Gå direkt till textinnehållet

Lisa Thanner och Peter Claesson: Dags att tränga tillbaka bildföroreningarna

Under 90-talet gjordes det stora framsteg inom bildjournalistiken. Bilden och fotograferna tog plats och gavs utrymme och status. De framsteg som då gjordes håller nu på att gå förlorade.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Under 90-talet gjordes det stora framsteg inom bildjournalistiken. Bilden och fotograferna tog plats och gavs utrymme och status. De framsteg som då gjordes håller nu på att gå förlorade.

Fascinationen över all ny teknik tränger tillbaka den professionella bildjournalistiken. En person som utrustas med en penna och ett block blir inte med automatik en bra skrivande reporter. Och hon skriver inte bättre bara för att hon köper en dyrare penna. Däremot kan en person som skaffar en liten amatörmässig digitalkamera relativt lättvindigt få sin bild publicerad i en tidning, utan att det ställs några speciella krav på bildjournalistisk grundkompetens.

Hur kan det komma sig?

Göteborgs-Postens Magnus Sund­berg beskrev vår tids bildjournalistiska utveckling som att vi översvämmas av bildföroreningar. Det är ett bra uttryck. Paradoxen är att just i en tid där kunskapen om visuell kommunikation är större än någonsin, då vi borde vara tränade att se och förstå bilder, så håller en majoritet av tidningarnas redaktionsledningar på att devalvera bildens journalistiska uttryck. Plötsligt har ”klick-och-ut-på-webben” blivit viktigare än genomarbetade bilder och bildreportage.

Vart tog begreppet kvalitet vägen? Är antalet bilder på tidningssidorna, viktigare än vad bilderna berättar? All tid och energi läggs på att täppa till luckorna i de allt längre bilduppdragslistorna. Denna trend måste brytas! Det gnälls över oengagerade fotografer, men hur ska de hinna med att vara kreativa och delaktiga i den journalistiska processen när det ständigt väntar nya fotouppdrag?

Jakten på ständig nyhetspublicering gör att det blir svårare för den professionella fotografen på plats att ta sig den tid som krävs för att kunna leverera en god journalistisk produkt.

Nej, vi är inga bakåtsträvare. Det är faktiskt möjligt att kombinera en

positiv syn på interaktivitet och nya medier och samtidigt vilja värna om den journalistiska bilden. Vi vet alla att ett fotografi kan försköna och förvränga, iscensättas och manipuleras.  

När vi definierar bildjournalistisk grundkompetens menar vi att bilden ska tillföra ett journalistiskt värde. Den ska berätta och den ska ha en medveten estetik. Fotografen ska dessutom ha kunskap om ett etiskt förhållningssätt till hur man uppträder på plats med sin kamera, mot de människor som avbildas.

Man kan inte begära att en mobiltelefonägare bär på denna samlade profession. Däremot är det självfallet så att det finns ett värde i att en och annan ögonblicks-läsarbild publiceras. Man kan bara hoppas att alla dåliga bilder gör att det till slut uppstår ett behov av kvalitet, att man inser den visuella kommunikationens betydelse.

Det är hög tid att tränga tillbaka bildföroreningarna och återupprätta den goda bildjournalistiken. En rimlig början på den resan är att personer som sitter i tidningarnas redaktionsledningar anstränger sig att inse bildens betydelse – det visuella uttryckets kraft – hos framförallt de yngre generationernas mediekonsumenter.

fotograf Göteborgs-Posten,

fil.kand. i konst och bildvetenskap

ordförande och bildspråkrör, PFK Västra

frilansfotograf, Göteborg

ordförande och bildspråkrör, PFK Västra

Fler videos
Fler avsnitt