Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

SR, SR gamle vän

Trubaduren Stefan Demert sjöng en gång en klagovisa över SJs framtid. Framtiden var skakig och Demert skaldade: ”SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än. Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tjut.” Nu är det Sveriges Radios framtid som ser mörk ut och det är dags att byta ut SJ mot SR i sången.

Trubaduren Stefan Demert sjöng en gång en klagovisa över SJs framtid. Framtiden var skakig och Demert skaldade: ”SJ, SJ gamle vän, festligt att du lever än. Men du ser rätt krasslig ut, snart hörs ditt sista tjut.” Nu är det Sveriges Radios framtid som ser mörk ut och det är dags att byta ut SJ mot SR i sången.

I radiohuset i Stockholm verkar SR-cheferna ha gått en kurs i anti-medie-hantering. De snubblar i tanke och ord. Dagligen lyckas de få läget att framstå som ännu dystrare än i går. Egentligen vill de försöka få fram att nedskärningarna leder till förbättrad radio. Men de lyckas inte. Stilen är systematiskt deppig, undertexten tydlig: ”Ihopkokade förändringar görs, för att radion ska öh, hum försämras. Alla är missnöjda. Jag med. Usch.” – så låter en typisk chef. Den oro som personalen känner för att ledningen ska gå bärsärkagång verkar helt enkelt relevant.

När nu SR tunnas ut är det en nationell angelägenhet för lyssnarna. Inte en liten intern SR-fråga.

Därför tycker jag att en krisgrupp ska tillsättas. Eller en katastrofkommission. Nej, jag skojar inte. Jag vet att ett nedmonterat Sveriges Radio inte går att reparera. Ingen är beredd att betala för att i framtiden reparera det som finns i dag.

En gång i tiden trodde vi på ett samhällsbygge med fungerande grund. En bra skola är en sådan byggsten, rättvis sjukvård en annan. Breda, allmänna medier en tredje.

I dag vill alla rädda skolan och stärka sjukvården. Men public service har få vänner i handling. Medietyckare skrockar åt den så kallade kulturelitens jämmer. Och allsidige Bert Karlsson ropar att det är dags att bunta ihop P1 och P2 – ingen jävel behöver den där snobb-skiten ändå.

En extern krisgrupp/katastrofkommission skulle inte ägna sig åt att leta efter plastkassar med tokiga chefsidéer i radiohusets källare. Krisgruppen ska analysera den svenska mediesituationen.

Vad betyder det för medborgarna att rikets gemensamma radio ska bli mindre krävande, mindre näringsrik och mindre självständig? Vad händer när produktionsbolag ena dagen gör reklam, andra dagen journalistik? Ett produktionsbolag som Filt – ständigt anlitat av SR – berättar på sajten filt.se om sina SR-produktioner, liksom om reklamjobbet för Arla. Bekymmersamt?

Javisst. Särskilt som SR-chefer bara rycker på axlarna.

Radions ämnesexperter går nu i pension. Yngre radiotalanger börjar söka sig till andra medier, där kunskap och journalistisk kompetens inte är en lönesänkande black om foten.

Det är risk för brain drain. Bland SR-journalisterna och bland oss lyssnare.

De enda som blir kvar är ett gäng förbisprungna chefer, som ingen lyckats omplacera.

Och vi lyssnare, som undrar vad det var som hände.

ma@journalisten.se

PS Att fotografera kungen är inte det lättaste. Men senaste numret av Situation Stockholm har en toppkung på omslaget. Fotografen Sara Mac Keys oreserverat leende Carl Gustaf, säger mer än den senaste tidens intervjuer med monarken. Det är uppenbarligen inte lätt att vara kung och svara på petiga frågor. Men omslagsbilden förklarar en del av folkets okuvliga kärlek. Heja Tjabo!

BRA

PRESS PÅ EU

Organisationen Reportrar utan gränser är hård i sin EU-kritik. Trots mord på journalister och hotad pressfrihet är EU alltför tyst. Vad gjorde EU efter Jyllands-Postens publicering av Muhammedteckningarna? Ingenting. Europaparlamentet var också passivt efter mordet på Anna Politkovskaja – ingen egen mord­undersökning där inte. I års­rapporten om pressfriheten 2007 skriver generalsekreteraren Robert Ménard under rubriken ”Alarmerande svaghet”.

Dags för granskning av EUs tystnad. Var är du, Margot Wallström?

DÅLIGT

GULLANDE ARROGANS

Fram till 2005 var hon Aktuellt-chef. Nu är hon kommunikationsdirektör för Saab. Och huggande raljant. I senaste Veckans Affärer skriver hon en replik på VAs Saab-bevakning: ”Att med denna djupt missvisande artikel som grund också låna sig till en häpnadsväckande raljant ledarkommentar om en av Sveriges mest betydelsefulla högteknologiska industrier framstår som okunnigt. Du brukar vara seriösare än så, Pontus.” Pontus heter Schultz och är chefredaktör. Skribenten heter Helena Stålnert. Livet bland maktens kreatur verkar tufft.

Fler videos
Fler avsnitt