Att skita i grundlagen
Att en myndighet bryter mot offentlighetsprincipen är illa nog, även om diariegranskande reportrar blivit minst sagt luttrade på den punkten, men att myndigheten begår brotten med det uppenbara syftet att undanhålla missgrepp från journalistisk granskning borde få allvarliga efterverkningar.
I söndags publicerade Svenska Dagbladet ännu en artikel om hur försvarsledningen systematiskt bryter mot sitt eget regelverk. Den här gången gällde det resor med försvarets limousineservice, där höga militärer i strid med gällande regler använt transporterna för privata ärenden, resor till och från jobbet och – vid ett tillfälle – till och från Solvalla för att se på Elitloppet.
Avslöjandet fick, självklart, stort genomslag i övriga medier. Orden ”limousine”, ”militärer” och ”miljoner” gör sig bra på löpsedlarna – och själva artikeln var, precis som de tidigare i serien av militära kostnadsgranskningar, ett skolexempel på träget diariegrävande, med en enastående envishet och grundlighet när det gäller att få fram hela bilden.
Men den största skandalen i sammanhanget handlar inte om att höga militärer infört en inofficiell och betydligt kostsammare policy vid sidan om den officiella – eller att det inte riktigt känns betryggande att landets militära ledning leker ”mjölka pappkossan” när de ska lattja i tjänsten – utan om hur de hanterat granskningen från medierna.
bryt
Svenska Dagbladets reportrar Ulla Danné och Björn Hyggstedt vittnade i en sidoartikel i går om att de konsekvent mött motstånd från högkvarteret när det gäller att få ut uppgifter som alltid ska lämnas ut, oavsett vem som begär dem. ”De första frågorna om anställningsvillkor och löner för fruar till höga militärer nonchalerades till en början. Frågorna varken besvarades eller diariefördes. Att få ut det material som krävdes för att granska representationen tog veckor”, skrev Danné och Hyggstedt.
De berättar också om felaktiga uppgifter, som inte korrigerats förrän de begärt att få se hela underlaget – och om handlingar som plockats bort, då de visade på felaktigheter i utbetalningarna.
Den här lilla sidoartikeln orsakade inga feta rubriker och citerades inte i andra medier, inte ens med en notis. Brott mot offentlighetsprincipen – den grundlagsskyddade – brukar sällan få den uppmärksamheten.
Men i det här fallet borde öppenhetsbrotten faktiskt leda till en mer omfattande debatt än tjuvåkandet i limos, om Svenskans uppgifter är korrekta.
bryt
Att en myndighet bryter mot offentlighetsprincipen är illa nog, även om diariegranskande reportrar blivit minst sagt luttrade på den punkten, men att myndigheten begår brotten med det uppenbara syftet att undanhålla missgrepp från journalistisk granskning borde få allvarliga efterverkningar.
Göran Persson har sagt sig ha fortsatt förtroende för ÖB Johan Hederstedt. Nästa reporter som frågar honom om den saken bör fråga om statsministern tycker att det är okej att ÖB och försvarsmakten uppenbarligen skiter i grundlagen.
Samma fråga kan också ställas till försvarsminister Leni Björklund. Journalistförbundet har nyligen skrivit ett brev till henne och protesterat mot att vapeninspektörerna från FOI rest till Irak med falska pressleg. Uppgifterna i Svenska Dagbladet i söndags borde få förbundet att skriva ett brev till.
bryt
Här är ett citat de kan använda, hämtat ur 1975 års proposition om offentlighetsprincipen: ”Viktigast är kanske att vetskapen om en offentlig granskning sporrar myndigheterna till noggrannhet och eftertanke i handläggningen. En annan sida av saken är att grundlösa rykten och påståenden om maktmissbruk har svårare att vinna fotfäste hos en allmänhet som har långtgående insyn i myndigheternas beslutsunderlag.”
Eller om man vill vara mer rakt på sak: ingen har någon anledning att lita på makthavare som tycker att de står över grundlagen.
mj@journalisten.se
bryt
P.S. I går invigdes Demokrativeckan i Sundsvall. Bland talarna första dagen hördes Sveriges Radios blivande VD Peter Örn, som gjorde en betraktelse på temat ”Har vi tid med demokrati?”. Medarbetarna på SR hade nog hellre hört ett tal på temat ”Har vi tid att vänta till januari på en ny VD?”. Frustrationen blir allt större över det beslutsvakuum som nu är totalt, framför allt när det gäller besparingar på P4, med en VD som inte vill fatta beslut och en som inte kan.
