Mitt i sorgearbetet
Strax före Göran Perssons presskonferens i torsdags morse förvandlades ”attacken” och ”dådet” mot Anna Lindh till ett mord. Då nåddes redaktionerna av beskedet om utrikesministerns död. Journalisten följde arbetet med mordbevakningen på plats, på TTs centralredaktion och på Sveriges Televisions nyhetsredaktion.
Strax före Göran Perssons presskonferens i torsdags morse förvandlades ”attacken” och ”dådet” mot Anna Lindh till ett mord. Då nåddes redaktionerna av beskedet om utrikesministerns död.
Journalisten följde arbetet med mordbevakningen på plats, på TTs centralredaktion och på Sveriges Televisions nyhetsredaktion.
Strax efter klockan nio på morgonen den 11 september lyfter TTs nyhetschef Mats Johansson telefonluren. Karolinska sjukhusets informationschef Margareta Hamark läser upp ett uttalande om att utrikesminister Anna Lindh har avlidit.
I enlighet med TTs rutiner motringer Mats Johansson Karolinska på sjukhusets officiella telefonnummer och får uppgiften bekräftad.
Snabbt skriver han en flash om nyheten, trycker på knappen och den fruktansvärda nyheten går ut. Klockan är då 9.13.
TTs reporter Lasse Larsson befann sig i det ögonblicket på första bänken i pressrummet i Rosenbad där statsminister Göran Persson hade utlyst presskonferens.
Då och då kollade han mobilen för att se om något nytt hade kommit. Strax innan Göran Persson ska göra entré slog Lasse Larsson på mobilen.
– Jag tänkte att det kanske hade hänt något som jag inte hade fått veta. Då pep det en kort stund. Det var TT-flashen.
Klockan på Lasse Larssons mobil visade 9.14.
– Kan detta stämma, tänkte jag. Det kändes overkligt.
Ändå var han inte helt oförberedd. Det hade varit så många olika uppgifter. Läget hade beskrivits som ”allvarligt men inte livshotande” eller ”kritiskt men förbättrat”. Frågor besvarades med ”inga kommentarer”. Det hade dröjt sex timmar sedan det senaste officiella uttalandet hade kommit.
– Vi hade våra aningar och pratade om att de ministrar som kom och gick såg mycket tagna ut.
De journalister som satt närmast honom på presskonferensen hörde Lasse Larsson berätta att Anna Lindh var död.
– Flera kolleger började gråta, säger Lasse Larsson. Den professionella fasaden rämnade. Jag har aldrig sett något liknande på en presskonferens. Folk var tagna.
Så var läget när statsministern gick upp på podiet.
Några timmar efter presskonferensen ser Lasse Larsson inte ut att ha långt till tårar.
– Jag är själv tagen. Anna Lindh har barn som bara är lite äldre än mina barn. Som politisk reporter träffade jag henne ofta, under högsäsong kanske en gång i veckan. Hon var en väldigt öppen och tillgänglig politiker. Hon var en av Sveriges toppolitiker men också en vanlig människa som gjorde ett starkt intryck på de flesta hon träffade.
Trots att han är berörd har Lasse Larsson inga problem med att skriva om händelsen.
– Professionalismen tar över. Det är också ett sätt att ta tag i det, att göra sitt jobb.
Strax efter att Anna Lindhs död har tillkännagetts är stämningen på TTs centralredaktion på torsdagen snarast samlad och lugn, folk jobbar sammanbitet och koncentrerat.
Tidningar med svarta rubriker ligger framme på skrivborden. TV-apparater med dämpat ljud visar nyheter om mordet i olika kanaler. En gråtande Mona Sahlin. Ministrar i kö för att framföra sina kondoleanser. Chockad allmänhet.
Soft knatter från tangentborden som blir till ett sorl tillsammans med lågmälda röster.
Bara en enstaka kommentar tyder på rörelse:
– Den 16-åriga flickan i Sundsvall har hittats mördad. En femårig flicka är knivhuggen. Vilken dag.
– Ska vi rapportera övertiden själva, frågar redigeraren Anders Möller över skrivborden.
Han jobbade fyra timmar övertid i går och kom hem 00.30.
