Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Till kamp för pressfriheten

Att manifestera för pressfrihet och yttrandefrihet kräver inget mod i Sverige. Men om vi inte visar vårt engagemang blir det lättare för diktaturerna att komma undan.

För de flesta av oss är yttrandefrihet och pressfrihet självklara delar av de mänskliga rättigheterna, ja själva kärnan i en demokrati.

Men för de som bara vill att en sanning och en verklighetsbeskrivning ska finnas är det i stället farligt och oroväckande. Yttrandefrihet och pressfrihet kräver ju att man respekterar och är öppen för att andra människor kan se på saken från ett annat perspektiv, att andra gör analyser och tolkningar av skeenden som skiljer sig från din egen. 

Överallt i världen finns det människor som vill inskränka i pressfriheten. För dem är fria journalister ett hot. Här och var är det de som är rädda för fri press som har makten. Som i Etiopien.

Johan Persson och Martin Schibbye var fria journalister. De fängslades för drygt 300 dagar sedan när de skulle göra reportage i Ogaden, ett omstritt område i Etiopien. Ett av uppdragen var att skriva om de svenska kopplingarna till oljeutvinningen där.

Men den etiopiska regeringen ville inte ha någon oberoende granskning eller någon rapportering från området. De åtalade Martin Schibbye och Johan Persson för terrorism, för att ha samarbetat med ONLF- gerillan, som är terroriststämplad av den etiopiska regeringen. 

Båda dömdes för det påstådda brottet och ska sitta elva år i fängelse, enligt domen. Många hoppas och tror att de fängslade svenskarna ska få nåd innan dess. Enligt uppgifter ska Etiopiens premiärminister Meles Zenawi ha övervägt att benåda de två journalisterna.

Men nådeprocesser är osäkra processer och kräver försiktighet. Det kan till exempel påverka den svenska kritiken av Etiopiens hantering av mänskliga rättigheter. För hur hård kan kritiken mot bristerna i yttrandefriheten mot Etiopien bli, när de två svenskarna är utelämnade till den förtryckande etiopiska regeringens godtycke? Vi måste hoppas på välvilja från den stat som i det här fallet så uppenbart struntat i pressfrihet och mänskliga rättigheter.

Det är en svår balansgång.

Den svenska regeringen var inledningsvis mycket svag i sitt försvar av Johan Persson och Martin Schibbye. I dag säger familjen att de får starkt stöd av regeringen och UD. Jag hoppas att det är så –  att det sker en massa saker bakom stängda dörrar och tyst diplomati. Jag hoppas att regeringen anstränger sig till det yttersta för att få svenskarna fria.

Det vi annars kan göra här hemma, är att fortsätta visa vårt stöd, fortsätta trycka på regeringen och hoppas att Johan Persson och Martin Schibbye på något sätt får veta att vi inte glömt dem. Och – förstås – fortsätta hoppas på att de snart kan komma hem igen. Att nådeprocessen blir kort.

I Etiopiens grannland Eritrea sitter den svenska journalisten Dawit Isaak fängslad. Han har inte ens fått en rättegång under de över tio år han suttit där. Hans enda brott var att han ville ha pressfrihet när det nya Eritrea skulle byggas upp. Den svenska regeringen får inte glömma honom heller.

Yttrandefrihet och pressfrihet är svårt för dem som tycker att bara en åsikt får finnas, för de som inte vill ha kritik. För Johan Persson och Martin Schibbye innebar inskränkt yttrandefrihet att de berövades sin frihet.

Och tyvärr är de inte de enda offren. Överallt i världen finns det människor i ledande positioner som vill inskränka i pressfriheten. Som inte tål kritik och inte vill höra vad andra tycker.

För dem är fria journalister ett hot. Journalister fängslas och hotas.  Journalister dödas i sitt arbete för det fria ordet. Siffror från CPJ, Comittee to protect journalists,  säger att det under 2011 dödades 46 journalister. Hittills i år har 17, Reportrar utan gränser säger 19, journalister dödats för att de utfört sitt jobb.

Flest har dödats i Syrien och Somalia. Men även i Brasilien, Pakistan, Filippinerna, Bahrain, Libanon, Indien, Nigeria, Irak och Thailand har journalister dödats på grund av sitt yrke.

Och ännu fler sitter fängslade. I Europa är vi inte heller fredade från hot mot pressfriheten. Vi känner till Ungerns medielagar som inskränker mediernas frihet. Om de kommer undan med detta så följer kanske andra länder efter. EU måste stå mycket starkare i denna fråga.

Vår enda möjlighet, demokratins framtid och hopp, ligger i att vi fortsätter granska och rapportera från dessa länder och fortsätta engagera oss i frågor kring yttrandefrihet och pressfrihet. Precis som Martin Schibbye och Johan Persson gjorde i Etiopien. De är vanliga journalister, men också hjältar i striden för det fria ordet.  

Diktaturerna får aldrig känna sig trygga, vi måste ständigt bevaka och störa dem. Pressfrihetens dag uppmärksammas runt om i världen den 3 maj. Det är viktigt att vi som kan och får uttrycka vår mening inte glömmer bort att visa solidaritet med alla dem som inte har samma rättigheter.

Fotnot: Delar av denna ledare var del av det tal jag höll under manifestationen för Johan Persson och Martin Schibbye i ABF-huset 2 maj. Där deltog också bland andra Kurdo Baksi, Svartvitt, och Joel Holm ansvarig på Expressens debattredaktion.

Fler videos
Fler avsnitt