De sista utmanarna

 Dala-Demokraten beskriver sig ibland som tappra galler. Hela Dalarna är ockuperat. Men en liten tidning håller stånd mot den mäktiga konkurrenten Dalarnas Tidningar, som blivit ännu starkare efter att ha blivit uppköpta av koncernen Mittmedia.
En annan populär liknelse som tidningen omhuldar är den om humlan. Enligt de fysikaliska lagarna borde inte humlan kunna flyga. Sedan Dala-Demokraten startades 1917 har tidningen trotsat naturlagarna för en andratidning och överlevt.
Wiwi-Anne Doverskog har arbetat på Dala-Demokraten sedan 1971. Hon har jobbat som korrekturläsare, i bildarkivet, i telefonmottagningen och arbetar nu som redigerare. Hon har avverkat sex chefredaktörer och sex redaktionschefer. Hon är luttrad och konstaterar att tidningen räknats ut många gånger.
– Vi lyckas alltid överleva på något sätt. Jag tror att vi klarar oss, säger hon.
Dala-Demokraten uppfattar sig självt lite grand som ett varumärke för Dalarna. Tidningen har haft och har chefredaktörer som är kända utanför länet som poeten och debattören Göran Greider, socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog och nationalekonomen och tidigare vice riksbankschefen Villy Bergström. Tidningen blev också känd utanför ­länet genom dokumentären Tidningsliv från 2003, då ett TV-team följde några av reportrarnas arbete under ett halvår.

Kulturredaktionen har knutit upp väletablerade kulturskribenter och författare med stark förankring
i ­Dalarna som exempelvis Gunder Andersson och Bengt Emil Johnson.
Kulturredaktören Ulf Lundén menar att kultursidorna är en viktig del av en tidnings själ och ännu viktigare nu när det inte finns så många socialdemokratiska tidningar kvar som kan föra arbetarrörelsens idétraditioner vidare. Därför finns opinionsbildning och kultur på samma sidor.
– Vi går mot strömmen och satsar på kultur. Dalarna har en lång tradition när det gäller folkbildning. LO-ägda Brunnsviks folkhögskola ligger i Dalarna. Vi är en stark vänsterröst som vill föra in samhällsdebatt på tidningssidorna, säger Ulf Lundén.
När familjen Bengtsson deklarerade att de ville sälja Dalarnas Tidningar, där Falu Kuriren, Borlänge Tidning, Södra Dalarnes Tidning, Nya Ludvika Tidning och Mora Tidning ingår, gick Dala-Demokratens chefredaktör Göran Greider ut och påpekade att det vore en fördel om även hans tidning fick samma ägare som konkurrenten. Han förklarade att han är emot maktkoncentration i mediebranschen, men att Dala-Demokraten på lång sikt inte kan överleva ensam, utan att de till slut måste sträcka ­vapen och förhandla med den mäktiga konkurrenten.
– Min tanke med uttalandet var att få upp ögonen på Dala-Demokratens ägare. På lång sikt ser det inte så ljust ut för tidningen. Det blir allt större koncerner som syndikerar texter och får annonsfördelar genom sin storlek. Den dagen då det blir kris ska vi inte stå oförberedda. Det kan vara viktigare att tidningen överlever med sin röst, även om det sker inom en koncern, än att helt utplånas, säger Göran Greider.
På redaktionen tyckte man spontant att det faktiskt var bra att Dalarnas Tidningar blev uppköpta, för nu kan man gå ut och säga att Dala-Demokraten är länets enda lokalt ägda dagstidning.

