Pressens egen börsbubbla
Det var börsaffärerna som slog undan benen för företagen 2002, inte de redaktionella kostnaderna. Med ett mer ”normalt” resultat för finansförvaltningen hade faktiskt branschen gått med vinst i fjol. Det kan vara värt att påminna om, när det allt mer högljutt talas om nödvändigheten av fler och allt mer utmanande strukturaffärer och fortsatt drastiska redaktionella nedskärningar.
Kanske kan denna lågkonjunktur förbytas från att vara en period av bara elände till att bli startskottet för nya sunda strukturer. Så funderade Göteborgs-Postens VD Tomas Brunegård i tidningens årsredovisning för 2002.
Ett exempel på dessa ”nya, sunda strukturer” presenterades förra veckan, när Nerikes Allehanda-koncernen (delägd av GP) meddelade hur man tänkt sig att framtiden för några av gruppens tidningar skulle se ut. För journalisterna på lilla Nya Örebro Kuriren – en tidning som med minimala resurser men stora ambitioner kämpat för att möta bjässen Nerikes på hemmaplan med inga andra medel än bra egen lokal journalistik – innebar det ett dråpslag. Två tredjedelar av redaktionen försvinner, när tidningen förvandlas till en edition av Karlskoga-Kuriren och indirekt en del av Bergslagsposten, i en komplicerad affär där säkerställandet av presstödet tycks ha varit en av de främsta drivkrafterna.
Säkert är affären ett sätt att rädda Nya Örebro Kuriren och därmed sund. Men det är också ännu ett exempel på hur den redaktionella ambitionsnivån är det första som offras i jakten på sänkta kostnader och mer rationella strukturer. Journalistiken är en för kostsam del av tidningsföretagandet, det har blivit noga inpräntat från ledningshåll.
bryt
Men det finns annat som också kostar, det visade Pressstödsnämndens årliga rapport om dagspressens ekonomi 2002, som presenterades i onsdag. Den fastslog att 2002 var ett uselt år, det sämsta någonsin för 18 dagstidningar, med en nettomarginal för hela branschen på rekordlåga -1,9 procent (även om de siffrorna kan komma att revideras, eftersom delar av annonsintäkterna ”glömts bort” för ett 20-tal tidningar i rapporten).
Det finns dock stora sprickor i uselheten. Bilden av en dagstidningsbransch i totalt mörker är helt enkelt inte sann. Både Aftonbladet och Bohusläningen visade upp rekordsiffror och stora företag som NWT-koncernen, Herenco, Sydsvenskan, Dagens Industri, Helsingborgs Dagblad och VLT nådde alla en nettomarginal på över åtta procent, vilket kan jämföras med hela branschens nettomarginal, som bara legat på sådana nivåer två gånger de senaste 26 åren. Det som drar ner branschen är framför allt att några jättar (läs: Bonnier) gick med storförlust i fjol (-370 miljoner, Stockholm City oräknat).
Dessutom: det är inte själva tidningsverksamheten som är det största problemet i fjolårets bokslut. Av 80 flerdagstidningar gick 49, eller 61 procent, med plus i fjol, sett till rörelseresultatet. Den främsta förklaringen till att branschens nettomarginal hamnar på minus är en annan, nämligen tidningsföretagens usla börsaffärer.
bryt
Nedskrivningar av aktieportföljerna och reaförluster står i många fall för hela förlusten och mer därtill. Borås Tidning gick med en halv miljon plus i rörelsen, men hade finansiella förlustaffärer på 46,5 miljoner – var fjärde intjänad krona försvann med andra ord i finansiella förluster. Hallandsposten gick plus 15,5 miljoner på tidningsverksamheten, men hamnade ändå på minus, på grund av en finansiell förlust på mer än 20 miljoner. Norrköpings Tidningar tappade hela 74 miljoner på finanssidan, varför en rörelsevinst på 29 miljoner förvandlades till en rekordförlust. Totalt försämrades branschens finansnetto med 355 miljoner jämfört med 2001 och med nära en halv miljard jämfört med 2000.
Det var med andra ord börsaffärerna som slog undan benen för företagen 2002, inte de redaktionella kostnaderna. Med ett mer ”normalt” resultat för finansförvaltningen hade faktiskt branschen gått med vinst i fjol. Det kan vara värt att påminna om, när det allt mer högljutt talas om nödvändigheten av fler och allt mer utmanande strukturaffärer och fortsatt drastiska redaktionella nedskärningar.
mj@journalisten.se
P.S.
Sedan Ove Joanson tillträdde som styrelseordförande på radion har företagets lönepolicy gentemot höga chefer inte oväntat blivit mer generös. Joanson höjde snabbt VD-lönen från dagens 135 000 till 150 000, vilket är 5 000 mer än vad Joachim Berner var utlovad i 2004 års lönenivå. Alla frilansar som jobbar för SR hoppas säkert att företaget är lika generöst gentemot dem, när förhandlingarna om ett nytt frilansavtal inleds i höst. De usla frilansarvodena är och förblir en skam för public service-radion.
P.S. 2:
Jaha, då har Figge käkat middag med Göran Persson igen. Det var reaktionen i går kväll, när Aktuellt “erfor” att Margareta Winberg och Jan O Karlsson ska avgå efter folkomröstningen. Det hade Aktuellts källor uppgett. Persson tf presschef Anna Helsén kommenterade att “Det är något som bara Göran Persson vet.” Ja, Persson och en viss dokumentärfilmare…
