Lokalt och globalt när BT granskar klimatpolitiken

Ett imponerande ihållande regnväder har parkerat över Borås. En titt ut genom fönstret och vem som helst suckar djupt. Vintersportentusiasten Jan Lindsten, han sörjer. Alla timmar i spår och på is som inte blivit av. I stället detta årstidslösa landskap. Nästa år ska världscupen i längdskidor arrangeras i grannstaden Ulricehamn: kommer det alls att gå? Det planerar Jan Lindsten att granska tillsammans med BT-sporten, berättar han när vi hängt av blöta kläder och fått en automatkaffe i hand. Vid Jan Lindstens arbetsplats ligger travar av böcker, papper, tidningar. I mängden, ett tummat exemplar av David Wallace-Wells bok Den obeboeliga planeten.

Borås Tidning är en större landsortstidning med en upplaga runt 36 000. Det hör inte till vanligheterna att en redaktion av BTs storlek har en dedikerad klimatreporter. Jan Lindsten menar att det inte var helt oväntat att satsningen kom just på BT. Han har jobbat på tidningen i 31 år och miljöfrågan har alltid legat nära honom. BT har bevakat de stora klimatkonferenserna och satt ljus på vår tids ödesfråga innan den mer utbrett började kallas så.

Den långa varma sommaren 2018, då väderläget var extremt redan i maj och de svenska skördarna föll med 25 procent, skrev han ett långt mejl till sin redaktionschef Carl Lind och föreslog att BT skulle tillsätta en tjänst helt ägnad åt klimatfrågan.
– Det var tydligt att vi kommer att möta ett distinkt och nytt önskemål från läsarna om att få veta mer om klimatförändringarna, säger den snabbpratade Jan Lindsten.

Annons

För chefredaktören Stefan Eklund var det ”en självklar satsning”.
– Frågan är av största vikt och vi märker att våra läsare tycker det också. Gensvaret är stort och positivt. Allt underlättas av att vi har en reporter i huset med enorm sakkunskap, säger Eklund.

Jan Lindsten har lotsat oss vidare till Borås Tidnings rätt nybyggda tv-studio. Här mot den blå fonden spelar han in de flesta av sina explainers om klimatfrågan, till BTs instagramkonto. ”Lindstens klimatkoll” har pedagogiskt förklarat vad som händer när jorden blir varmare, eller hur illa läget är för världshaven. Formatet är ett sätt att försöka nå en yngre publik, där många har ett klimatintresse.

Vilket är lokaltidningens angreppssätt på ett så globalt och alltomfattande ämne? Jan Lindsten säger att han inte vill ”dumma bort” klimatfrågan med sökta lokala vinklingar. Men ofta finns där intressanta lokala och regionala ingångar. Det kan vara en faktagranskning av påståenden från Sjuhäradsbygdens egen klimatförnekande riksdagsledamot Jan Ericson (M). Eller ett reportage om betongindustrins försök att bli av med sina koldioxidutsläpp. Eller den högaktuella frågan om vad kommunala Borås Energi ska göra med sina utsläppsrätter: ska de säljas som bolaget vill?
– Är det en klok giv att sälja, eller ska man kanske rentav annullera dem? I det här fallet blir klimatet en lokal, kommunal, nationell och global fråga på samma gång, säger Jan Lindsten, som noga följer den politiska processen i ärendet.
”Glättigheter” – om teknikframgångar till exempel – och mer dystopiska tongångar måste blandas i bevakningen, menar han.

När det gäller den politiska bevakningen är frågan om Borås Energis utsläppsrätter ett exempel på den sorts rapportering han vill göra. Inte så mycket om partiernas ambitioner, utan hur utfallet blir. Borås kommun har gjort en koldioxidbudget – vad händer sedan då?
– Jag vill redogöra för verkstaden, hur principerna efterlevs. Granska sakfrågorna, som detta att Borås är en ganska bilfrämjande stad. Den bevakningen ska vi ha.

Med Svenska Dagbladet som inspirationskälla skickar Jan Lindsten ut nyhetsbrev om klimatet. Breven som skrivs varannan vecka går till runt 20 000 adresser. Omkring en fjärdedel öppnar breven. Från vintern 2020 trycks de också i papperstidningen. När vi är i Borås färdigställer Jan Lindsten årets första nyhetsbrev, där bränderna i Australien är ett givet ämne, vid sidan av den milda sydsvenska vintern.
– Det vi ser just nu är en framspelning av klimatet i storleksordningen några decennier, eller mindre. Det är inget särskilt roligt perspektiv, säger han.

Som de flesta som rapporterar om frågan får Jan Lindsten mer eller mindre aggressiva mejl från klimatförnekare av olika rang. Han brukar svara de flesta. Skickar tillbaka vetenskapliga hänvisningar, om han inte först behöver be avsändaren använda en trevligare ton för att få svar.
Vad individen själv kan göra uppmärksammar Jan Lindsten ganska sällan i spalterna. Självklart, säger han, så materialiseras frågan om hur vi ska leva vid vartenda köksbord i hela Sjuhärad.
– Men jag köper inte att enbart individuella val ska lösa klimatfrågan. Det är framför allt styrsystemen som ska fixa det. Då måste först de politiker som vågar ta de här besluten bli valda.

Jan Lindsten diskuterar morgondagens tidning med tf nyhetschefen Emil Björklund.

Förutom att skriva och göra explainers tar Jan Lindsten uppdrag som moderator och deltar i olika externa sammanhang; det är PR-mässigt bra för tidningen. Ambitionen är också att fungera som en intern konsult, så att fler än han kan rapportera om klimatet. Han är en energisk person, men räcker inte till för alla klimatuppslag som staplas på hög.
– Vi skulle kunna vara tre till. Jag har nästan alltid en handfull grejer liggande kvar efter arbetsdagen.

Jobbet är meningsfullt, men han medger att det ibland är tungt att vara så påläst.
– Jag känner mig mentalt påverkad – jag har barn och barnbarn. Vi har haft mörka historiska lägen tidigare, kärnvapenhot, krig, miljöproblem, och ja, vi kirrade freonet. Men det här är av en annan natur. Att byta ut några kemikalier är en annan sak än att avskaffa rådande energisystem, mot viljan hos världens viktigaste ekonomiska elit – som har god draghjälp av demagoger och populister.

Jan Lindsten spekulerar i vad som skulle krävas för att övertyga de tveksamma människorna om att klimatförändringarna inte är en åsiktsfråga. Han menar att det kanske inte är fel att klargöra för migrationsrädda väljare vilka migrationsströmmar som väntar. Och att det kanske krävs en retoriker av Winston Churchills eller Martin Luther Kings kaliber.
– Det är bra om de som vill torgföra alternativen till rådande energisystem är riktigt jäkla smarta. Så att man inte skuldbelägger folk.