De journalister som jobbat länge på Dala-Demokraten tycker att det skulle kännas främmande att tillhöra samma koncern som Falu Kuriren eftersom Dala-Demokraten stått på egna ben så länge. Medarbetarna gillar att vara en underdog som kan ge konkurrenten en match. De tycker om att slåss i underläge.
– Jag tror inte heller att det skulle vara bra för Falu Kuriren om det bara fanns en tidning. Det skulle inte gynna journalistiken. Läsarna skulle märka det. Det är stimulerande med tävling, säger reportern Sylvia Kjellgren.
Redaktionen är medveten om att tidningen står inför tuffa utmaningar. Men samtidigt som Dala-Demokraten ser sig omringad av en mäktig koncern har det stärkt sammanhållningen på tidningen, gjort att redaktionen vässat pennorna och att den arbetar målmedvetet med att förnya tidningen.
– Det är roligare att jaga än att bli jagad. Dessutom är det kul att vara sin egen och inte tillhöra en koncern. Men samtidigt är Dala-Demokraten
i ett pressat läge och konkurrenterna blir ännu starkare och får ännu mer resurser, säger webbredaktören Lars-Ingvar Eriksson.
Det finns en framtidstro på Dala-Demokraten. Tidningen håller på att förnya sig för att bland annat locka till sig läsare i åldern 30–35, de som ännu inte skaffat sig en prenumererad dagstidning.
– Många landsortstidningar gör i dag jättesatsningar på webben. Jag är skeptisk till om de hinner växla in det i annonspengar under överskådlig tid. Det är inte bara medieföretag som slåss om kakan på nätet. Därför har vi i första hand satsat på att utveckla papperstidningen och förbättrat journalistiken, säger redaktionschefen Arne Höök.

De senaste åren har man skapat nya avdelningar och vinjetter i Dala-Demokraten som DD Jobb, DD Granskar, DD-Intervjun, DD Reportage med flera. Dessutom har tidningen sedan den 24 januari en daglig andra rygg: DD Sport & Nöje.
Arne Höök säger att tidningens ekonomi är solidare än vad många tror. Tidningen äger sitt tryckeri, sitt tidningshus utanför centrala Falun, har inga skulder, men pengar på banken.
Tidningens upplaga gick visserligen ner med 1 200 exemplar år 2007 enligt senaste mätningen från Tidningsstatistik. Men det är inte ett unikt problem för Dala-Demokraten utan gäller de flesta dagstidningar. Konkurrenten Dalarnas Tidningar upplaga minskade med 900 exemplar till 63 900 enligt Tidningsstatistik.
– 1 200 exemplar låter mycket. Men faktum är att nästan hela tappet ligger på första halvåret 2007 då vi rensade i de olika tidningsrabatterna. Vi har nu en betalningsgrad på 93 procent och sedan i höstas en positiv upplageutveckling. Det visar på att läsarna är beredda att betala för att läsa Dala-Demokraten, säger Arne Höök.
Ovanför sin dator har han satt upp en lapp där ägarna, Folkrörelsernas mediastiftelse i Dalarna, förklarar varför de ger ut en tidning: ”Så länge vi har en egen tidning så lyssnar även andra tidningar och medier på oss. Om vi inte har någon egen tidning kommer vi att ha svårt att nå ut”.
– För oss är det en styrka att hög avkastning inte är den främsta anledningen till att ägarna ger ut en tidning. De har krav på att tidningen ska gå med vinst, men det är för att det ska byggas upp en stabil ekonomi för framtiden och för att kunna göra satsningar, säger Arne Höök.
Att Dala-Demokraten lever vidare som en självständig tidning verkar också ha vitaliserat debatten i Dalarna. Konkurrenten Falu Kuriren har värvat Dala-Demokratens gamle chefredaktör Villy Bergström som politisk krönikör.
– Falu Kuriren har återkommande s-krönikörer och tar in insändare från fackförbund. Jag är inte så säker på att intresset för idédebatt från arbetarrörelsen förekommit om inte Dala-Demokraten funnits, säger Arne Höök.

