Ombudsmän tjänar mer efter pensioneringen

Journalistförbundets ombudsmän fick gå i pension vid 60 år. Men förbundet fortsätter att anlita dem. Kostnad i fjol: 340 000 kronor.

Journalistförbundets pensionsavtal med ombudsmännen har varit omstridda. Avtalen, som har sin bakgrund i muntliga överenskommelser på 70- och 80-talet, innebar att ombudsmän kunde gå i pension vid 60 års ålder med mycket gynnsamma villkor.

Felaktiga beräkningar av pensionskostnaderna och otillräckliga pensionsavsättningar gjorde att avtalen orsakade miljonförluster, senast i 2002 års bokslut. År 2003 tecknades nya avtal för ombudsmän som var på väg i pension, bland dem Magnus Lindström och Leif Palo.

Lindström och Palo gick i pension i december respektive november 2003. Men efter pensionen har de båda anlitats för att på frilansbasis utföra olika uppdrag för förbundet. Den totala kostnaden för deras uppdrag uppgick 2004 till 340 000 kronor. Inräknat pensionen innebär det att ersättningen till dem var högre än när de var fast anställda.

bryt

Vad ligger bakom extrakostnaderna?

– Förra året var exceptionellt med många förhandlingar. Det var i samband med dem som vi behövde kalla in Palo och Lindström. Sedan skulle nyanställda fasas in i arbetet också, säger förbundsordföranden Agneta Lindblom Hulthén.

Leif Palo gjorde insatser i samband med avtalsförhandlingarna, men upprättade också underlag för en kunskapsdatabas. Totalkostnad för förbundet: 131 000 kronor.

– Kunskapsdatabasen ska vara tillgänglig för kanslipersonalen och ha svaren på hur en rad frågor inom arbetsrätten hanteras. Den har inte kommit i gång än, men det har inte berott på mig, förklarar han.

bryt

Databasen är tänkt att vara ett verktyg för i första hand kanslipersonalen:

– Innehållet ska täcka de frågor som brukar rikta sig mot jouren, men den är ännu inte komplett. Den testversion som nu finns ska först kompletteras av korsreferenser och andra tekniska åtgärder, säger Britt-Marie Pettersson-Strandberg, chef för medlemsregistret på Journalistförbundet.

– Leif Palo har dessutom mer kunskap om AD-domar, som kan vara viktiga referenser i framtida ärenden. Förhoppningsvis kan vi anlita honom även under 2005 för att komplettera uppgifterna, fastslår hon.

bryt

Magnus Lindström, vars konsultinsatser kostade förbundet 209 000 kronor, berättar vad hans uppdrag bestått i:

– Att det blev mycket extraarbete under förra året beror på att förbundet hade flera konflikter på arbetsmarknaden. Dessutom gjorde jag ett uppdrag att skriva underlag till TCOs mediepolitik.

Trots att de nyanställda efterträdarna på Journalistförbundet under en tid arbetade parallellt med de avgående ombudsmännen handlade extrauppdragen också om att fasa in efterträdarna i verksamheten.

bryt

Borde detta inte ha hanterats inom ramen för den normala arbetstiden?

– De nyanställda hade inte varit med om ett varsel förr och där arbetade vi med att ge visst stöd. Att skriva varsel på förhand som en teoretisk övning är svårt. Sådant måste ske i ett skarpt läge, säger Magnus Lindström.

bryt

Med tanke på att pensionsavtalen varit så omdiskuterade, tror du inte att extraknäcken kan sticka i ögonen på folk?

– Jo, men i början av min pensionstid arbetade jag med saker som hade ingått i mina arbetsuppgifter men som jag inte haft tid att göra tidigare. De slutförde jag utan att ta betalt. Det uppdrag jag sedan tog betalt för debiterades enligt frilansrekommendationens minimitaxa för återkommande uppdrag. Men det är klart – efter flera insatser under ett år blir det ju ändå en del.

bryt

Hans Kilsved, kanslichef på Journalistförbundet kommenterar ersättningarna så här:

– De var rätt i avseendet att vi följt nivån för minimiarvodena. Men det finns andra aspekter på förhållandet att personer som just avgått vid 60 års ålder med 80 procent av lönen i pension anlitas och får debitera som frilansar. När pension och arvode sammantaget överstiger den tidigare lönenivån kommer automatiskt frågan om nivån var riktig. Det förhållandet tycker jag man kan diskutera.

Paul Frigyes

pf@journalisten.se