Efterlängtad satsning på landsortens låga löner

Journalistförbundets krav på 25 000 kronor i lägsta lön efter 15 år i yrket skulle höja lönen för 42 av Smålands-Tidningens 66 journalister.

– En rimlig lönenivå skulle betyda mycket för oss, säger reportern Lisa Wernstedt.

Smålands-Tidningen ingår i tidnings­gruppen Herenco, som är känd för låga löner. Tidningen är ett tydligt exempel på hur Journalistförbundets krav skulle slå för många medlemmar på en arbetsplats.

Lisa Wernstedt är avgående klubb­ordförande och har varit anställd sedan år 2000. Hon har en reporterlön på 19 256 kronor. Lägstalönen för journalister med akademisk examen är 58 kronor mindre, 19 198 kronor i månaden.

– Jag har ändå inte en särskilt dålig lön, eftersom jag har gjort allt jag kan för att höja min lön så mycket som möjligt utan att vara chef, påpekar hon.

Den som blir chef på Smålands-Tidningen får ett lönetillägg som i dag ligger på mellan 2 737 kronor och 3 486 kronor.

Journalistförbundets låglönesatsning är starkt markerad i avtalskraven, till både Tidningsutgivarna och MIA, Medie- och Informationsarbets­givarna. När det gäller MIA är kraven ännu inte preciserade. I förhandlingarna med Tidningsutgivarna ligger Journalistförbundets krav på minst 600 kronor per månad ur potten, som förbundet vill ska vara 4,5 procent av lönesumman. Dessutom ingår en lägstalön på 20 389 kronor för medlemmar med akademisk examen (för övriga 18 656 kronor).

– Låglönesatsningen är oerhört viktig så länge vi har arbetsgivare som obstruerar och sätter lönerna lågt utan att motivera varför, säger Jour­nalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén. Det är särskilt vanligt på landsorten där medlemmen inte kan söka sig till någon annan arbets­givare för att höja lönen.

Enligt Agneta Lindblom Hulthén vill förbundet motarbeta lönestagnationen som särskilt drabbar kvinnor i landsorten med många yrkesår på samma arbetsplats.

Reportern Ingar Frostberg har varit anställd på Eskilstuna-Kuriren sedan 1980 och har en månadslön på 24 560 kronor.

– Jag vet att det finns de som har sämre lön. Trohet premieras inte alls lönemässigt. Om man inte satsar på en chefskarriär ligger man kvar i samma löneläge och har svårt att få upp lönen, säger Ingar Frostberg.

Även inom MIA-området släpar många äldre medlemmars löner efter. Enligt Krister Berntsson, journalistklubbens ordförande på Bonnier Tidskrifter, får nyanställda högre lön än de som jobbat länge men saknar personalansvar.

– Det är väldigt svårt att få upp lönen utan att ta på sig ett chefsansvar hos oss, säger han.

Anledningen är att Bonnier har en lönestruktur med chefstillägg på mellan 2 000 och 5 000 kronor som följer med tjänsten och inte personen.

– Alla som passerat 40 drabbas av lönestagnationen och efter 50 år planar grundlönen ut rejält, säger Krister Berntsson.

Agneta Lindblom Hulthén anser att löneutvecklingen även är en demokratifråga.

– Det finns så många som vill in i branschen och som tackar ja till den låga lön de får. Därför måste vi ta tillvara medlemmarnas intressen om en hög lägsta lön. Annars måste man använda pottpengarna till att flytta upp dem som hamnat för lågt, samtidigt som man måste göra något åt löne­stagnationen hos övriga anställda.

– Att vi måste ta ur potten för att höja medlemmars löner är verkligen ett stort problem för oss. Här går alla nästan jämt in på lägsta lönen och det blir ohållbart när rutinerade journalister i princip har samma lön som oerfarna direkt från utbildningen, säger Lisa Wernstedt på Smålands-Tidningen.

Ingrid Kyllerstedt

ik@journalisten.se