Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Julia Nilsson
Redaktionschef & stf ansvarig utgivare

Murdoch – räddaren i nöden

För många av oss är Rupert Murdoch synonym med rå och krass kapitalism. En hänsynslös mediemogul utan publicistisk heder. Just därför bär det särskilt emot att säga sanningen –men den måste fram – utan Murdoch hade den brittiska dagspressen riskerat ett öde mycket värre än dagens. Hårdingen från Melbourne blev räddaren i nöden.

För många av oss är Rupert Murdoch synonym med rå och krass kapitalism. En hänsynslös mediemogul utan publicistisk heder.
Just därför bär det särskilt emot att säga sanningen –men den måste fram – utan Murdoch hade den brittiska dagspressen riskerat ett öde mycket värre än dagens. Hårdingen från Melbourne blev räddaren i nöden.

Fast det insåg inte den brittiska tidningsvärlden när det begav sig, för nästan exakt 20 år sedan. I januari 1986 flyttade Murdoch sina tidningar, Times, Sunday Times, Sun och News of the world, från centrala London till hamnområdet Wapping vid Themsens norra strand. Operationen hade planerats i månader och genomfördes under fälttågsmässiga förhållanden.

Nostalgiker och romantiker förlänar Fleet Street ett skimmer. I denna tidningsbranschens Mecka, tänker de sig, uträttades storverk under härligt bohemiska förhållanden. Möjligen hände detta vid enstaka tillfällen och i så fall med mycket långa mellanrum. Betecknande för verksamheten var i stället en ingrodd oförmåga och ovilja att anpassa sig till nya förhållanden. Tidningarna levde kvar i tidsödande och ytterst kostsamma rutiner.

Annons Annons

bryt

Att så var fallet berodde till allra största delen på de militanta fackföreningarna som organiserade grafikerna. Med strejker och strejkhot förhandlade de sig till privilegier, bland annat en absurd överbemanning, som omöjliggjorde introduktionen av tekniska förändringar. Från Fleet Street doftade det trycksvärta och hördes dånet av tryckpressar. Men de eggande sinnesintrycken vittnade inte om vitalitet utan om en verksamhet som levde på lånad tid.

Vilket var bakgrunden till Murdochs manöver och som blev inledningen till en sammandrabbning, bokstavligen, mellan facket och hans News International. Den sammanföll också med thatcherismens höjdpunkt, vilket var helt naturligt. Utan Margaret Thatchers begränsningar av fackets inflytande hade flytten till Wapping aldrig blivit av och inte heller omstruktureringen och moderniseringen av de brittiska dagstidningarna.

Man kan alltså beklaga Rupert Murdochs hänsynslösa politiska styrning, föraktet för allt som inte säljer och den journalistiska fördumning som utgör en medveten strategi i hans medieimperium. Men man måste samtidigt medge att han genomdrev helt nödvändiga förändringar som aldrig hade blivit av utan en direkt konfrontation. Det ligger en stor och bitter ironi i att fackets nederlag var förutsättningen för en fortsatt livskraftig dagspress.

bryt

Och hur ser det ut i dag? Rupert Murdoch är numera en global aktör på mediemarknaden men hans inflytande är i dalande. Bortsett från familjestrider och en hårdare granskning av hans affärer har det ofrånkomliga inträffat att han inte längre kopplas samman med förnyelse och utanförskap. 74-åringen är i stället en del av etablissemanget och som sådan sårbar för uppstickare och nytänkare.

”We’re over you, Rupert” lyder Guardians triumferande rubrik. En era är över. Men utan Rupert hade framtiden, 20 år efter Wapping, för brittiska journalister troligen blivit både osäkrare och sämre.

Fler avsnitt
Fler videos