Falu Kurirens redaktionschef Ewa Wirén påpekar att tidningen har många konkurrenter, inte bara Dala-Demokraten. I länet finns även lokalradion, lokal-TV och nyhetssajter.
– Livet var lättare på den tiden som vi endast hade Dala-Demokraten som konkurrent. Nu är situationen mer komplicerad. Om en av våra konkurrenter försvinner skulle det öka vårt pub­licistiska ansvar att granska vad som händer i Dalarna, säger Ewa Wirén.
Det finns dock en oro på Dala-Demokraten för vad som kommer att hända med presstödet efter att Mittmedia köpt Dalarnas Tidningar. Mittmedia får 45,9 miljoner kronor i presstöd för Arbetarbladet, som ägs av
Gefle Dagblad, för Dagbladet, som ägs av Sundsvalls Tidning, och för Länstidningen i Östersund.
– I framtiden kommer det att bli svårare att försvara och lättare att angripa presstödet när rika koncerner ger ut både första- och andratidningarna på en ort, säger Mats Jansson, nattchef.
Om presstödet på 15,3 miljoner till Dala-Demokraten skulle minska skulle det skapa ekonomiska problem för tidningen.
– Det har inte förekommit någon seriös diskussion om att dra in stödet till landsortstidningar, däremot storstadsstödet. Men givetvis har vi planer på hur vi skulle agera om presstödet försvann, säger Arne Höök utan att vilja gå in på vad dessa planer innebär.

Värmlands Folkblad ville tvätta bort stämpeln att tidningen skulle vara en grå och lite tråkig sossetidning. Därför lät de bröderna Alex och Calle Schulman blogga på tidningens hemsida och på samma gång få uppmärksamhet.
Men efter en månad tog samarbetet slut. Efter brödernas påhopp på TV4s reporter Cicci Renström Suurna beslutade Värmlands Folkblads chefredaktör Peter Franke att stänga av deras blogg.
– När Alex Schulman slutade att blogga på Aftonbladet i höstas skrev han att bloggen blivit ett monster. Jag kan använda samma ord. Bloggandet flyttar gränser och kan skapa monster. Ett sådant vill vi inte riskera att få på VFs hemsida, säger Peter Franke.
Han och tidningens styrelse hade hoppats att det skulle gå att hålla isär den seriösa morgontidningen från en fräck och roligt humorsajt, som ett led i nya satsningar på webben. Men det fungerade inte.
Han har bett Cicci Renström Suurna om ursäkt för vad som skrivits om henne och förklarat att tidningen har ett ansvar för en sansad samtalston
i samhället.
Ofta får Värmlands Folkblad gliringar från den mäktiga koncernen NWT att tidningen endast överlever tack vare presstödet och att detta missgynnar de välskötta tidningarna.

NWT är en gigant i jämförelse med lilla Värmlands Folkblad. I koncernen ingår sju tidningar bara i Värmland: Nya Wermlands-Tidningen, Arvika Nyheter, Filipstads Tidning, Frykdals-Bygden, Karlskoga Tidning, Nya Kristinehamns-Posten och Säffle-Tidningen. Dessutom äger NWT Enköpings-Posten, Mariestads-Tidningen, Skaraborgs Allehanda och 50 procent av Helsingborgs Dagblad. År 2006 gick NWT med 350 miljoner kronor i vinst. Värmlands Folkblad AB hade en omsättning på 120 miljoner.
Trots att Värmlands Folkblad inte har samma ekonomiska muskler som NWT verkar den reta konkurrenten.
– Jag är förvånad över att de är så ­irriterade på oss trots att de är så mycket större. Det är kul, för det känns bra att vi irriterar dem. Det är också bra för NWT att ha en konkurrent, säger nyhetschefen Björn Stefanson.
Nattchefen Jonas Brefält säger att politiker i kommunerna i Värmland utnyttjar att det finns konkurrens. Kommunpolitikerna följer inte partiblocken utan kan även tipsa den tidning som har en annan partifärg.
– Konkurrensen fungerar och leder till att det blir en nyhetspuls gentemot NWT. Vi vill helt enkelt vara bättre än dom, säger Jonas Brefält som även är journalistklubbens ordförande på VF.
Med en sådan mäktig motståndare som NWT gäller det enligt Peter Franke att vara affärsmässig.
– Vi måste göra en tidning som är attraktiv både för läsarna och för annonsörerna. Det innebär inte att vi ska göra avkall på journalistiken. Vi måste inse att vi jobbar på en stenhård marknad. Och här i Värmland har vi en av Sveriges framgångsrikaste tidningskoncerner: NWT.

