”Det viktiga är att rättvisa skipas någonstans”

Pressuppbådet var stort med en lång rad nationella och internationella medier på plats inne i tingsrätten i Stockholm när rättegången, som  planeras att pågå ända in i april, inleddes.

Rakt över gatan från tingsrätten hade även ett hundratal stundtals högljudda demonstranter samlats för att visa sitt stöd för offren och protestera mot regimen. Några av dem höll upp skyltar på anhöriga som fängslats, försvunnit eller mördats.

Enligt information som samlats in av RSF, som också bistått rättsväsendet i förundersökningen, var mannen alltså medlem av den ”dödskommission” som fattade beslut om att hundratals fångar skulle avrättas.

Annons

Erik Halkjaer utanför tingsrätten i Stockholm. Foto: Journalisten

Dödskommissionen skapades genom en fatwa av Ayatollah Rouhollah Khomeiny, den 27 juli 1988, och dess uppdrag var att förhöra tusentals politiska fångar, som redan dömts och straffats med fängelse.

Flera medlemmar av kommissionen har idag höga positioner inom den iranska regimen. Enligt flera vittnesmål är en av dem landets nuvarande president Ebrahim Raissi.

Hur många journalister som avrättades under sommaren 1988 vet inte RSF. Däremot har man dokument från åren 1979-2009 som visar att 860 journalister gripits, fängslats eller avrättats i landet.

– I den gruppen ingår också många medborgarjournalister, men man kan lugnt påstå att vi talar om närmare 1 000 eller fler journalister som dödats i Iran sedan revolutionen, säger Erik Halkjaer, ordförande i RSF Sverige.

Klart är att pressfriheten i Iran har varit i fritt fall sedan 1979 när regimen stängde ner landets största tidning och grep hundratals journalister.

Erik Halkjaer påminner om att man ska ha klart för sig att landet också är världens största fängelse för kvinnliga journalister.

– Det finns inget annat land där det sitter så många fängslade kvinnliga journalister, Iran lider i princip en total brist på pressfrihet än idag, säger han.

Erik Halkjaer sitter med i salen under rättegången och menar att det i princip handlar om "en lektion i hur en statlig förtryckarapparat växer fram" när ett land ger sig på journalister och oppositionen.

– Utifrån sett tycker jag bevisen pekar på att han är skyldig. Vi från RSF hoppas att han döms så att även Irans president, som också varit delaktig i det här, så småningom kan ställas inför rätta någon gång i framtiden.

Vad kan efterspelet till en sådan här rättegång kan leda till i Iran när det gäller pressfriheten, om det blir en fällande dom?

– Det som framför allt kommer hända är att ingen som var inblandad i det här någonsin kommer att åka till Sverige eftersom man inser att man kan ställas inför rätta här. Men risken är att förtrycket ökar till en början. Att de som rapporterat om det här kommer att fängslas eller råka ut för något annat. Men på lång sikt hoppas jag att det får konsekvenser till det bättre, säger Erik Halkjaer.

Reza Moini, Iran och Afghanistan-ansvarig vid RSF, finns också på plats utanför tingsrätten. Han förlorade själv fyra familjemedlemmar i en massaker i fängelset 1988, bland annat sin bror och svåger som både var journalister.

Reza har aktivt deltagit i förundersökningen genom att tillhandahålla vittnesmål och håller med om att en fällande dom sannolikt kan leda till att tumskruvarna dras åt ytterligare i landet.

– Det har alltid varit press på journalister i Iran och det spelar ingen roll vad som händer i det här rättsfallet, det viktiga är att rättvisa skipas någonstans, vilket ligger i yttrandefrihetens intresse, säger Reza Moini (bilden ovan).

Den utpekade mannen nekar till brott, skriver hans advokat Daniel Marcus i ett sms till Journalisten. 

– Eftersom han inte på något sätt har varit delaktig i det som åklagaren gör gällande. Vi kommer redogöra för vår klients inställning mer i detalj under vår sakframställan, skriver Daniel Marcus.