– Det är klart att man jobbar så länge de behöver folk. Det var ett svårbedömt läge.
Anders Möller jobbade tidigare på Arbetet Nyheterna i Göteborg och känner igen sig från bevakningen av brandkatastrofen på Hisingen.
– Alla går på 100 procent och alla går åt samma håll. Beröringen kommer efteråt. Man måste få ut det. Det var tufft att jobba efter branden. Den inträffade före en tidningsfri dag, men alla kom in på förmiddagen och arbetade.
– I ett sådant läge måste man skärma av. Men det är svårt att se när reportrarna som varit ute på fältet kommer och behöver prata. Det är i sådana lägen man ser hur proffsig organisationen är.
Det var alltså Karolinska sjukhuset som tog kontakt med nyhetsbyrån. Det är i och för sig ingen bragd att bli informerad först, men redaktionschefen Anders Rhodiner tycker ändå att det vittnar om TTs goda rykte och ställning.
– Det bottnar i en tradition och ett förtroende som makthavarna har för TT som seriös spelare på mediemarknaden. Man kan lita på TT. Det är ett ansvar som vi axlar.
– Vi är oslagbara på att täcka stora händelser. Folk vet vilka vi är och vi är duktiga på att få tag på de personer vi vill tala med. Journalisterna som jobbar här är passionerade, de jobbar kollektivt och är inte så självhävdande.
Anders Rhodiner framhåller att TT har stor vana vid att hantera världshändelser som exempelvis Palmemordet.
– Vi har också våra rutiner för att avslöja desinformation. Hösten 2001 avstyrde vi en stor nyhet som andra medier gick på. Det var fråga om ett simulerat intrång på reaktorn i Ringhals. Ett meddelande om det kom på faxen från ett mediecentrum som sköter sådan information. Där stod inget om att det handlade om en övning. Faxet hade rätt brevhuvud, de personer som förekom i texten var kända och telefonnumren stämde. Men tack vare våra vanor och rutiner kunde vi spräcka det.
Nyhetsmaskinen TT drog i gång onsdagen den 10 september så snart som det blivit känt att Anna Lindh blivit knivhuggen.
– Det är en ryggmärgsreaktion att lägga allt annat åt sidan och ägna all kraft åt att bevaka en så stor händelse, säger Anders Rhodiner.
Anställda som hade jobbat dag skulle just gå hem när de fick veta vad som hänt. De erbjöd sig genast att fortsätta jobba.
– Redan kvällen efter attentatet och nu på morgonen började folk höra av sig om att hoppa in och jobba, säger personalredaktören Brita Eliasson. De flesta ringde mellan åtta och nio i morse. Folk har ställt in andra privata saker de planerat för att kunna komma in och jobba.
Brita Eliasson har en lista över vikarier och journalister som är löst knutna till TT och som hon kan ringa in med kort varsel.
– I dag har vi haft kontakt med nästan alla, ungefär femton, säger hon. I morgon börjar vi igen.
Brita Eliasson jobbade efter terrorattackerna i USA för prick två år sedan.
– Det höll på så länge. Dessutom var det tidsskillnaden. Det gick runt, runt. Folk bara jobbade, sov, och jobbade igen. Ändå var det inte svårt att få folk att jobba. Det är lätt att vara personalredaktör vid kriser.
Nattredaktören Boel Kolare satt vid desken under natten då utrikesministern opererades. Hon jobbade även natten då Olof Palme mördades.
Hon tycker att arbetsförhållandena varit olika även om båda politikermorden är stora och dramatiska nyhetshändelser.
– Efter Palmemordet var det ännu mer folk i gång och allt gick på högvarv. Den här gången låg Lindh och var sjuk under natten. Det var lägre tempo, en evig väntan. Jag jobbade till 07.00 och då hade vi inte fått beskedet om att Anna Lindh var död
Fram till 02.00 natten till torsdagen jobbade TT med full styrka, 15-20 reportrar var i gång. Man hade folk inne på NK, på Karolinska, vid Rosenbad och reportrar satt inne på redaktionen och ringde runt på kvällen. Personal från TT Spektra hjälpte till. Receptionspersonalen hjälper journalisterna genom att hämta mat och ge markservice.
