Gå direkt till textinnehållet

Hård intern SVT-kritik från journalister med utländsk bakgrund

SVT-journalister med utländsk bakgrund upplever frustration, minoritetsstress och utanförskap inne på redaktionerna visar en intern undersökning. I undersökningen riktas allvarlig kritik mot SVTs journalistik, mångfaldsarbete och representation.

Under vintern och våren har enskilda medarbetare på SVT i samarbete med journalistklubben genomfört en kvalitativ undersökning av diskriminering och rasism på SVT, genom djupintervjuer med 20 anonymiserade journalister med utländsk bakgrund om hur de upplever sin arbetssituation och de journalistiska perspektiven på SVT.

Resultatet har sammanställts i dokumentet ”Hur kan det vara så här?”, som Journalisten har tagit del av.

Intervjupersonerna uppger i undersökningen att de som regel har blivit väl bemötta på arbetsplatsen. Men många upplever frustrationer, konfliktpunkter, och en ”minoritetsstress” – ett slags utanförskap inne på arbetsplatsen och en känsla av ensamhet, som har utvecklats till reella arbetsmiljöproblem. En av de intervjuade uppger att hen blivit sjuk:

”Jag har varit sjukskriven på grund av alla frustrationer, och att inte känna mig som en del av gruppen: att nästan ingen relaterar till en vilket skapar en känsla av skuld hos en själv och funderingar att man själv är fel och för mycket för arbetsplatsen. Jag tog med mig jobbet hem på ett negativt sätt. Har ofta funderat på att jag borde lämna SVT.”

En av de intervjuade uppger:

”Att ständigt känna sig utanför är ju också att känna sig som att man lever under ett hot. Att jag inte ingår i en gemenskap gör en förstås ledsen och frustrerad. Jag blir väldigt, väldigt arg på att det ser ut som att det gör, jag blir jättearg på att det går så långsamt, jag blir jättearg på att chefer inte fattar. Jag blir trött och arg och ledsen. På ett sätt tror jag inte det hade behövt bli det om det inte vore för att det finns en sådan undermålig medvetenhet kring de här frågorna. Det påverkar min hälsa väldigt negativt skulle jag säga och tar väldigt mycket energi från mitt privatliv.”

”Det är liksom vitare än en vinterdag i fjällen. Det är fan deppigt när jag tänker på det.”
– Anonym SVT-medarbetare

I undersökningen riktar flera intervjupersoner hård kritik mot SVT för att man inte tar frågorna på tillräckligt allvar – och att företaget pratat om att bli bättre på frågor som rör representation, mångfald och inkludering, men att det görs för lite.

Flera av dem uppger att de saknar förtroende för cheferna. En av de intervjuade berättar att en kollega använt ord som ”svartskalle” och ”blatte” och en annan kollega gjort ”läten för att härma hur östasiater låter”. När hen vände sig till en chef fick hen veta att hen måste säga ifrån själv, eftersom det bara handlat om ”dåliga skämt”.

”Om det handlat om sexism skulle det följas av flera seminarier och 40 föredrag, 40 föreläsningar, kanske hade personen blivit omplacerad, eller skulle det sluta med att hen förlorade jobbet. Men har det med [etnisk] bakgrund att göra då är det mitt eget ansvar att säga ifrån själv. Jag blir jättearg när jag berättar om det här”, säger SVT-medarbetaren i undersökningen.

De flesta intervjuade uttrycker frustration över bristande representation. En av de intervjuade säger:

”Det är en katastrof. Det finns ingen etnisk representation. Det är liksom vitare än en vinterdag i fjällen. Det är fan deppigt när jag tänker på det. Nä, katastrof. Jag kan inte föreställa mig ett värre scenario. Vi ska spegla Sverige, men hur ska vi kunna göra det när alla heter typ Persson i efternamn, och är medelklass och är uppväxta här. Det går inte.”

”Det här är första gången jag hört att facket tycker att detta här är en intressant fråga.”
– Anonym SVT-medarbetare

Flera av de intervjuade upplever också att deras kompetenser inte tas till vara, samt att journalistiska perspektiv samt närhet saknas i nyhetsrapporteringen i frågor som rör bland annat minoriteter, flyktingar och invandrare. En av de intervjuade säger:

”Jag tror att det har med personalsammansättning att göra, folk står långt ifrån den verkligheten. Det räcker inte att göra ett par besök för att fånga in [verkligheten]. Man måste vara mer regelbunden, nätverka, lära känna grupper mer på djupet och inte bara tillhöra den stora majoritetsgruppen.”

En annan säger:

”Det handlar om identifikation. SVT identifierade tidigt att vi inte nådde SD-gruppen och invandrargrupper. Vi behövde närma oss båda dessa grupper. Det var lätt att närma sig SD, och ta det perspektivet, men den andra gruppen har vi inte.”

I höstas berättade den tidigare SVT-medarbetaren Arash Mokhtari för Journalisten om sina upplevelser av utsatthet på grund av hans arbete med mångfaldsfrågor på företaget. I undersökningen ger flera av de intervjuade uttryck för liknande problem, bland annat i hur de blir bemötta när de påtalar brister i journalistiken rörande bevakningen av invandrare och minoritetsgrupper. En av personerna säger:

”Jag reagerar, ja. För jag tycker att det är viktigt för journalistiken. Jag kan inte stå för felaktigheter. Det handlar om vårt kontrakt med tittarna. Och jag måste kunna stå för det som sänds. Det tar mycket av min energi, det här är något jag tar med mig hem. Det finns en stress som är onödig. [På en] emotionell nivå. Jag diskuterar detta konstant. Det tar mycket av mitt liv.”

