Twitter var fantastiskt – nu är det dags att lämna

Många lämnar nu plattformen eller drar ner rejält på sin aktiva närvaro, inte bara för att man ser Elon Musks ägande som problematiskt ur ett ideologiskt eller etiskt perspektiv, utan också för att det är svårt att ha någon som helst strategisk närvaro på en plattform där förutsättningarna ändras till synes planlöst. ”Musk agerar i affekt, inte efter principer”, som någon i mitt Twitterflöde uttryckte det härom dagen. 

För många svenska journalister har Twitter varit fantastiskt. Det har varit en plattform där många byggt starka personliga varumärken, för andra har Twitter varit ett sätt att hålla sig ajour med nyheter och trender både i och utanför det egna bevakningsområdet. På Twitter har man nätverkat med källor och småpratat med kollegor. Man har kunnat snacka upp publiceringar och sedan se till att länkarna till materialet får spridning. Så vart ska du nu ta vägen? Finns det ens ett alternativ?

Svaret är egentligen ganska enkelt. För det första: Twitter har sällan varit allt det här samtidigt för alla journalister. För det andra: Nej, livet blir inte detsamma utan Twitter – men gör det något?

Annons

Det som kanske varit (är) mest unikt med Twitter jämfört med andra nätverksplattformar är den synliga statistiken över engagemang – antal följare och följda, delningar på alla tweets, svar och likes. Den här statistiken har varit ett omedelbart och oerhört beroendeframkallande mått på framgång, och för många själva basen i det egna varumärket. Det är klart att du riskerar att drabbas av abstinens om du helt plötsligt står utan de här ego-boostarna. Till dig vill jag säga: Get over it! Hela plattformen kan läggas ner imorgon eller om ett halvår (”Musk agerar i affekt”) och då står du där utan kickarna i alla fall. 

Nätverkandet med elitpersoner och potentiella källor? De finns på andra håll. Småpratet med andra journalister och mediefolk? De finns också på andra håll. Här skulle jag föreslå att du väljer mindre och privata sammanhang (Slack, Discord, chattgrupper), om inte annat så för att slippa mycket av det hat och de hot som drabbar journalister på sociala medier idag. Det finns en seglivad uppfattning att transparens kring journalistiken och vem man är bygger förtroende hos publiken, men forskningen har svårt att hitta belägg för detta (och tro mig, vi letar). Twitter som en kanal för distribution, då, är inte den viktig? Njae … Är du helt säker på att du når rätt publik på Twitter, eller är du bara ute efter delningsstatistiken? 

Twitters betydelse för att bygga ett eget varumärke eller till och med nå kändisstatus som journalist ska inte underskattas (och för detta finns det stöd i forskningen), och det kan vara svårt att hitta rätt sätt att upprätthålla varumärket på andra plattformar. Men det går! Många har hittat sitt nya ”hem” där de pratar med publiken på Instagram, andra har framgångsrika sidor på Facebook, och andra igen kommer till sin rätt på Tiktok (även om jag vill höja en stor och ilsket röd varningsflagga för Tiktok ur säkerhets- och integritetssynpunkt). 

Det jag tror är viktigt när du nu letar alternativ till Twitter är att inte lägga alla ägg i en och samma korg. Har du inte gjort det redan så fundera över hur din nya personliga sociala medier-strategi ska se ut: Vilka mål har du (delningar, research, prata med publiken, bygga ett varumärke?). Och, inte minst viktigt, var finns din målgrupp? 

Rent praktiskt bör du inte avaktivera ditt Twitterkonto även om du i praktiken lämnar. Gör en smygsorti: Lås kontot och logga in ibland, så behåller du kontrollen över ditt användarnamn. Radera tweets och DM om du känner för det (det finns verktyg för detta), men kom ihåg att DM kan ligga kvar hos den du pratat med, och Twitter självt raderar ingenting. 

Ulrika Hedman
forskare i journalistik vid Mittuniversitetet
och lektor i digitala medier vid Högskolan Väst

Fotnot: Ulrika Hedman har skrivit en avhandling, #InFlux, som handlar om svenska journalisters användning av sociala medier.