Gå direkt till textinnehållet

En ful gubbes funderingar

Så är man där igen. Som “ful gubbe” och anhängare av rasistiska och fascistiska idéer. För det är där man ständigt hamnar, när man höjer rösten till värn för yttrande- och tryckfriheten.

Så är man där igen. Som “ful gubbe” och anhängare av rasistiska och fascistiska idéer. För det är där man ständigt hamnar, när man höjer rösten till värn för yttrande- och tryckfriheten.

Säger man till exempel att “Mein Kampf” självklart måste få tryckas och läsas, blir man genast en anhängare av Hitlers avskyvärda idéer. Och säger man att barnporren inte bör lyftas ut ur Tryckfrihetsförordningen, TF, blir man närmast pedofil själv, eller i varje fall försvarare av vad “fula gubbar” har för sig.

Men det får man väl stå ut med, för nu tycks det som om den flerhundraåriga TF behöver varje tillskyndare. Ständigt dyker nya hot upp och redan ser vi alltså hur talet om vackra principer också härhemma börjar skorra falskt.

Annons Annons

Ta barnporren till exempel:

Regeringens kommande lagrådsremiss om åtgärder mot detta vidriga brott (övergreppet) har vållat en våldsam debatt bland journalister — inte minst hos oss på Journalisten har oron och ilskan märkts bland kolleger runt om i landet. Frågorna har varit många: Vad betyder det här? Kan vi inte göra våra granskande reportage nu? Vad blir nästa steg?

Vem tjänar på att varje reporter, varje redaktion inte bara riskerar att, utan också bryter mot lagen, så fort man tar i ett barnporrmaterial. Adjöss, alla avslöjande Stripteaseinslag. Goodbye, alla opinionsbildande reportage och program som visar hur djävligt det är.

Varför? Och framför allt: Kommer detta att skydda de utsatta barnen?

Jag tror inte det. I varje fall inte mer än det skydd de betydligt rimligare förändringar den överkörda barnpornografiutredningen kom fram till.

För, som jag och andra sagt så många gånger förr, barnpornografi är redan förbjudet. Det vill säga: själva övergreppet (och det är väl det vi egentligen vill förhindra), att framställa barnporr och att sälja den vidare.

Och utredningen (som Freivalds alltså kör över) vill dessutom att alla videoband utan ansvarig utgivare görs olagliga. I praktiken alltså ett innehavsförbud.

Och det är klart — skyddet av de små barnen och jakten på pedofilerna försvåras inte heller av Laila Freivalds förslag till grundlagsändring. Men priset är desto högre. Och det är i det perspektivet man känner att regeringens förslag inte är genomarbetat.

Står verkligen nyttan i rimlig relation till kostnaden? Finns det enligt regeringen verkligen inga andra vägar att gå, för att stävja barnporrindustrin?

Förslaget resonerar ytterst lite kring dessa grundläggande spörsmål; grundläggande eftersom förhoppningsvis till och med Laila Freivalds, ser ett ingrepp i TF som en absolut sista åtgärd, endast möjlig att tillgripa i ett läge där allt annat är prövat.

Detta är allvarligt. Om en svensk regering är beredd att genomföra en grundlagsförändring, utan att veta att det är den enda vägen för att nå målet, är tryckfriheten i verklig fara. Då gäller inte principgenombrottet bara censurförbudet, utan också den politiska elitens syn på yttrandefriheten.

I det perspektivet är det Internet-upprop som just dragits igång mycket välkommet. Adressen är www.efs.se/upprop.html.

Skriv under! I barnens — och tryckfrihetens — namn.

Fler avsnitt
Fler videos