Värmlands Folkblad har ett besvärligt annonsläge. Förutom att vara and­ratidning är tidningen svag i Karlstadsområdet där de lönsamma tidningsexemplaren finns, eftersom man där slipper dyr distribution.
I Karlstad finns också de stora annonsörerna. Värmlands Folkblad är stark i de gamla bruksorterna Hagfors och Munkfors. Men där finns det inte så många annonser att hämta.
– Därför måste vi hitta vägar att bryta detta mönster. Vi samarbetar exempelvis med Stenbeck. Vi visste att Metro skulle komma hit och tänkte igenom vilka fördelar vi kunde få ut av det, säger Peter Franke.
Värmlands Folkblad tog in Metro som ny kund i sitt tryckeri och har även ett journalistiskt samarbete genom att Värmlands Folkblad gör en sammanställning av sina nyheter som kommer som ett instick i Metro.
År 2002 köpte Värmlands Folkblad anrika Karlstads-Tidningen som första gången kom ut 1879. Det var på den tidningen som en gång poeten Gustav Fröding jobbade som redaktör. Genom förvärvet får Värmlands Folkblad in ytterligare presstödspengar på två miljoner. Karlstads-Tidningen är liberal och får presstöd. För tre år sedan köpte Värmlands Folkblad även den annonsfinansierade näringslivstidningen Värmlands Affärer.
Köpen av dessa tidningar var ett sätt att öka räckvidden och få in fler annonser. Slås Metro, Värmlands Folkblad och Karlstads-Tidningen ihop har man enligt Peter Franke en bättre räckvidd i Karlstad än NWT.
Men samtidigt som räckvidden ökat fortsätter upplagan att minska. Enligt senaste siffrorna från Tidningsstatistik minskade den med 900 exemplar under är 2007 till 21 300. NWTs upplaga minskade med 700 exemplar till 55 900.

Liksom Dala-Demokraten får Värmlands Folkblad höra att många läser tidningen på jobbet, men att de inte prenumererar. Därför har man planerat en annonskampanj till våren med mottot: ”Skaffa dig ett eget exemplar”.
– Prio nummer ett är att behålla upplagan så att den inte sjunker ännu mer för då kommer vi att få problem att få in fler annonser. Prenumeranter ger också en stadig inkomst, säger Peter Franke.
Samarbetet med Metro, samt köpen av Värmlands Affärer och Karlstads-Tidningen, är ett sätt att bli mindre beroende av presstödet. Värmlands Folkblad har som långsiktigt mål att kunna klara sig utan det.
– Därför ser vi på möjligheter att utveckla vårt tryckeri. Vi måste se längre än till att bara ge ut en tidning. Skulle presstödet avvecklas skulle vi i dag inte klara av att ge ut en sexdagarstidning. Kanske skulle vi också tvingas ge upp vissa delar av länet, säger Peter Franke.
NWT tjänar på att Värmlands Folkblad finns kvar. Utan konkurrenten skulle distributionskostnaden bli ­högre om NWT ensamt skulle stå för utdelningen av tidningar i länet.
– Det är också viktigt med pluralism i medievärlden. Därför är det angeläget att Värmlands Folkblad lever vidare, säger Sune Ekbåge, ordförande
i ägarstyrelsen Värmlands Folkblad AB, och tillägger att man har som ambition att tidningen ska leva vidare som en självständig tidning och att det då krävs fler ben än tidningen att stå på.
Värmlands Folkblad AB ägs av fackföreningar i Värmland, socialdemokraternas partidistrikt i Värmland, ABF och 150 privata aktieägare. Ägarna ställer inga krav på någon hög vinstutdelning utan ambitionen är att det ska komma ut en sexdagarstidning som ska bevaka länets 16 kommuner och att det ska finnas en ledarsida som delar arbetarrörelsens värderingar.

