”Vi har inte dolt något”

25 november, 2020

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

DEBATT I sin replik på Jonathan Lindströms debattartikel om Estoniadokumentären förnekar Henrik Evertsson, Frithjof Jacobsen och Bendik Mondal att man dolt något, och inte heller presenterat någon egen hypotes.

Vår serie, Estonia – fyndet som ändrar allt, har gett upphov till en rad reaktioner. Det är förståeligt när det gäller en händelse som Estoniakatastrofen, som har satt djupa spår i det svenska samhället. Vi anser att debatt om programserien, om de fynd som presenteras och de åsikterna som kommer fram från intervjuobjekt och medverkande, är en naturlig del av ett öppet och demokratiskt meningsutbyte.

Det här inträffar för att dokumentärserien bygger på just öppna källor, som framställer sina upplevelser och åsikter, detta tillsammans med gediget, dokumenterade upplysningar. I de fall där källorna kommer med faktapåståenden är detta kontrollerat mot existerande dokumentation eller presenterad med den relevanta och upplysande informationen som behövs. Det här stipuleras helt i enlighet med de norska, pressetiska, reglerna; Vær Varsom-plakaten.

I arbetet med serien kontaktade vi, återkommande, svenska politiker och andra myndighetspersoner som var involverade i hanteringen av förlisningen. Däribland även representanter för den internationella haverikommissionen. Det var väldigt få av alla dessa som önskade att medverka i serien. Lika fullt gavs de utdrag av de påståenden som lades dem till last och fick svara på dessa även fast de inte önskade medverka. I enstaka fall hade det här också en inverkan på hur serien blev redigerad.

Efter att dokumentärserien blev publicerad har vi varit öppna om vårt arbete, våra metoder och våra fynd. Både estniska och svenska haveriutredare har, efter förfrågan, fått se hela vårt filmade material av M/S Estonias skrov. Då även utestående material som inte redovisas i tv-serien.

I dokumentärserien berättas det att en rad överlevande och anhöriga inte har tilltro till den officiella förklaringen som gavs av den internationella haverikommissionen, JAIC, 1997. Bakgrunden till denna bristande tilltro är, bland annat, att hela skrovet inte blev gediget undersökt och dokumenterat i sin helhet. Dylika undersökningar har efterfrågats av professionell expertis samt av den svenska Åklagarmyndigheten. Dock har dessa avvisats gång på gång av regeringen med hänvisning till den så kallade gravfridslagen. Det har också hävdats att det inte existerar några okända skador på M/S Estonias skrov.

Våra undersökningar visar att det fanns okända skador på skrovet. En av dessa var av speciellt stort omfång. I programserien slås det inte på något sätt fast vad som förorsakat den stora skadan, men serien visar en beräkning som konkluderar att den sannolikt kan förklaras med en sammanstötning. Antingen med ett objekt av betydande storlek, eller något på bottnen. Vi drar inga slutsatser angående vad som är korrekt här. Det behövs ytterligare undersökningar för att kunna ge ett kvalificerat svar, något som nu värderas av både svenska och estniska myndigheter.

Vi har inte dolt någon skada för att underbygga en bestämd hypotes. Det är korrekt att vårt videomaterial visar en spricka utöver den långt mycket större skadan, redovisad i serien. Eftersom vi inte presenterar någon slutgiltig hypotes om vad som orsakade skadan som vi visar fram, är påståendet om att vi håller något dolt för att främja en given hypotes inte korrekt.

Att några estniska experter, på grundval av att snabbt ha sett på dykfilmerna och därefter dragit långt gångna slutsatser om att skadan uppstått när M/S Estonia träffar bottnen, är absolut en bastant hypotes. De teorier och slutsatser de väljer att främja i sin promemoria, får sålunda stå för deras räkning. Vi anser att ytterligare undersökningar kan ge långt säkrare svar än det som de estniska experterna har klarat att prestera hittills.

Vidare är påståendet att vi skulle ha dolt material som indikerar att sjöbotten är av speciellt hård karaktär i det andra filmade materialet, något vi inte alls känner igen oss i. Vi har inte observerat några stenar eller andra objekt på sjöbotten som omedelbart kan förklara skadorna på skrovet. Vi har vidare gått igenom en rapport om bottens beskaffenhet vid vrakplatsen som upplyser om att området består av, i stort sett, ett tjockt lager med mjuka sedimenter och lera.

Om det finns stenar eller andra objekt som kan ha förorsakat skadan kan man knappast ge några svar utan att mer omfattande undersöka sjöbotten vid vraket. De stenarna man kan se i filmen ser ut att ha placerats där då man förberedde för betongövertäckningen. Detta då de i både form och storlek stämmer överens med den påfyllnadssten som det norska specialfartyget Tertnes, kontrakterad av Sjöfartsverket, placerade där år 1996.

Generellt understryker vi härmed också vikten av att utmana och kritiskt granska fastslagna sanningar, det är en av journalistikens kärnuppgifter. Det har vi gjort i den här dokumentärserien. Det här arbetet är gjort i full öppenhet och efter grundläggande, journalistiska principer. Journalistiken letar och belyser det som är oklart eller ouppklarat. Det är inte en journalists roll att veta, utan att värdera alla sidor av saken och kritiskt granska. Estoniakatastrofen har, dessvärre, varit präglad av ett motstånd mot att inhämta ny kunskap som kan kasta ljus över förlisningen. Där skiljer sig händelsen från hur en rad andra olyckor har behandlats och hanterats.

Det journalistiska arbete vi har bedrivit har aldrig haft som målsättning att främja nya konspirationsteorier, skapa mer förvirring eller oklarheter om Estoniakatastrofen. Dokumentärserien har visat varför det fortfarande finns oro runt de officiella förklaringarna som avgivits, att det fortfarande saknas viktiga fakta som kan bidra till att förklara förlisningen på ett mer trovärdigt sätt samt att det existerar en skada på M/S Estonias skrov som inte har varit allmänt känd eller undersökt.

Man kan gärna tycka att det inte är nödvändigt med ytterligare journalistik runt en av Nordens värsta olyckor till havs. Där är vi oeniga.

Såklart respekterar vi alla slags åsikter om vår programserie, om våra fynd och vad dessa har för eventuell betydelse och vad vi har dokumenterat har för relevans. Men påståendet om att serien tar ställning på punkter där den inte gör det, eller kommer med påståenden som faktiskt inte fälls – det vill vi tillbakavisa.

Frithjof Jacobsen
producent

Bendik Mondal
redaktör

Henrik Evertsson
regissör


DEBATT: Läs Jonathan Lindströms kritik mot Estoniadokumentären

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Mumintrollet sön, 2020-12-06 08:11

Det brukar vara den som säger "jag har inget att dölja" så döljer något och försöker få blickarna på något annat. Varför skulle Estonia täckas över utan en ordentlig utredning är något som jag och många andra har undrat i alla år? Inte var det för gravfriden, utan just för att dölja något. Det blir ingen gravfrid innan en oberoende utredning har gjorts där alla godkänner resultatet. Alla som deltagit i de utredningar som har gjorts och allt material från den tiden skall inte tas med, utan det skall ifrågasättas. Så Låt Estland göra vad de tycker att är bästa lösningen och ni svenskar får se på och gnälla bäst ni vill, samma gäller det för oss i Finland.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies