Kajsa Ekis Ekmans nya satsning – låter arbetstagare berätta själva
”Jag hoppas att journalister går in och läser berättelserna och får uppslag, det behövs”, säger Kajsa Ekis Ekman.
Det var när Kajsa Ekis Ekman började som chefredaktör på SAC Syndikalisternas tidning Arbetaren i somras som hon gick ingivelsen att låta arbetstagare själv berätta om sina jobb.
– Till SACs kansli kommer många migrantarbetare för att få hjälp, bland annat med att få ut lön. Många av dem jobbar i bygg- eller städbranschen och har hamnat hos oseriösa arbetsgivare. Jag pratade med flera av dem under de två veckor jag var där. Ur ett nyhetsjournalistiskt perspektiv var det ganska enahanda berättelser: någon har inte fått lön, efter påtryckningar fick de lön. Däremot är deras egna berättelser intressanta, och det var då jag kom på att låta dem skriva själva i en blogg.
Kajsa Ekis Ekman anlitade Arbetarens webbyrå för att skapa den nya bloggen, men när hon fick sluta skrotade tidningen bloggen. Hon fick starta den själv i stället.
– Arbetaren betalade 20 000 kronor för den helt i onödan. Jag tog kontakt med designern och han ställde upp gratis och byggde bloggen från grunden.
Arbetarbloggen har utgivningsbevis med Kajsa Ekis Ekman som ansvarig utgivare.
– Arbetarklassen har fått mindre utrymme i medierna. Syftet med Arbetarbloggen är att ge dem en röst, samt att folk får upp ögonen för olika yrken och branscher. Om man vill veta hur det är att jobba som städare kan man gå in på bloggen och läsa om det, från städarnas perspektiv. Jag hoppas att journalister går in och läser berättelserna och får uppslag, det behövs, säger Kajsa Ekis Ekman.
– Just nu pågår den stora upphandlingen av Stockholms tunnelbana. Flera medier rapporterar om det, men man hör inte arbetstagarnas röster. En av dem, en städare, berättar i Arbetarbloggen att varje gång det sker en upphandling riskeras deras arbete och trygghet eftersom företagen lägger så låga bud som möjligt för att vinna upphandlingen, vilket leder till uppsägningar och sämre arbetsvillkor. Det saknas i medierapporteringen.
Både arbetare och tjänstemän skriver i bloggen, de flesta av dem anonymt.
En av berättelserna är skriven av ”Miranda, journalist” som berättar att hon varit i laskarusellen i 15 år. Hon skriver bland annat att hon blivit lovad ett samtal om inlasning på ett public service-bolag, men när hon fick hjärntumör och blev sjukskriven hade ”omständigheterna förändrats” och hon blev utlasad.
– Jag vet förstås vilka alla skribenter är men det skulle inte gå att genomföra det här om alla som skriver måste stå med namn. Några väljer att stå med namn, och det är lite intressant att de är arbetare: torrsugare, metallarbetare och gruvarbetare. De verkar vara mindre rädda för repressalier än vad till exempel socialarbetare och journalister är. Jag vet inte om det är en slump eller om det faktiskt säger något om branscherna.
Journalisten har rapporterat om konflikten kring Kajsa Ekis Ekmans anställning som chefredaktör på Arbetaren. Juridiskt är situationen fortfarande olöst, även om Kajsa Ekis Ekman inte jobbar kvar, och tidningen nyligen har fått en ny chefredaktör.
– Jag hade gärna gjort den där tidningen, det var ett drömjobb. Sen är det inte kul att det blev som det blev. Jag hade ju hellre låtit bli att tacka ja till mitt drömjobb än att vara med om det här. Men hur skulle jag ha vetat det?
