Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Hur farliga områden ska vi bevaka?

Ilska, uppgivenhet, sorg. Känslorna blandas efter nyheten om mordet på Nils Horner.

Han var reportern som i sina reportage lyckades göra världen mer begriplig. Nu är han död, mördad, skjuten i huvudet bakifrån.

Från en sådan attack kan man förstås inte värja sig. Erfarenhet, säkerhetskurser, skydd. Ingenting sådant spelar roll när döden kommer i form av personer som bestämt sig för att mörda en, när döden kommer bakifrån. 

Första frågan som inställer sig handlar om famijen, om kollegorna. De som stod honom verkligt nära

Nästa undran: Hur ska svenska medier bete sig när de skickar korrespondenter ut i världen? Hur mycket mindre hade världen inte varit om inte Nils Horner fuinnits på plats och berättat?

Vi lever i en värld där journalister är särskilda måltavlor i konfliktområden.

Ska vi därför sluta ha journalister som rapporterar från konflikter?

Sveriges Radio har Sveriges mest utbyggda korrespondentnätet i världen. De är också det medieslag som toppar förtroendemätnignarna. Radions korrespondenter serverar oss världen. 

Nu blir det fattigare – hålet efter Nils Horner blir svårt att fylla. Just därför får vi inte sluta bevaka och berätta. Just därför måste vi vara på plats, med alla möjliga säkerhetstänk, säkerhetsanordningar. 

Men självklart finns det gränser och det är väl just dessa som nu Sveriges Radios ledning måste sätta sig med igen. Hur farliga områden är det rimligt att bevaka?

Fler avsnitt
Fler videos