BOKRECENSION
Granskad flyktingjournalistik
Granskad flyktingjournalistik
Invandrar- och flyktingfrågor ligger högt på redaktionernas bevakningslistor. Men när man gör något, handlar det nästan alltid om problem och konflikter.
Det konstaterar författarna bakom den andra utgåvan av JMG-Granskaren. Numret ägnas helt åt den så kallade flyktingjournalistiken med doktoranden Ylva Brunes studier som utgångspunkt. Brune har ägnat hela sitt journalistiska liv åt flykting- och invandrarfrågor och skriver just nu på en avhandling i ämnet.
Bland annat har hon jämfört pressens behandling av frågorna på 70- respektive 90-talet, och drar inte helt oväntat slutsatsen att journalistiken blivit mer konfliktorienterad och rutiniserad. Nyhetsbevakningen arbetar numera ”med ett antal fasta genrer, där rollbesättningen i nyhetshistorierna är given på förhand och där idéinnehåll och perspektiv är fixa”, skriver Ylva Brune.
Hon tycker att 70-talets flyktingsjournalistik känns mer mångtydig och att ”en solidaritets- och samförståndsdimension är starkt framträdande vid denna tid.”
Brunes studier skulle förmodligen kunna överföras på nästan vilket annat område som helst inom samhällsjournalistiken. Nyhetsbevakningen av i dag är tveklöst mer konfliktinriktad och mindre ”förstående” än tidigare. Det är i huvudsak gott, men sätter samtidigt frågan om vad vi vill med yrket i fokus. Ska vi bara spegla eller själva försöka påverka utvecklingen?
Intressant i JMG-Granskaren nr 2, är också att de svenska journalisternas inställning till flyktingmottagning ganska markant skiljer sig från allmänhetens. Medan de flesta svenskar vill begränsa mottagandet ännu mer, tycker sex av tio journalister att det är ett dåligt eller mycket dåligt förslag.
Frågan är dock om detta slår igenom i nyhetsbevakningen? Kent Asp tror inte det; ”I allmänhet är utrymmet i modern nyhetsjournalistik för enskilda journalisters åsikter begränsat.” Förklaringen bakom den allt mer probleminriktade och negativa mediebilden av invandrare, tror han finns i den allmänna samhällsutvecklingen, ”men också inom medierna, deras tankemönster och speciella arbetslogik”.
Det är inte särskilt vågat att hålla med. Snarare hade man önskat en något djupare slutsats, från dem som forskar i ämnet.