Östran i Kalmar har varit nere för räkning så många gånger att Jan G Andersson, chefredaktör för ledare och debatt, har tappat räkningen. Men tidningen kämpar på mot nedläggningshot och minskade upplagor.
– Den här tidningen har i stort sett varit nedläggningshotad sedan 1961. Fast på 2000-talet har det ekonomiskt stabiliserats på ett sätt som vi aldrig upplevt tidigare. Östran verkar ha nio liv och vi har minst tre fyra kvar, säger Jan G Andersson.
Oron för tidningens framtid har alltid funnits i bakgrunden. Men på samma gång finns det en stolthet över att tidningen inte ingår i en stor me­diekoncern.
– Det finns en solidaritet på redaktionen och en stolthet över att jobba på en fristående tidning. Det finns en vilja att kämpa. Vi har dessutom en bättre ekonomi än vad vi haft på länge. Så vi känner oss rätt trygga just nu, säger lokalreportern och journalistklubbens ordförande Maria Alåsen.
Det som oroar medarbetarna på Östran är att upplagan gått ner med runt 300–400 exemplar per år de senaste åren. Runt millennieskiftet hade Östran ett upplagelyft. Men denna uppgång har nu ätits upp och tidningen är tillbaka på samma nivå som för åtta år sedan.

Redaktionen arbetar målmedvetet med att förnya journalistiken för att på så vis hitta nya läsare.
– Vi försöker att vara så lokala som möjligt, en tidning som är nära läsaren. Det har gått hyfsat så långt, men det är hela tiden en kamp, både upplagemässigt och ekonomiskt, säger Ulf Carlsson, nyhetschef.
Han tror på ett större samarbete mellan webben och papperstidningen och på att engagera läsarna i tidningen.
Fokuseringen på det lokala började Östran med redan vid millennieskiftet, och det var troligen det som gav en upplageökning. Men trots att tidningen inte ändrat sitt koncept förlorar de nu prenumeranter.
– Jag har jobbat här i 25 år och varit med om stora upp- och nedgångar. Det är svårt att analysera vad det beror på, om det är något specifikt som hänt eller en långsiktig trend som tidningen inte kan påverka, säger Ulf Carlsson.
Jan G Andersson skulle vilja se en utveckling av arbetsmarknads- och konsumentjournalistiken, inte bara i Östran, utan i allmänhet i svensk press. Han efterlyser en journalistik som tar upp människors vardagsvillkor. Där finns det utvecklingsmöjligheter, menar han.
– Ledningen jobbar med att utveckla tidningen. Det blir en trygghet för oss att det hela tiden händer saker. Det gör att vi inte är så oroliga inför framtiden. Det är inte så att ledningen ­eller vi anställda väntar på någon dom, ­säger Maria Alåsen.

Samtidigt som upplagan sjunker går det ekonomiskt bra för Östran. Tidningen har byggt upp ett eget ­kapital och ekonomin har aldrig varit så stabil som nu. Eftersom tidningen flera gånger haft kniven mot strupen har det vuxit fram en kostnadsmedvetenhet, enligt Thomas Karlsson, Östra Småland ABs VD.
– Man skulle ibland vilja att direktörerna lättade på plånboken. Men långsiktigt är det bra att vara snål och vända på varje krona eftersom vi inte har någon kassakista att ösa ur, säger Ulf Carlsson.
Men som hos de andra gamla a-press­tidningarna finns presstödet som har stor betydelse för tidningens ekonomi, och som i Östrans fall utgör
23 procent av budgeten.
– Presstödet har urholkats och följer inte inflationen. Därför måste vi kompensera genom lägre kostnader eller genom högre intäkter. Vad som räddat oss är att det har blivit billigare att producera tidningar. Vi känner oss trygga under förutsättning
att presstödet inte ändras. Utan presstöd skulle vi inte kunna komma ut var sjätte dag, säger Thomas Karlsson.

