Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Färre röster i medierna

När jag jobbade i Ljusdal hade fyra tidningar, Ljusdals-Posten, Ljusnan, HälsingeKuriren, Hälsinglands Tidning, samt lokalradion redaktioner där. Ljusdal är en liten kommun i Hälsingland, men bevakades alltså av fem nyhetsredaktioner.

Vi sökte och grävde flitigt i alla kommunens arkiv för att hitta våra egna nyheter. På presskonferenserna letade vi vinklar och egna citat. Bilderna var sällan likadana i tidningarna.

Samtliga tidningar finns kvar. Men i dag ägs de av samma ägare. Det betyder att det bara finns en redaktion som bevakar Ljusdal för alla tidningarna. Endast lokalradion kommer med en alternativ bild av verkligheten.

Så här ser det ut på snart sagt varje ort i Sverige. Där det förut fanns två fristående tidningar, finns i dag bara en. Tidningarna har slagits ihop eller fått samma ägare.

Det har ännu inte lett till en total sammanslagning av redaktionerna. På många ställen är det fortfarande relativt fristående tidningar som delas ut till prenumeranterna. Förmodligen har vi presstödet att tacka för det. För med ägandet följer en drift att skapa synergier, att tjäna pengar på sammanslagningen. Ägarkoncentrationen leder till färre reportrar som gräver, färre unika bilder och färre egna vinklar.

Många ägare vill gå ännu längre. Det som skapas på en redaktion i koncernen ska kunna användas även på andra håll, alltså blir det ännu färre röster och bilder som förmedlas. När ägarna vill urholka upphovsrätten för de enskilda journalisterna, försvinner samtidigt ännu mer av mångfalden.

På dagstidningsområdet har Bonnier 26 procent av totalupplagan, Schibsted och Stampengruppen drygt 16 procent var. Tre ägare har alltså nästan 60 procent av hela dagstidningsmarknaden.

Ägarkoncentrationen kan i sig vara ett hot mot demokratin. Men ännu viktigare är hur ägarna hanterar sin makt. Om fokus sätts på ekonomin snarare än det journalistiska innehållet så är skadan dubbel. Tyvärr är det just det vi sett inom dagspressen. Vinsten är viktigare än innehållet. Publicisterna får allt mindre inflytande.

Samtidigt har den enskilda journalisten nedgraderats. Det finns allt mindre utrymme kvar för grävande och fördjupning. Den självständiga reportern blir allt mer trängd. Kvantitet premieras före kvalitet.

Om man är väldigt stark måste man också vara väldigt snäll, säger seriefiguren Bamse. Den uppmaningen borde de stora dagstidningsägarna ta till sig. Medier är inte en vara vilken som helst, och ska heller inte vara det. Med makt över medierna följer ansvar.

X X X

Ett litet förhoppningsfullt steg i en journalistisk riktning har några Bonniertidningar tagit, Sydsvenskan, DN och Di. I läsplattan/surfplattan har projektgruppen tänkt innehåll, snarare än teknik. Tidningarna som ska finnas i plattan uppgraderar redaktörsrollen. Det är urvalet, kvaliteten och det journalistiska hantverket som står i fokus, parat med dialogen med läsaren och interaktiviteten. För detta ska man ta ordenligt betalt.

Det låter som en genomtänkt satsning på framtiden. Nu blir det intressant att se hur resurserna kommer att fördelas och förändras. Ska publicistiken ha en chans krävs att det inte återigen blir samma material som ska publiceras på ännu en teknisk plattform.

+

Genomtänkt dom

Hovrättens dom mot de ansvariga för fildelningssajten The Pirate Bay är mer genomtänkt än tingsrättens. Speciellt bra är att rätten skiljt på de olika inblandades ansvar. Att fängelsestraffet sänkts för samtliga är också bra för det allmänna rättsmedvetandet. Medhjälp till upphovsrättsbrott måste vara straffbart, men ett helt års fängelse var onödigt hårt. Det ska bli intressant att se om Högsta domstolen tar upp den överklagade domen.

Datalagring i Sverige
Vi verkar inte kunna bli av med EUs datalagringsdirektiv. Beslut fattas inom kort av riksdagen. Politiker lovar att göra allt för att meddelarskyddet ska vara intakt, men spåren förskräcker. I Tyskland, där direktivet varit inskrivet flera år, har medborgarna anpassat sig genom att mer sällan ta kontakt till exempel med medier.

FRA var illa nog, med detta nya övervakningsdirektiv blir det riktigt obehagligt. Meddelarskyddet är inte en liten sak. Det är en fundamental rättighet, och därför inskriven i grundlagen. Om vi inte kan bli av med direktivet måste regeringen åtminstone hitta ett sätt att undanta kontakter med journalister från direktivet innan det träder i kraft nästa sommar.

 

Fler avsnitt