Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Fouad Youcefi
USA-korrespondent, SVT

Det fria ordet kostade 79 255 kronor för en timme

Exakt klockan 15.55 plingade det till i min telefon. Själv visste jag redan exakt vad som skulle stå i sms:et, men det visste inte de 600 människorna omkring mig som fick samma meddelande.

”Viktig information om Late Night Show på Gräv: En av de hemliga gästerna är Lars Vilks och vi ber er noga ta del av vad som gäller för kvällen.”

Det var 2016 och den årliga konferensen Grävseminariet hade temat ”det fria ordet”, med bland annat Khadija Ismayilova och Edward Snowden som gäster. Och nu också Lars Vilks.
 
Vilks medverkan hade föregåtts av hemliga men högljudda diskussioner bland oss arrangörer. Några protesterade mot att samla 600 journalister, däribland några av Sveriges mest inflytelserika grävare under samma tak som en man som hotats till livet av mer eller mindre varje islamistisk terrororganisation i världen. Ett annat motargument var kostnaden. Säkerhetslösningen för den knappa timmen skulle kosta oss 79 255 kronor. Så mycket skulle det fria ordet kosta oss arrangörer den kvällen. Vad kvällen kostade polisen och skattebetalarna vågade jag aldrig fråga, men en inte helt okvalificerad gissning vore omkring det tiodubbla.

Till sist bestämde vi oss för att genomföra evenemanget med Vilks. Av säkerhetsskäl höll vi hans medverkan hemlig fram till 15.55, några timmar före programpunktens start. Reaktionerna på sms:et kom omedelbart. En branschkollega kallade det hela för ett ”onödigt stunttrick”. Två medarbetare på en tidskrift sa att de var oroliga för sin säkerhet och undrade om de kunde få delar av konferensbiljetten återbetalad. Två profilerade mediechefer undrade varför vi som arrangerat konferensen inte informerat dem om att vi skulle utsätta deras journalister för fara.

Samma kyliga bemötande från journalister och publicister har mött Vilks tidigare. 2010 skrev exempelvis Publicistklubbens dåvarande ordförande Ulrika Knutson att det fanns andra värdigare uppgifter för yttrandefrihetskämpar att ägna sig åt än Vilks och hans rondellhund. Expressens Karin Olsson beskrev det kanske bäst när hon skrev att kulturoffentligheten närmast tycktes ”hålla för näsan så fort de behövde försvara hans yttrandefrihet”.
 
Men genom att gå över gränsen visade Vilks exakt vart gränsen för den svenska yttrandefriheten gick. Hans sätt att utforska gränser bör publicister i Sverige låta sig inspireras av. Sedan hans plötsliga död har en fråga gnagt sig fast i mitt sinne – en fråga som varje publicist bör passa på att fråga sig: Hade jag varit beredd att offra det Vilks offrade, för en publicering?

På konferensen i Göteborg 2016 dök i alla fall många till slut upp och köade till metalldetektorerna för att lyssna på Vilks och Åsa Linderborg den kvällen. Betydligt färre – nästan ingen – kände till mängden civilklädda poliser i publiken, och mängden tungt beväpnade poliser som gömde sig precis bakom scenens draperi.
 
Den ansvarige för konferensen, Nils Hanson, sammanfattade konferensen med Snowden, Ismayilova och Vilks i efterhand: ”Alla tre påminde oss om vikten av det fria ordet. Och den sistnämndes besök, inramad av en massiv polisinsats, blev en påtaglig påminnelse om att även det oönskade ordet ska få yttras. Det fria ordet förpliktigar.

Fler avsnitt
Fler videos