För att överleva försöker Östran, liksom Värmlands Folkblad, hitta samarbetspartners. Östran var tidigt ute och köpte redan 1953 Nyheterna i Oskarshamn. För att Nyheterna och Östran ska ­bedömas som egna tidningar måste de innehålla 51 procent eget material, vilket krävs för att få kallas en egen tidning och därmed bli berättigad till presstöd.
Varje dag mäter och skickar Östran in uppgifter om vilka texter som gått
i båda tidningarna till Tidningsstatistik som sedan kontrollräknar och skickar en rapport en gång i månaden.
Nyligen startade Östran ett samarbete med Vimmerby Tidning i Västervik som innebär att Östran säljer Västervikssidorna till Vimmerby Tidning. Vimmerby Tidning ägs av Bengt Ingmarsson som även har Ölandsbladet, Kinda-Posten och Växjöbladet/Kronobergaren.
Barometerns kommunreporter Anders Blank tycker att det är bra att det finns en konkurrent i Kalmar ­eftersom det sporrar honom att göra ett bättre jobb.
– Ser man det marknadsekonomiskt finns det upplagor att ta om det finns en konkurrent. Konkurrens är alltså tacksamt om en tidning har utvecklingsambitioner, som Barometern har, säger Anders Blank.
Även oppositionspolitikerna i Kalmar verkar tycka att det är bra att det finns en mångfald i bevakningen. Folkpartisten Inger Hillmansson påpekar att alla politiker i Kalmar läser båda tidningarna för att jämföra och se hur kommunens sammanträden speglas. Centerpartisten Anders Andersson tycker att det är viktigt att frågor bevakas utifrån olika utgångspunkter.
– Det är en fördel med konkurrens, säger Anders Andersson.
Moderaten Göran Häggfors har både Östran och Barometern eftersom han tycker att det är viktigt att se hur kommunala frågor skildras
i tidningarna. Han känner sig lite kluven inför tanken på att presstödet helt skulle tas bort.
– Jag tycker att det skulle bli tomt om det bara fanns en röst i Kalmar. Sedan kan jag av ideologiska skäl protestera mot presstödet. Men jag tror inte att någon anhängare av marknadskrafterna skulle vilja se att exempelvis Svenska Dagbladet gick i graven på grund av att man drog in presstödet, säger Göran Häggfors.

Piteå-Tidningen klarar sig utan presstöd och är delägare i de stora länstidningarna NSD och Norrbottens-Kuriren.

Varför just Piteå-Tidningen har klarat sig från nedläggning eller uppköp kan enligt redaktionschefen på Piteå-Tidningen, Bengt Larsson, bero på att den under lång tid varit förstatidning i Piteå. Sedan 50-talet, då den sista konkurrenten lades ner, har tidningen varit helt dominerande på orten.

– Sedan klarade vi oss undan a-presskonkursen. Det var ett lokalt beslut att inte sälja till a-pressen. Nu i efterhand visade det sig vara ett klokt beslut, säger Bengt Larsson.

Till skillnad från andra s-tidningar grundades inte Piteå-Tidningen som en s-tidning, utan var fram till slutet av 20-talet en frisinnad tidning då den bytte ägare och partifärg.