– Jag är stolt över att vara chef på ett ställe där folk känner så starkt för jobbet. Det är ett lätt jobb att vara redaktionschef här, säger Anders Rhodiner.
På torsdagen är de flesta inblandade i uppföljningen av nyheten om mordet på ett eller annat sätt. TT skildrar dels det som händer, dels informerar man tidningar, kunder, om vad de gör så att tidningarna slipper göra om samma sak.
– Vi sänder också i egna webbmedier som radio och webb-TV och vi uppdaterar våra kunders webbsidor med rubriknyheter.
Anders Rhodiner är lite undrande inför förhållandet att Göran Persson sagt att Lindh dog 05.29 men att resten av världen inget fick veta förrän nästan fyra timmar senare.
– Jag kan förstå om man först ville informera familjen och de nära medarbetarna, men informationen kunde ha skötts bättre. Det dröjde till 03.00 innan läkarna gick ut med information. Det är frustrerande att inte kunna tala om hur det ligger till när så många vill veta. Anna Lindhs gestalt har berört många och de undrade i morse hur hon mådde.
Karolinska sjukhusets informationschef Margareta Hamark var den som lämnade budet om Lindhs död till TT.
– Regeringskansliet gjorde ett val när de ville gå ut med meddelandet, säger hon. Det var ett önskemål från kansliet att vi skulle gå ut till TT strax före Göran Perssons presskonferens.
Statsministerns presschef Anna Helsén lämnar en kort förklaring på varför det dröjde så länge innan informationen om att Anna Lindh avlidit gick ut.
– Det var av hänsyn till de anhöriga.
Katarina Sandström, nyhetsankare på Rapport, fick beskedet om Anna Lindhs död via TTs nyhetsflash i sin mobil när hon satt och åt frukost med en kompis på Södermalm.
– Jag ringde in och åkte hit direkt, säger hon.
– Alla på redaktionen var tagna i morse efter presskonferensen. Jag tror att Anna Lindhs död berörde alla personligt. Men det är också sådana här tillfällen man känner att det vi gör är viktigt. Min familj och bekanta har TVn på dygnet runt, alla lever med händelserna och nyhetsrapporteringen nu.
SVTs samlade nyhetsredaktion för Rapport och Aktuellt ligger våningen under studion från vilken nyhetssändningarna sker. Redaktionen sitter i ett stort rum, med SVTs och andra nyhetskanaler pumpande från TV-skärmar i lokalen. Hundratalet arbetsplatser är inrättade vid långa gemensamma bord. Nyhetsfabrikens makt- och energicentrum finns vid de bord där Rapports och Aktuellts redaktioner håller till. I mittenlängan sitter SVT Morgon och vid rummets sidor vid fönstren reportrar och de som jobbar med planering.
SVT har sänt hela natten och haft morgonsändningar sedan sex på morgonen och listan för dagens sändningar var klar vid åtta.
– Tiderna för dagens nyhetssändningar är klar. Men gäster ska ringas in och mycket hänger ännu i luften. Att få in journalisterna är inte svårt, snarare tvärtom. Det ligger i nyhetsjournalistikens natur att alla vill vara med när det händer något, berättar Jan Axelsson, resursansvarig och chef för SVT Nyheter.
Förutom nyhetssändningarna kör SVT Morgon en ”rullande soffa”, alltså att soffprogrammet förlängs och sänds kontinuerligt under dagen.
Fram emot förmiddagen har alltfler journalister strömmat in på redaktionen, även de som inte är schemalagda. Något har skakat Sverige och journalisterna söker stöd i kollegerna.
– Jag var uppe i natt och lyssnade på nyheterna gång på gång. Jag har burit på den här hemska känslan av att det inte kan vara sant, säger Ann-Britt Ryd-Pettersson, nyhetsuppläsare på SVT Nyheter, som står och samtalar med Stig Fredrikson, utrikespolitisk kommentator på Aktuellt, bägge med allvarliga, mörka ögon.
