Jag hoppas Bonnier lyssnar

Ett och annat ögonbryn höjs säkert över att familjen Hjörne behåller nästan 15 procent av aktierna. Familjen tog över tidningen genom Harry Hjörne 1926 och drev den framgångsrikt. Men efter några riktigt dåliga affärer på 00-talet bäddade den också för den rekonstruktion som sedan kom 2016.

De frilansar och tidigare fordringsägare som då tvingades gå med på ett ackord på 75 procent håller kanske inte med om att Peter Hjörne är den bästa vice ordföranden i det nya företaget.

Priset för Stampen var 160 miljoner kronor, enligt flera källor, och säkert har det årliga presstödet på 40 miljoner kronor spelat roll för prissumman.

Annons

Stampen verkar hursomhelst ha kunnat använda rekonstruktionen till att få bolaget på fötter. Stampen Media har i dag över 210 000 prenumeranter, varav 60 000 digitala. Och enligt egna uppgifter når koncernen nära 680 000 läsare varje dag.

Bonnier verkar enligt uppgift ha varit med och kämpat om Stampen in i det sista. Men de får nu nöja sig med Mittmediaköpet. Där finns å andra sidan mer än tillräckligt att göra.

Exakt hur strategin ser ut vet vi inte vid denna tidnings pressläggning. Men Journalisten kan nu redovisa den långa listan på åtgärder som Mittmediaklubben vill att Bonnier ska genomföra. Listan på 52 punkter är skriven i positiva ordalag. Men läser man den ”baklänges”, så är den också ett dokument över hur det redaktionella arbetet har misskötts på Mittmedia.

Första punkten på listan är: ”Lyssna på läsarna. Det vi får mest kritik för är att vi inte längre skriver någonting, eller för lite, om deras ort. Läsarna vill ha journalistik som handlar om orten/kommunen där de bor, som är nära och relevant för deras liv. Och de vill ha den kontinuerligt. Spridda skurar räcker inte för att de ska betala för en prenumeration.”

Den andra är: ”Lyssna på journalisterna. Ledningen har inte respekterat kunnandet hos de egna journalisterna, vilket varit ett stort misstag. Under många år har vi påtvingats konstiga publicistiska idéer som vi inte trott på, och som visat sig inte fungera. Därför har många blivit skeptiska och cyniska gentemot ledningen. För att komma igenom krisen krävs förtroende och engagemang från personalen. Prata med oss! Vi brinner för våra lokaltidningar och är beredda att jobba hårt för att bygga upp varumärkena igen, om vår kompetens tas tillvara och våra ansträngningar uppskattas av ledningen.”

Och tredje uppmaningen för att skapa god journalistik på Mittmedakoncernens tidningar är: ”Satsa på det lokala innehållet. Tidningarna och sajterna ska vara lokala. Att vi organiserat oss i Mittmedia gör inte människor mer intresserade av vad som händer på andra håll i koncernen. Ta Västernorrland som exempel – ST har en massa artiklar om Modo, fast Timrå är laget Sundsvallsborna hejar på. Och i Ö-vik där man drar åt Umeå får befolkningen läsa nyheter från Sundsvall, som de inte alls bryr sig om. Det gör oss ointressanta.”

Bara dessa tre punkter visar att journalisterna inom Mittmediakoncernen vet vad som krävs. Jag hoppas att Bonnier tar deras ord ad notam.

Sista punkten på listan är ”Bemöt personalen med respekt. Chefer på åtminstone chefredaktörsnivå måste lära sig namnen på sina anställda. Hälsa. Skäll inte på personal inför hela redaktionen.”

Det är sorgligt att något så självklart ska behöva hamna på den här listan. Det finns många förhoppningar som nu knyts till Bonnier. Vi får se om de lever upp till dem.

Hela listan finns publicerad här.

STICK

Vi vann!
Journalisten vann två priser på årets gala för fackförbundspress. För första gången vann vi i kategorierna Årets redigering, Julia Nilsson, och Årets avslöjande, Johannes Nesser. Vi har fått många grattis och hejarop, hundratals på Facebook bara. Tack för det.

Ny podd med PO
Lyssna på Ola Sigvardsson och mig i Journalistenpodden. Vi pratar bland annat om publiceringarna om Lawen Mohtadi och Gellert Tamas.