Journalist i första hand

Det finns en utbredd uppfattning bland journalister att vi inte bör vara medlemmar i organisationer, bland annat partier, för att stå fria. Annars riskerar vi att skada det förtroende vi har. Våra läsare, tittare, lyssnare skulle inte lita på den rapportering vi ger.

Jag tror inte det stämmer.

Journalister ska och bör delta i samhället. På alla olika plan. På det sättet skapar vi oss trovärdighet, får insikter och kontakter med människor. Om journalister inte skulle få bli till exempel medlemmar i ett parti, så skulle vi samtidigt tvingas ställa oss på sidan av samhället och bara betrakta.

Vi skulle bli en elit, men en elit med kringskurna mänskliga rättigheter. Skulle vi ens få rösta?

Jag tror inte att det finns blanka människor, personer som inte har några värderingar eller uppfattningar.

Det som däremot gör en journalist till en journalist, är att man i sitt jobb förmår att ställa dessa åt sidan. Att man, oavsett värdering, frågar flera källor och låter motståndare komma till tals.

När jag i början av 80-talet blev journalist sa kollegorna att det viktigaste var att veta vad man hade för värderingar, för då kunde man följa devisen: se till att släppa fram motståndarnas starkaste argument.

Det tycker jag är bra. Har man ingen värdering ska man ändå släppa fram intervjupersonernas starkaste argument.

Hur djupt engagerad i samhället man blir, måste vara upp till den enskilda journalisten själv. För någon går kanske gränsen vid medlemskap i bostadsrättsföreningens styrelse, för en annan vid att ställa upp i riksdagsvalet.

Sedan är det upp till arbetsgivaren att se till företagets trovärdighet. Det är inte så lämpligt att låta en partiföreträdare vara politisk reporter under en valrörelse, till exempel.

En frilans undrade för en tid sedan i Journalisten om det var okej att sitta i kassan på Konsum, för att dryga ut sina frilansintäkter. Frågan var i högsta grad relevant, om man menar att journalister inte ska vara en del av samhället, utan bara betrakta från sidan.

Men samhällsengagerade och deltagande människor blir bra journalister.

Bara man kommer ihåg att man alltid först måste vara journalist och sträva efter objektiv nyhetsförmedling och först därefter medlem i en organisation.

x x x

Reportrar utan gränser menar i sitt öppna brev till Wikileaks grundare Julian Assange att sajten måste ta ett ansvar för sina publiceringar, på samma sätt som medier gör. De uppgifter som lagts ut äventyrar flera afghanska liv, menar organisationen.

Om Julian Assange skaffar utgivarbevis till sin sajt så är saken på sätt och vis löst. Då har han ett tvingande ansvar för sina publiceringar.

Men är det vad han vill? Wikileaks själva idé verkar vara att publicera utan att bry sig alltför mycket om negativa konsekvenser. Precis som många andra extrema nätliberaler vill de ha ett helt fritt informationsflöde.

Det låter vackert, men skulle kunna drabba enskilda oerhört svårt. Att vara journalist innebär att sovra och ta hänsyn till uppgiftslämnare. Jag hoppas att Wikileaks beträder den ansvariga utgivarens väg i Sverige.

Wikileaks kan bli och är redan, en viktig källa för god journalistik. Dess grundidé att genom att berätta om allt som makten vill hemlighålla, så blir världen bättre, känns oerhört lockande och förhoppningsfull.

Nu ska sajten inleda ett samarbete med Aftonbladet. Det ska bli spännande att se vad det kan leda till. För som Jan Helin skrivit i sin blogg: "Wikileaks är ogenomträngligt utan journalistik." Men med journalistik kan det bli hur bra som helst.

–

Riv upp lagen

Domen mot den manga-läsande översättaren följde barnpornografilagen. Det bevisar att de varningar som Journalistförbundet utfärdade innan lagen togs, hade fog för sig.

Vi kan naturligtvis inte ha en inskränkning i yttrandefriheten som gör det olagligt att teckna och fantisera. Hur avskyvärt det än är med barnpornografi så behövs inte denna lag. Övergrepp mot barn är ett allvarligt brott och ska lagföras som sådant inte som ett yttrandefrihetsbrott. Speciellt inte när det handlar om teckningar i en dator.

Likaväl som Lars Vilks ska skyddas för att få teckna Muhammed, likaväl ska man få titta på tecknade nakna barn.

!

Rupert tar betalt

Rupert Murdoch ska göra en tidning för mobiler, som ska kosta att ladda ner, och en tidning enbart för läsplattor, som också ska kosta pengar. Han planerar, enligt Los Angeles Times, att anställa flera dussin reportrar och redaktörer. Syftet är att få unga att läsa tidningar.

79 år gammal går Rupert Murdoch i bräschen för att hitta nya inkomstvägar för sitt medieimperium. Framtiden får visa om vägen är den rätta.

?

Upphovs-lapsus?

Den nya upphovsrättslagen kräver upphovsmannens tillstånd även för att göra granskningar och recensioner, om verket ska visas digitalt.

SVT har påpekat problemen, men lagen har ändå gått igenom. Varken i Norge eller i Danmark har implementeringen av den nya EU-lagen lett till samma inskränkningar.

Enligt SVTs bolagsjurist finns det möjligheter att implementera lagen utan att göra dessa försämringar.

Förhoppningsvis är det en lapsus, då är det lätt att rätta till. För det kan väl inte finnas någon anledning att försvåra möjligheterna att visa till exempel konst i recensionssammanhang?