”Tidningen ville ha studenternas granskning – men publicerade rewrite”

Det är tufft att vara journalist i dag. Antidemokratiska krafter försöker påverka, nättrakasserier och trovärdighetskamp är några utmaningar för redan etablerade journalister.

För nya journalister är det än tuffare. Tillsvidaretjänster är sällsynta, många krigar om de tjänster som finns, multikompetens är ett krav, stress gör att många nya journalister drabbas av utmattningsyndrom, speciellt kvinnor har det tufft och nya journalister möter en bransch som tolkar lagen om anställningsskydd som djävulen läser bibeln, som kastar ut dem när de börjar vara varma i kläderna.

På många redaktioner är klimatet mot nya rätt nedlåtande om vi ska vara ärliga. Så nedlåtande att en före detta journalistklass vid Kalix folkhögskola efter sin första praktik började skriva en bok med namnet ”Vett och etikett – så välkomnar du nya kollegor”, riktad till redaktioner runt om i landet. Där bör med rättviseflagg tilläggas att det finns mängder av fantastiska redaktioner som på ett enastående sätt tar hand om våra studenter, men ingen regel utan alltför många undantag.

Annons

Att vara journaliststuderande innebär en rejäl osäkerhet om det kommer finnas jobb efter studierna och i så fall när och var. Att ens ge sig på att inleda studier till journalist visar på hängivenhet, en tro på demokrati, mod, driv och viss galenskap; egenskaper som behövs som journalist. Det är värt respekt.

Att redan under studietiden få möjlighet att frilansa är en fjäder i hatten och ger hopp och motivation. Att få sälja ett journalistiskt verk redan första terminen på utbildningen är ren lycka. Att inte få sälja är ändå en bra lärdom att diskutera med sina klasskamrater; vad gjorde jag rätt, vad kan jag tänka på nästa gång.

Nu har vi ett scenario att diskutera som vi inte stött på tidigare. Fenomenen heter rewrite, etik och ofullbordad affär. Två av Kalix folkhögskolas journaliststuderande har efter bara några veckor i skolbänken gjort ett mastodontjobb: Ett grävreportage i text och en minidokumentär i rörligt om ett sopberg vid Stegra i Bodens entreprenörsbostäder. De har levt journalistik. De har tänkt, testat, gått hem och gråtit och sedan på det igen. När de var klara hörde de av sig till NSD och erbjöd sitt jobb. Tidningen var intresserad och fick materialet skickat till sig.

Studenterna har därefter kompletterat enligt tidningens önskemål – det som gick att genomföra. Kompletterat med material till sociala medier enligt NSD:s önskemål. Även gett sig ut på jakt efter sådant de redan konstaterat inte är genomförbart, för att gå tidningen till mötes. Tjejerna var öppna med att de även hade sålt rörligt material till SVT, som vi ger hatten av till för att de tog in våra journaliststuderandes arbete och för hur de hanterade materialet. Det är stort att få sina namn som reportrar publicerade i SVT.

Glädjen är enorm. Tjejerna var öppna om dealen med SVT till tidningen som uppgav att det inte skulle vara ett problem. Sedan blev det tyst.

Följande har alltså inträffat:

1. Två journaliststuderande säljer ett rörligt material till en köpare – i detta fall SVT. Tack.
2. De förhandlar samtidigt om en skriven text och bilder med NSD, som säger att det är okej att material även säljs till SVT. NSD får de studerandes material och ber om kompletteringar främst till sociala medier.
3. SVT publicerar ett inslag. Tack.
4. NSD publicerar en rewrite av SVTs inslag och skickar samtidigt ett mejl till de journaliststuderande och välkomnar till praktik hos tidningen.

Nu har vi på utbildningen två mycket besvikna blivande eminenta journalister i klassen. De vaknade upp till att se sitt material på SVT Norrbotten, stoltheten blev enorm och det blev stående ovationer från klasskamraterna. Att sedan titta in på den tysta tidningens hemsida och upptäcka en rewrite under flaggningen ”just nu” avseende deras journalistiska jobb, skapade såväl förvirring, ledsamhet och framtidsfrågor.

Att först uppge sig vara intresserade av att köpa ett frilansjobb, be om kompletteringar och därefter bli tyst för att på morgonkvisten efter SVT:s publicering lägga ut en rewrite på det frilansmaterial som de uppenbart inte köpte är helt enkelt sorgligt och kastar en skugga över hela branschen. Det är djupt oetiskt, strider mot branschpraxis och underminerar förtroendet mellan redaktioner och frilansar att först uppge sig intresserade, sedan inte höra av sig och därefter göra en rewrite på jobbet. Hur ska någon våga försöka sälja frilansmaterial om de behandlas så här? Hur peppar detta blivande journalister?

Att vilja bli journalist är i dag ett modigt beslut och vi behöver fler modiga journalister. Journalister som inte viker sig för påtryckningar, som med glöd ger sig in i alla olika verkligheter och som till syvende och sist ser till att demokratin fungerar i vårt land. Vi behöver vara rädda om alla som vill jobba som journalist. Vi behöver behandla blivande journalister väl ute på våra redaktioner.

När NSD som svar på vår kritik svarar att de enligt mediebranschens spelregler inte har gjort någonting fel och att den möjliga affären inte var klar så har de rätt, men också så bedrövligt fel. Det handlar inte om vad som är tillåtet, om affären var avslutad – det handlar om etik, moral och om vilken bild vi vill ge blivande journalister av vår bransch. Ska vi skrämma bort dem eller ska vi välkomna dem?

Linda Danhall
Kursansvarig journalistutbildningen Kalix folkhögskola

REPLIK:

Det stämmer att vår nyhetschef har haft kontakt med två studenter om ett eventuellt frilansjobb och att vi var intresserade. Kontakten var pågående och det senaste som sades var att studenterna berättat att de sålt jobbet till SVT och att NSD kunde få publicera det senare om vi ändå skulle vara intresserade. Nyhetschefen gick sedan på höstlovsledigt och hade inte avslutat konversationen med studenterna.

Den dag jobbet publicerades på SVT såg morgonreportern det och gjorde en rewrite, precis som vi gör med vilka nyheter som helst, utan att känna till att jobbet var gjort av frilansare eller att de haft kontakt med NSD.

Våra nyhetschefer har många frilanskontakter hela tiden, vilka de pratar med och om vad är inget som sprids till hela redaktionen. Att just den här nyheten rewritades från SVT var varken planerat eller utstuderat utan det skedde utifrån att morgonreportern tyckte det var en bra och aktuell nyhet. Det fanns verkligen inget ont uppsåt och ingen samordning bakom detta, det var en olycklig slump, vilket vi också förklarat för studenterna. Jag kan förstå att studenterna reagerade och känner sig besvikna men utifrån mediebranschens spelregler så har vi inte gjort något fel, vi har creddat SVT tidigt i texten och löpande efter varje citat.

Om någon som kände till konversationen mellan nyhetschef och studenterna varit på plats hade vi inte tagit det beslutet utifrån förkunskapen om att det handlade om frilansande studenter – men tidigt på morgonen har vi bara en reporter i tjänst som gör sin egen nyhetsvärdering och som inte kände till bakgrunden.

Lenitha Andersson-Junkka
chefredaktör NSD