Se bakåt för att förstå nuet
Journalister som vill förstå sin samtid kan alltid titta bakåt. Det kan ge värdefulla påminnelser.
Här är en: När Stockholmsbörsen drog i väg för ungefär tio år sedan byggdes några fullständigt osannolika värden upp i företag som Framtidsfabriken och Icon Medialab. De används ofta som exempel, men de var inte ensamma. Det hela ser i efterhand ut som ett slags smash-and-grab-kupp: Man utlovade värden som inte fanns, fick andra att investera i dessa värden och sen sa det pang. Boo.com gjorde samma sak, fast annorlunda, utan börsen bara.
Domen mot entreprenörerna blev ibland orättvist hård – det var börsanalytiker och investerare som helt tappade fotfästet. Och domen mot journalisterna? Jag kan tycka att den borde ha blivit mycket hårdare än vad den blev, då luften gick ur i mars år 2000.
Jag kan på rak arm bara påminna mig två journalister som gjorde rejäla granskningar: Gunnar Lindstedt och Peter Kadhammar, som på olika sätt och i olika sammanhang utövade det absolut enklaste av journalistiska hantverk: De frågade. De frågade och ifrågasatte. Jag minns med något slags rysnjutning texten i Expressen där Peter Kadhammar gång på gång försökte få svar på en enkel fråga hos Icon: Vilka är era tre största kunder? De svar han fick kunde han snabbt plocka isär.
Nu tror ni förstås att det här ska mynna ut i ännu en drapa om Piratpartiet, som jag så nesligen har förföljt i flera år. Och då tror ni alldeles rätt. För den okritiska hållning svenska medier har haft till piratbeteendet i allmänhet och Piratpartiet saknar motstycke, skulle man kunna säga, men då har man fel – för den ser ut exakt som bevakningen av dotcom-bubblan.
Vi ser journalister som är så rädda för att bli utmålade som bakåtsträvare att de inte vågar göra det de är betalda för att göra: Ställa de raka, enkla, tydliga frågorna på läsarnas uppdrag. För vem vill verka motvalls? Vem vill verka dum?
Varför har ingen redaktion tagit tag i frågan om Piratpartiets ledare Rick Falkvinges ersättningsmodell? Hade vi bara sagt ”jaså” om ungefär jämnstora Kristdemokraternas partiledare hade sagt ”jag tar inte ut lön från partiet, jag får ett antal smågåvor varje månad” under oklara skattemässiga omständigheter? Nej. Vi hade följt Hägglund och hans bankkonton till Bankeryd och tillbaka och inte nöjt oss med mindre än total redovisning.
Så vad händer nu? Bör spekulationer om resultat av granskningen hindra journalistiken från att granska pirater? Bör rädsla det? Ointresse? Nej, eftersom vi ska vara konsekvensneutrala. Nej, eftersom vi inte är satta att fundera över vad folk tycker om oss. Nej, eftersom det är vårt jobb att se till att bli intresserade av sådant som är nyhetsmässigt relevant.
Det är mindre än en vecka till valet. Piratpartiet ser ut att få sitt mandat. Kanske blir det i så fall en garant för att partiet framöver granskas på samma sätt som alla andra partier.