”Moderaterna höjer konfliktnivån mot journalister”

Ulf Kristerssons biträdande presschef Hanna Strömberg anklagade i ett inlägg på X Aftonbladets journalister för att ha jagat statsministerns dotter. När tidningen svarade att den inte sökt dottern slutade Moderaterna bygga sitt påstående på fakta, och började istället bygga det på en känsla som Ulf Kristerssons dotter hade haft, vilket framgår av presschefens svar: ”Jagar man en tjejs kompisar pga henne så jagar man henne också.”

Dessutom anklagade statsministerns fru Aftonbladets journalister för att ”jaga våra barn”, vilket var en konstig anklagelse eftersom det handlade om vuxna (men visst: alla människor är någons barn). Det är å ena sidan löjligt, å andra sidan allvarligt eftersom de som spred detta inte tog något ansvar för att korrigera alla som trodde att det faktiskt var barn som hade festat på Harpsund.

När Aftonbladets gräv- och samhällschef Jonathan Jeppsson skrev att Hanna Strömberg borde radera sitt meddelande med påståendena svarade hon: ”Or else? Hotar du mig?”

Om denna höjda konfliktnivå mot journalister är en del av en ny strategi vet jag inte. Det har ju bevisligen varit framgångsrikt i USA, och för den som väljer populismens och lögnens väg är det en naturlig konsekvens att journalistik som söker sanningen blir fienden.

”Medierna har ett stort ansvar för tonen i debatten. Skäms!” avslutade statsministerns biträdande presschef sitt ursprungliga meddelande. Kritiken mot medierna från den politiska sfären tar ofta sin utgångspunkt i verkliga problem: debattklimatet, politikerföraktet och det hat och hot som lett till avgångar, som Anna-Karin Hatts.

Logiken är ungefär så här: Eftersom trollsvansarna – inte minst på Elon Musks plattform X som Tidöpartierna av någon anledning använder flitigt – piskat upp polariseringen och hatet till nya nivåer är det tufft att vara politiker idag. Något som också är tufft är att bli granskad av medier, det ökar den samlade bördan för politikerna.

Mediernas granskningar kan vara jobbiga i sig. Dessutom kan de virvla upp hat och hot ur bottensedimenten som drabbar enskilda politiker. Men det finns inget bättre skydd mot politikerförakt än granskande journalistik som avslöjar korruption och oegentligheter. Man kan likna det vid vaccin. Det kan göra ont i stunden och komma med mindre biverkningar, men ger ett långsiktigt skydd mot allvarliga sjukdomar.

Moderaterna skulle kunna betrakta det på följande sätt i stället: Vi sitter i samma båt. Det är samma personer som hatar och hotar journalister och politiker. Svaret är inte att vi slutar ägna oss politik eller journalistik. Är Moderaterna på allvar bekymrade över debattklimatet finns det några enkla saker de kan göra: Lämna plattformen X, eskalera inte polariseringen även om det gynnar partiets kortsiktiga intressen, moderera kommentarsfälten när det förekommer hat, lögner och felaktigheter och sluta ifrågasätta journalister som bara gör sitt jobb. Ett svenskt parti som gör anspråk på att vara statsbärande borde inte ägna sig åt sådan ohederlig populism.

Större öppenhet i Saigon än på Gjörwellsgatan
Journalisten reste till kommunistdiktaturen Vietnam där reporter och fotograf blev insläppta och fick rundvisningar på de två kommunikationsbyråer som redigerar skandinaviska magasin. Hemma i Sverige ville vi besöka de redigerare i Bonnierhuset på Gjörwellsgatan som riskerar att bli av med jobben. Det blev blankt nej. Vi fick inte ens träffa journalistklubbens representanter inne i huset. ”Inte på redaktionen den här gången”, skrev Expressens chef­redaktör Klas Granström i ett sms.

Magda Gad svarar inte
Många undrar varför vi inte ställer olika frågor till Magda Gad om hennes nyligen lanserade Gad World (som vid denna tidnings pressläggning består av ett namn och en insamlingskampanj). Svaret är att vi frågar och frågar men får inga svar. Så har det varit sedan kulturchefen Edgar Mannheimer lämnade projektet i mitten av september. Just nu pågår insamlingen och chefred­aktören är i Tchad.