Aktuelltchefen Helena Stålnert berättar att redaktionen redan före presskonferensen hade fått ett tips om att Anna Lindh var död:
– Händelserna har bara växt, det började med rapporter om en rispa i armen, på kvällen kom nyheter om hugg i mage och bröst och sen var hon död. Det är otäckt, och lätt att identifiera sig, hon var kvinna, mamma och ansedd politiker, det hade stort symbolvärde för mig personligen.
– Men samtidigt kan man inte logga ur och bara känna. Man måste ha en professionell hållning, även om man är berörd. Vi måste jobba på, och bortom det praktiska och journalistiska hantverket hela tiden fundera: tar vi upp rätt saker, är det rätt ton, är vi sanningen på spåret?
Stämningen på redaktionsgolvet är vänlig, samlad, välorganiserad och energisk. Arbetet flyter, men inte utan hinder:
– Det är hopplöst för Agenda. Inte en jävel vill ställa upp. Alla är skakade, vill inte vara med i sändning, viskar den gänglige Aktuelltredaktören Sven Vrang till en kollega.
Att Aktuellt och Rapports redaktioner sitter i samma rum gör det lättare en dag som denna. Rapport har det yttersta nyhetsansvaret, med en rad extrasändningar under dagen. Aktuellt är tänkt att vara mer analyserande, och förlänger sin 21-sändning till en timme för att få plats med analyserna.
– Det blir mycket mer samarbete mellan redaktionerna en sådan här dag säger Per Yng, redaktionschef på Rapport, som i svart kavaj med uppkavlade ärmar sitter och gräver i papper.
Även webbredaktionen arbetar integrerat med nyhetsredaktionen, och under dagen läggs fortlöpande artiklar och rörliga inslag om Anna Lindh, mordet och jakten på mördaren ut på nätet.
– Vi har rensat sajten från allt annat, och tog bort ramverket med navigationen. Det är otroligt tryck på trafiken, och vi har även fått vissa problem med att få ut rörliga bilder på webben på grund av all trafik, berättar Kajsa Ericson, redaktionschef för text-TV och nyhetswebben.
Aktiviteten på redaktionsgolvet är hög, men inte hysterisk. Det diskuteras om vem som ska plockas in, mycket folk cirkulerar, men sorlet är dämpat. Samtalet kretsar kring det journalistiska hantverket, publicistiska beslut samt personliga, känslomässiga reflektioner. Men trots att mycket folk ska ringas in till soffor och nyhetssändningar flödar inte cynismerna. Inte i dag.
Jarl Alfredius kommer in uppenbart upprörd:
– Det är ju en repris på Palmemordet. En repris rakt av. Fy fan. Vad lär man sig av alla missarna? frågar han kollegerna med tordönsstämma efter att ha hängt av sig sin röda jacka och satt sig på Aktuelltlängans kortsida.
Aktuelltreportern Rolf Tardell gör ett reportage där han följer upp polisens arbete och ringer runt efter en mordutredare som kan kommentera fallet. Kollegan Mia Odabas går ner för att orientera besökande kolleger från Tyskland om vad som har hänt.
Vid växeltelefonisterna ligger ostmackor i plastcellofan och det finns frukt på en bricka. På disken ligger kvällstidningarnas morgonutgåvor. Aftonbladet toppar med senaste nytt från dödskampen på morgonen. Under förmiddagen kommer båda kvällstidningarna, liksom Stockholm City, med extraupplagor för att få med nyheten om Anna Lindhs död.
– Vi har fått Albright nu, säger Aktuelltredaktören Sven Vrang och stegar fram längs golvet.
Vid lunchtid börjar planeringen att lossna. Många från den socialdemokratiska eliten är på väg till TV-huset för att kommentera händelserna.
– Logistiken är besvärlig i dag, säger Rapportchefen Per Yng. Vi behöver tre bussuppsättningar för presskonferensen på Karolinska klockan 14, presskonferensen på polishuset klockan 14.30 och en i Riksdagens banksal 14.45. Vi måste vara med överallt ute på stan, och det är svårt att pussla ihop sändningsbussarna men nu verkar det lösa sig.
