 procent sen i fjol.

En del journalister klagar på att ledningen ibland inte tar in vikarier om någon är borta. Enligt Robert Österlind är ambitionen att alltid ta in ersättare men hänvisar till att det ibland inte går att hitta folk.

Länstidningen är inget paradis men folk slipper åtminstone gå på knäna. Vad är då förklaringen till den ganska stora skillnaden gentemot Vimmerby Tidning?

– Företagsledningen bemödar sig om att ge redaktionen rimliga resurser, tycker Robert Österlind som har ett par år bakom sig i Länstidningens styrelse.

Han hade förväntat sig att de i styrelsen mest skulle prata om vinstkrav och besparingsmöjligheter. Men så var det inte.

– Jag blev förvånad över att styrelsen så ofta diskuterade kvaliteten på journalistiken.

Fakta Länstidningen i Södertälje

Upplaga: 16 800

Hushållstäckning: 44 procent

Antal tjänster på redaktionen: 39

Sammanlagd vinst de senaste fyra åren: 2,7 miljoner kronor

Medellön på redaktionen: 21 600 kronor