Journalistklubbarna: Stampen ingen drömägare

Fackklubbarna på centertidningarna drömde om en ny ägare som inte gungar båten. Längst ner på rankinglistan hamnar Stampen & co – journalisterna fruktar nedskärningar och samma texter på fler ställen.

Hemlighetsmakeriet kring försäljningen har oundvikligen lett till spekulationer på de redaktioner som berörs. Journalistens rundringning till de lokala journalistklubbarna dagarna innan köpet blev klart visar att de höga summorna i budgivningen oroat.

Minst populär som nya ägare var den konstellation där Stampen, Mittmedia och flera ingår.

– Dels för att det låter som om de skulle vilja stycka oss, och dels därför att det låter som ett överbud. Vi vill inte se att man slår ihop lokalredaktioner eller tvingas dela texter, säger Linda Jansson, ordförande i journalistklubben på Länstidningen i Södertälje.

– Norska Schibsted och Orkla har haft en mer positiv klang i snacket här. Schibsted har ju fått Svenska Dagbladet på fötter.

bryt

Även Sven Rydén, klubbordförande på Södermanlands Nyheter ser helst någon av de norska ägarna.

– Då skulle vi inte löpa samma risk att slås ihop med andra svenska tidningar för synergieffekter. För de svenska liberala tidningar som nämnts som ägare, kan man misstänka att det blir en uppstyckning, säger han.

Även Sara Eriksson, ordförande för klubben på Östersunds-Posten med 40 medlemmar, är tveksam till det förmodade intresset från bland andra Stampen, Göteborgs-Postens ägare.

– Vad jag har förstått drar ju GP ner på personal. Det känns märkligt att ett företag med besparingskrav på sig samtidigt kan lägga ett så högt bud. De pengarna kommer de att vilja ha igen på något sätt.

Samma tongångar hörs från de fyra journalisterna i Nynäshamns-Postens journalistklubb, där Björn Sandström är ordförande.

– Redaktionen är lite delad i vilka ägare som skulle vara bäst. Orkla verkar veta vad de pysslar med eftersom de har lokaltidningar i Norge. Men Bonniers skulle också kunna var bra, säger Björn Sandström.

bryt

För Hallands Nyheters journalistklubb är Stampen med flera, det klart sämsta alternativet, enligt ordförande Håkan Bergström.

– Min tveksamhet är deras intresse för olika geografiska bitar i koncernen och att ägarkoncentrationen på till exempel västkusten blir väldigt stor. I förlängningen handlar det om arbetstillfällen. De kan vilja samarbeta inom regionen, dela på tjänster eller material.

Genomgående menar fackklubbarna att deras redaktioner redan är så slimmade att det inte finns några enkla pengar för nya ägare att hämta hem. Lars Sundin, ordförande för klubben med medlemmar på Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten och Hälsinge-Kuriren, vill inte peka ut någon favorit.

– Oavsett vem som köper kommer det på något sätt att drabba personal. Inte nödvändigtvis journalister, men kanske annan personal som man försöker spara in på, säger Lars Sundin.

bryt

Drömägaren är den som låter arbetet fortgå i samma anda, erbjuder långsiktighet och tryggheten i en stor koncern, enligt de flesta. Rikard Grandin, klubbordförande på Norrtelje Tidning:

– Det folk är mest rädda för är uppstyckning. Jag hoppas att centern hittar rätt sorts ägare och inte bara tänker på pengarna. De anställda som har del i att tidningarna går så bra ska inte sättas på hal is.

Men Martin Zettersten, klubbordförande på Lidingö Tidning ser inte en sammanhållen tidningsgrupp som ett måste.

– En bra ägare tar hänsyn till lokala aspekter. Det är stor skillnad att driva tidning på Lidingö, eller på landsorten. Med tanke på hur bra det går för oss så skulle vi vinna på att vara egna.

bryt

Och om oron nu börjat sprida sig på de flesta håll finns också de som inte ängslas alls. Claes Uddgren, reporter på Idrottsbladet Motorsport, en redaktion utan fackklubb:

– Vi är en nischad motortidning, som säljer bra. Varför skulle nya ägare ändra på något som går bra?

Christina Kennedy

ck@journalisten.se