Piteå-Tidningen är en maktfaktor i Norrbotten. Tillsammans med Norrköpings Tidningar har man bildat bolaget Norrbottens Media AB, där Piteå-Tidningen äger 26,3 procent, Norrköpings Tidningar 51 procent och övriga aktier innehas av bolaget Valrossen som består av socialdemokratiska organisationer i Norrbotten. I bolaget ingår länstidningarna Norrländska Socialdemokraten och Norrbottens-Kuriren.

Piteå-Tidningen hade 2007 en upplaga på 16 900 exemplar, enligt Tidningsstatistik. Det innebär ett tapp på 400 prenumeranter i jämförelse med förra året. Eftersom tidningen helt dominerar Piteå har den en hushållstäckning på 80 procent.

– Det är som på andra tidningar att vi måste ha kontroll över kostnaderna. Annonsutvecklingen är inte heller så positiv, säger Bengt Larsson.

Piteå-Tidningen är även med på ett hörn i Norrköpings Tidningars satsning på att starta TV i Norrbotten eftersom man är delägare i samma bolag: Norrbottens Media AB.

 

 

FAKTA/Dala-Demokraten:
Ägare: Folkrörelsernas mediastiftelse i Dalarna
Upplaga 2007: 19 000 (Konkurrenten Dalarnas Tidningar 63 900)
Tjänster redaktionen: 50
Betalningsgrad: 93 procent
Presstöd: 15,3 miljoner
Presstödets procent av koncernens intäkter 2007: 18 procent

FAKTA/Värmlands Folkblad:
Ägare: Värmlands Folkblad AB (Arbetsrörelsen i Värmlands län, plus 150 privatpersoner)
Upplaga 2007: 21 300 exemplar (konkurrenten NWT 55 900)
Tjänster redaktionen: 40
Företagets vinst 2007: 2,5 miljoner
Betalningsgrad: 96 procent
Presstöd: 17,3 miljoner, inklusive Karlstads-Tidningens 2 miljoner
Presstödets procent av budgeten 2007: Hela koncernen 13,9 procent. Värmlands Folkblad 17,3 procent.

 

FAKTA/Östran
Ägare: Smålands Intressenter AB (Arbetarrörelsen i Kalmar län)
Tjänster redaktionen: 49
Upplaga 2007: 10 600 (konkurrenten Barometern 43 600)
Betalningsgrad: 85 procent
Företagets vinst 2007: 2,7 miljoner
Presstöd: 22,8 miljoner. Östran 15 miljoner, Nyheterna 7,8 miljoner
Presstödets procent av Östra Smålands ABs budget 2007: 23 procent

 

FAKTA/ENSAMMA SEXDAGARSTIDNINGAR 
Sexdagarstidningar som inte tillhör någon koncern:

Upsala Nya Tidning
Västerbottens-Kuriren
Norra Västerbotten
Skånska Dagbladet
(Östgöta Correspondenten tillhörde skaran till i torsdags, då den köptes av Norrköpings Tidningar.)

 

FAKTA/S-TIDNINGAR SOM FÅR PRESSTÖD …
… och ägs av en borgerlig konkurrent:
Arbetarbladet: 15,3 miljoner, ägs av
Gefle Dagblad, Mittmedia.
Karlskoga-Kuriren: 6,3 miljoner, ägs av Nerikes Allehanda, Stampen.
Sydöstran. 15,3 miljoner, ägs av
AB Albinsson & Sjöberg och Blekinge Läns Tidning som ingår i Gota Media.
Västerbotten Folkblad: 15,3 miljoner, ägs av Västerbottens-Kuriren.
Folkbladet: 11 miljoner, ägs av Norrköpings Tidningar.
Dagbladet Nya Samhället: 15 miljoner, ägs av Sundsvalls Tidning som ingår i Mittmedia.
Folket: 9,9 miljoner, ägs av Eskilstuna-Kuriren.
Gotlands Tidningar: 2 miljoner. Tidningen har både en centerpartistisk och en socialdemokratisk ledare. Ingår i Norrköpings Tidningar.