– Men mitt största bekymmer just nu är redigeringen. Där har vi produktionens flaskhals och där kommer vi att ha problem om drygt två timmar när allt för kvällen ska göras klart. Vi har fått flytta omkring program och ta hjälp av sportredigeringen för att klara det.
På eftermiddagen konstaterar Aktuelltchefen Helena Stålnert att flödet av nyhetsrapportering och kommentarer fungerar.
– Redigerarna är de dolda hjältarna i produktionen. De bär en tung börda för att få ihop allt, fastslår hon.
Om aktiviteten på redaktionsgolvet rullar på med dämpad kraft är det desto mer nervöst uppe i kontrollrummet utanför Rapport-studion. I studion sitter Morgan Olofsson och diskuterar mordet med en strid ström gäster. Bakom kulisserna, i glasrummet i kontrollrummet är stämningen hetsig, kommandon av ett halvdussin anställda som dompterar nyhetsflödet.
Under dagens bryts soffprogrammet av nyinsatta Rapport-sändningar. Katarina Sandström sparkar under sändningen av sig sina svarta kängor under bordet i studion. I väntan på nyhetssändningen sitter gästerna i soffan i andra ändan av samma studiorum och väntar. Sten Andersson trummar eftertänksamt spärrade fingrar mot varandra, Anders Sundström, Sören Wibe och Ursula Berge, tittar tyst framför sig i väntan på att fortsätta samtalet med Morgan Olofsson.
I dunklet, bakom TV-kamerornas svarta kablar, mellan soffgruppen och det nyhetsbord där Katarina Sandström exekverar sin tydliga diktion står en ensam ärkebiskop K-G Hammar och väntar på att bli framkallad till soffan.
Det officiella Sveriges representanter har samlats för att ge ord åt folkets funderingar och oro.
På samma våningsplan i ett väntrum i en korridor samlas de som väntar på att bli inkallade i studion. Maj-Britt Theorin sitter med ett äpple framför sig på bordet. Anna-Greta Leijon står tyst, oansenlig och lite avvaktande i lång kappa och tittar på en TV-skärm snett bakom. Bredvid sitter tre hantverkare och småpratar vid ett bord. Folket och eliten vid samma Ikea-soffor och samma kaffemuggar, jo SVT-korridoren är en talande bild av det trygga folkrörelse-Sverige som någon dagen före utdelat dödande hugg mot.
Och många är uppenbart tagna av det som hänt. Jarl Alfredius, kanske främsta symbolen för den neutralt professionella nyhetsförmedlingen, skriver med rappt dansande pekfingrar över tangentbordet, men säger sig inte ha frigjort sig från chocken:
– Jag är skakad på ett sätt som inte gått över, det går inte att slå ifrån sig. Och man får inte slå ifrån sig sorgen. Det är som ett eko från 1986, det är ohyggligt, säger han.
Efter att Morgan Olofsson suttit sju timmar med gäster i studion är han helt slut:
– Jag har aldrig varit så utpumpad förr som efter det här. Det är som att ha sprungit ett maratonlopp. Viktigast med det vi gjort är att jag tror att vi har lyckats få till ett möte mellan de i studion och tittarna, som en terapi, ett sätt för alla i Sverige att bearbeta det som hänt.
– Naturligtvis har jag inte kunnat förbereda frågor till alla de här gästerna. Men jag har gått Sawatsky-kursen om hur man ställer öppna frågor som får folk att berätta och sällan har jag haft sån nytta av den som den här dagen. Politikerna öppnade sig och blev personliga på ett sätt jag inte varit med om förr.
När klockan blivit fjorton minuter över åtta på kvällen börjar Rapport-chefen Per Yng kunna slappna av och summera arbetsdagen:
– Med tanke på allt är jag väldigt nöjd över hur vi har hanterat dagen. Vi hade ett mindre missöde under 19.30-sändningen. Inslaget med människors känslor från Sverige skulle ligga i mitten för att ge ett mänskligt ansikte åt sorgen, men det hamnade på slutet i stället. Men det känns ändå som vi har klarat av det.
– Nu har vi varit i gång och sänt kontinuerligt i 14 timmar och 14 minuter, konstaterar han. I morgon är det polisarbetet, och sen har vi en sorgemanifestation på Sergels Torg.