Även facket får kritik av flera av de intervjuade i undersökningen.

”Det här är första gången jag hört att facket tycker att detta här är en intressant fråga. Jag har inte sett att de varit aktiva i den här frågan”, säger en av de intervjuade.

Journalistklubbens ordförande Rebecka Mårtensson är övertygad om att undersökningen kommer att påverka hur facket jobbar med inkludering och mångfald framgent.

– De här frågorna är inte nya för företaget, men vi har aldrig tidigare på ett så här sammansatt sätt fått ta del av konsekvenserna av att medarbetare känner sig exkluderade. Om man upplever att ens kompetens inte tas till vara och inte känner sig förstådd, och sedan upptäcker att det finns en systematik bakom – vad gör det med en? Vad gör det med journalistiken och SVTs förutsättningar att tillvarata fler perspektiv? Det är fruktansvärd läsning, säger Rebecka Mårtensson.

Hon menar att kritiken mot facket som framkommer i undersökningen är ”väldigt värdefull”:

– Det är förstås jätteproblematiskt att det inte ens föresvävat personer att vända sig till facket om man upplever diskriminering, eller exkludering. Det är ett tecken på att ett långsiktigt arbete saknas i klubben, och det här måste vi ta itu med. Jag funderar bland annat på om vi ska införa ett fackligt jämlikhetsombud, på samma sätt som vi har jämställdhetsombud.

Undersökningen är en direkt följd av uppropet på Sveriges Radio förra året: ”Vems SR?”, men SVT-dokumentet har ett något annorlunda upplägg:

Eftersom samtliga intervjupersoner är anonyma innehåller dokumentet få konkreta exempel på diskriminering, rasism eller dåligt bemötande.

Det finns heller inga konkret formulerade krav på åtgärder i ”Hur kan det vara så här?”, vilket fanns i ”Vems SR?”.

Journalistklubben på SVT konstaterar i förordet till dokumentet att detta inte är en ”lista med färdiga lösningar utan en kunskapsbank som vi behöver i det fackliga arbetet”.

– Vi hoppas att SVTs ledning tar till sig dokumentet och använder det i det fortsatta arbetet, och de reaktioner vi har fått hittills från ledningen är positiva, säger Rebecka Mårtensson.

SVTs HR- och kommunikationsdirektör Sabina Rasiwala Hägglund välkomnar undersökningen, och uppger att SVTs vd Hanna Stjärne också har riktat ett särskilt tack till de som sammanställt dokumentet och till de anonyma personer som ställt upp på intervjuer.

– Men innan jag säger någonting annat vill jag inskärpa en sak: SVT rekryterar bara på kompetens. De som arbetar på SVT är här för att de är kompetenta. Språk, perspektiv och nätverk är exempel på kompetenser, säger Sabina Rasiwala Hägglund.

– Det är bra att den här dokumentationen görs. Vi arbetar med fördjupade enkätundersökningar om inkludering. Det här är en kvalitativ undersökning med djupintervjuer. Den ger våra kvantitativa undersökningar kött och blod och bra information i det fortsatta arbetet.

Är det något i dokumentet som förvånar dig?
– Jag blir ledsen när jag läser exemplen. Det är tydligt att vi har en del att arbeta med. SVT speglar Sverige på alla sätt, tyvärr också på det här sättet. I dokumentet framkommer att inte alla vet vart man ska vända sig i de här frågorna, och det är viktigt att man vet det och att det finns flera vägar – man kan vända sig till sin chef, till HR, direkt till mig. Vi arbetar mycket med dessa frågor och för att nämna ett par exempel så har vi nyligen bland annat gjort en rekryteringsgenomlysning för att se över hur vi rekryterar, vi gör områdesanalyser för att bättre spegla vår omvärld och de ger oss också insikter om vilka kompetenser vi bör söka efter. inkluderingsundersökningar på hela företaget. Men jag måste vara självkritisk och inse att vi kanske inte har kommunicerat tillräckligt om det som görs.

Charlotta Friborg, chef för SVTs riksnyheter. Foto: Tor Johnsson

Charlotta Friborg, chef för riksnyheterna på SVT, menar att det finns en levande diskussion om frågor om representation och journalistiskt perspektiv på redaktionen.

– Som alla riktigt viktiga diskussioner har den varit intensiv stundtals. Jag hoppas att medarbetarna känner att vi tar det på allvar och vi har genomfört en större satsning med workshops och samtal. Min personliga uppfattning är att vi klarar bredden av perspektiv men frågan är fundamental och vi kan absolut inte luta oss tillbaka. Jag vill att våra redaktioner ska ha väldigt högt i tak men också en tillåtande attityd så att alla känner att de kan komma till tals. Det är extra viktigt i den här typen av frågor, säger Charlotta Friborg.

Hur ser du på uppgifterna om att medarbetare med utländsk bakgrund upplever att deras kompetens när det gäller bland annat perspektiv, nätverk och språk inte tas till vara journalistiskt?
– Så vill vi absolut inte att det ska vara. Vi behöver bred och djup kompetens inom många områden och om det finns medarbetare vars kunskaper inte tas till vara så stämmer det till eftertanke hos oss chefer. Vi har intensifierat arbetet med att vara en bättre och mer inkluderande arbetsplats men den här rapporten visar att vi inte är tillräckligt bra ännu.
 

Fotnot: Hela dokumentet finns upplagt på SVTs journalistklubbs sajt.

Fler avsnitt
Fler videos