Colombianska reportar jobbar med livet som insats
Colombia är en av de farligaste platserna i världen för journalister. I genomsnitt mördas sju journalister varje år. Många tvingas i exil efter att ha fått dödshot. En av dem är Holman Morris. Med hjälp av Amnesty International lyckades han i september förra året lämna Colombia och lever nu i Spanien.
Colombia är en av de farligaste platserna i världen för journalister. I genomsnitt mördas sju journalister varje år. Många tvingas i exil efter att ha fått dödshot. En av dem är Holman Morris.
Med hjälp av Amnesty International lyckades han i september förra året lämna Colombia och lever nu i Spanien. Under ett år betalar Amnesty hans uppehälle. Holman Morris vill återvända till Colombia, men så länge som dödshotet finns kvar och situationen i landet inte förbättras ser han ingen möjlighet att så skall ske. Som död gör han ingen nytta.
Holman Morris är en av många unga journalister som växt upp i skuggan av våldet i landet. De såg hur Colombia höll på att slitas itu av stridigheter mellan gerilla, knarkmaffia, paramilitära styrkor och den reguljära armén. De beslutade sig därför för att inrätta speciella redaktioner på dagstidningarna som dagligen skrev om inbördeskriget och de övergrepp som civilbefolkningen utsätts för.
Tidigare hade konflikten bara bevakats genom korta notiser och nyhetstelegram. Men att analysera och försöka förklara orsakerna till konflikten innebar att journalisterna utmanade mäktiga krafter.
– Jag har jobbat med att skriva om mänskliga rättigheter i sju år. Jag visste att hoten skulle komma, säger Holman Morris, som innan han tvingades fly till Spanien jobbade som redaktör för tidningen El Espectadors specialsidor.
Atrikel om massaker på 22 fångar utlösande faktor
För ungefär ett år sedan inträffade en massaker på 22 fångar i ett fängelse i Bogotá. En av reportrarna på El Espectador skrev om händelsen och kom fram till att polisen inte försökt förhindra massakern. Reportern blev senare kallad till en intervju som visade sig vara en fälla. Hon hölls fången i 12 timmar, torterades, våldtogs och hotades till livet. Torterarna förklarade att Holman Morris fanns på deras dödslista.
– Jag hade väntat mig att chefredaktörer på andra tidningar skulle protesterat. Enskilda journalister hörde av sig, men det var allt, säger Holman Morris besviket.
Hotade reportrar får ofta sparken
Det händer att reportrar blir avskedade då de blir utsatta för dödshot. Tidningsledningen anser att det är det enklaste sättet att lösa problemet.
– Om hotade journalister sparkas innebär det att förövarna har vunnit, säger Elisabeth Vargas, chef för stiftelsen Fundación Para de Liberdad de Prensa, Fonden för pressfrihet, som kartlägger och arbetar för att hotade journalister skall få skydd.
Ett 30-tal journalister har de senaste månaderna med stiftelsens hjälp fått tillfälligt skydd i väntan på att lämna landet. Journalister som jobbar på landsbygden har de svåraste arbetsförhållandena. De blir ofta utsatta för påtryckningar. När de sedan tvingas välja sida blir de lovligt byte för motståndarsidan. I de värst utsatta områdena har journalisterna gått samman och bestämt sig för att inte publicera känsliga ämnen som kan leda till repressalier.
Holman Morris förstår deras rädsla och respekterar den. Själv kunde han däremot inte hålla tyst om de övergrepp som förekommer.
– Det är svårt att tiga om vad som händer i landet. Om jag höll tyst och inte berättade det jag vet skulle jag inte kunna sova med ett gott samvete. Genom att tiga om övergreppen bidrar man bara till att förlänga kriget. Enda sättet att få stopp på våldet är att skriva om hemskheterna, säger Holman Morris.
Ingen har blivit fälld för mord på en journalist i Colombia
Ingen har ännu blivit fälld för mord på en journalist i Colombia, även om man vet vem eller vilka som ligger bakom dådet.
– Det är svårt att samla in bevis och få vittnen att ställa upp när det rör sig om politiska mord, säger Elizabeth Vargas.
Attackerna mot journalister började för två år sedan. Holman Morris och Elizabeth Vargas beskriver det som om striderna flyttades in på redaktionerna. Alla parter vill föra ut sina sanningar och utsatte därför journalister för påtryckningar. Ett vanligt sätt är att bojkotta de reportrar som man inte gillar. Ibland används hot, som i fallet med Holman Morris. Och i värsta fall blir reportrar mördade.
“Slut på inbördeskriget det enda som hjälper”
Den enda lösningen för att arbetssituationen för journalister skall bli bättre är att det blir ett slut på konflikten, menar Holman Morris. Detta är den långsiktiga lösningen. På kort sikt vill han och Elizabeth Vargas få hjälp med att bilda en fackförening för journalister så att de enade kan försvara sig mot påtryckningar och övergrepp. Under sitt besök i Sverige, arrangerat av Reportrar utan gränser, var de i kontakt med Journalistförbundet, Sida och UD.
pj@sjf.se
Fakta om inbördeskriget i Colombia
* Inbördeskriget i Colombias har pågått i 37 år. De senaste tio åren har 3500 personer dödats i strider och 1-1,5 miljoner människor flytt från sina hem. Presidenten Andreas Pastrana har lovat att skapa fred i landet. Han har inlett förhandlingar med den största gerillagruppen Farc, Fuerzas Armadas Revolucionarias de Colombia.
Situationen kompliceras dock av att regeringen och Farc inte är de enda aktörerna.
* Det finns två gerillagrupper som ibland strider om samma område, paramilitära styrkor som jagar gerilla och som både stöds och bekämpas av den reguljära armén, en armé som skall bekämpa alla, men som tycks sakna en långsiktig strategi för hur detta skall göras. Därtill kommer narkotikakartellerna som både stöds och bekämpas av samtliga parter i konflikten.
* De paramilitära grupperna skapades på 1980-talet som en privat milis åt jordägare och knarkkarteller. Deras uppgift var att skrämma och i vissa fall eliminera politiska motståndare, samt att skydda sina uppdragsgivare från attacker och kidnappningsförsök från gerillan. De paramilitära grupperna anklagas av människorättsorganisationer för att stå för de flesta övergreppen.
