Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Jag hoppas på en skarp dom

I måndags kom äntligen det rättsliga efterspelet för nazisten som bland annat skickat hatfulla sms till Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein och Maria Ripenberg, tidigare ledarskribent på UNT, samt advokatsamfundets Anne Ramberg. Tingsrätten dömde honom till sex månaders fängelse. (UPPDATERAD)

Det tog ett och ett halvt år från när sms:en började ösa in.
 
Det är en lång tid att leva med hoten från en övertygad nazist. Det är bra att han nu åtalats (dom ska enligt uppgift komma den 27 januari). Det borde också vara helt självklart att han åtalas. Men i journalistkåren är vi vana vid att hot och hat inte leder till åtal. Ofta får vi själva hitta sätt att hantera påhoppen. Vi lever med hatet och hoten och försöker göra vårt jobb ändå.

Jag har tidigare skrivit om den hårda tonen i den offentliga debatten, som jag tror speglar den hårdare attityden i samhället i stort.  Jag blir ofta beklämd över vad man kan kalla varandra i dagens offentlighet. En ny bottennotering kom när Alexander Bard i en tweet kallade Peter Wolodarski för ”lilla kräket” och ”det öppna samhällets allra största fiende”, utan att han med ett ord debatterade själva sakfrågan. För det handlar ju inte längre om vilka åsikter som framförs, utan om hur hårt och elakt man kan trycka till motståndaren. Ju elakare desto bättre.

Men det vi verkligen behöver är förstås mer vänlighet och mod att säga ifrån när någon beter sig illa, som Bard.

Annons Annons

Helle Klein och Maria Ripenberg gör just det. De argumenterar, håller alltid en hyfsad ton även mot sina meningsmotståndare. Att de jagas av nazister är avskyvärt. Jag hoppas på en skarp dom så att båda orkar fortsätta sitt viktiga arbete.

                                                                ***

Kinas ambassadör Gui Congyou går också långt utanför ett hyfsat språkbruk. Han inte bara hänger ut enskilda journalister och skäller på medierna i Sverige. Han nekar också journalister visum, om de inte skriver mer positivt om Kina. Efter att SVT gjorde en enkät om hur mediehus blivit utsatta för påverkansförsök från Kina, krävde han att SVT skulle ta bort sitt inslag, eftersom hans uppfattning var en annan än den som kom fram i undersökningen.

Gui Congyou är som en nidbild av hur en stor diktatur kan bete sig mot ett litet demokratiskt land. Kina nöjde sig inte med att kidnappa och fängsla den svenska förläggaren Gui Minhai. Landet fortsätter med sin ambassadör att skymfa det fria ordet i Sverige.

Den förra svenska ambassadören i Kina ställs snart inför rätta för ”egenmäktighet vid förhandling med främmande makt”, då hon på egen hand ordnat möte kinesiska affärsmän frige Gui Minhai.

Kurdo Baksi tycker i en debattext i SvD att vi borde passa på att utse Gui Minhai till kulturråd. Då får han immunitet och kan äntligen lämna sitt fängelse och komma hem till Sverige.

Det är ett lysande förslag.

                                                            

STICK

FRICK BORDE SKÄMMAS
Den högerpopulistiska sajten Nyheter Idags chefredaktör Chang Frick förnekar sig inte. Han hjälpte medvetet till att föra P4 Väst bakom ljuset i ett sms som verkade komma från Rossana Dinamarca. En lögn, som sedan kanalen spred. Förstås pinsamt för P4 Väst, men den som ska skämmas mest är i mina ögon Chang Frick. Riktiga journalister försöker inte medvetet sprida lögner. (UPPDATERAD)

MO:S ATTACK PÅ BARD
I senaste Journalistenpodden går Medieombudsmannen Ola Sigvardsson till hårt angrepp på Alexander Bards tweet om Peter Wolodarski.
Lyssna på den på Journalisten.se eller där poddar finns.

Fler avsnitt