Gå direkt till textinnehållet

Kristina Mattsson: Sälj er inte för billigt

Om Journalistförbundet lyckades se till att inga frilansar säljer knäck under det rekommenderade minimiarvodet skulle det säkert visa sig att alla uppdragsgivare betalar denna summa. Med dagens slimmade redaktioner är beroendet av frilansar stort.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Efter att ha läst Peter Olssons artikel om frilansars taskiga villkor i förra numret var jag tvungen att lägga mig på soffan och klappa katten en stund. Som rätt så nybliven frilans med en nyss avslutad ringsejour, där irriterade redaktörer inte ens bemödat sig om att lyssna på mina eminenta idéer, så var mottagligheten rätt stor för den stora depressionen.

Men jag tycker egentligen att perspektivet är fel och upprördheten naiv. ”Företagsekonomiskt är det förstås rimligt att betala så lite som möjligt för en produkt”, säger Smålandspostens Ulf Sibner i reportaget. I min värld är det en fullkomligt realistisk synpunkt från en arbetsgivare.

Det är på grund av att arbetsgivare/uppdragsgivare har denna inställning som vi har fackföreningar. Det gäller Byggnadsarbetarförbundet likaväl som Journalistförbundet.

bryt

LOs Ingemar Göransson säger att facklig verksamhet handlar om en enda sak i grunden: att en yrkeskår lovar varandra att INTE sälja sin arbetskraft för lägre pris än det man kommit överens om. En viktig uppgift för facket är att se till att inte någon bryter detta löfte.

Om Journalistförbundet lyckades se till att inga frilansar säljer knäck under det rekommenderade minimiarvodet skulle det säkert visa sig att alla uppdragsgivare betalar denna summa. Med dagens slimmade redaktioner är beroendet av frilansar stort.

bryt

Jag är övertygad om att det är detta enda till buds stående medlet även för Journalistförbundet om inte frilansarvodena ska sjunka till under existensminimum.

Att ställa dessa krav på en skälig ersättning för journalistik, samt att se till att de efterlevs, är viktigt inte bara för den enskilda frilansens överlevnad, utan även för yttrandefriheten i stort. I november var journalistinternationalens (IFJ) ordförande Aidan White i Sverige. På ett seminarium anordnat av LO-TCOs biståndsnämnd pekade han ut frilansjournalister som mediernas nya underklass globalt, en perifer arbetskraftreserv som tar de största riskerna och som dessutom är den snabbast växande gruppen inom yrket.

Journalister får en bristande anställningstrygghet som har förödande inverkan på mediernas kvalitet även i västvärlden, menade han. Medan mediernas makt har ökat påtagligt, har journalisternas minskat och information blivit en handelsvara.

bryt

Journalisten Basildon Peta från Zimbabwe Daily News berättade att i hans hemland blir den journalist som sköter sitt jobb och berättar sanningen utsparkad på gatan och tidningsledningen tar in någon lydig frilans som kanske dessutom är beredd att jobba gratis.

Det är långt mellan situationen i Zimbabwe och den i Sverige. Naturligtvis.

Men även här kanske den grundläggande rättigheten att få rapportera fritt, inte är så självklar som vi tror. Om frilansjournalister hamnar i att underbjuda varandra och ser som enda lösningen att vädja till medieföretagen att bli snällare, då kan det gå snabbt utför, både med arvodena och yttrandefriheten.

frilansjournalist

Det handlar om mer än bara arvodet

Den stora artikeln och redovisningen om frilansarnas villkor i Journalisten 2/04 är en dyster läsning, men den belyser på ett utmärkt sätt de senaste årens utveckling. Efter 15 år som frilans på heltid ser jag dock flera faktorer än timpriset som påverkat våra möjligheter att leva på det vi gör.

Under de senaste åren har en del tidningar lagts ner och försvunnit.

I andra fall, till exempel Dagens Arbete, har flera fackföreningstidningar slagits ihop till ett magasin.

Många tidningar har infört ett totalt stopp för inköp av frilansmaterial.

Samtidigt har ett antal tidningar gått ner i format och sidantal, vilket minskat det fysiska utrymmet att ta in material utifrån.

Slutligen har vi den grupp som, oftast med hänvisning till lägre annonsintäkter, sänkt arvodena per timme eller sida.

Artikeln i Journalisten belyser bara denna sista grupp. Där finns förstås en viktig förklaring till våra minskade intäkter, men det är bara en del av sanningen. Möjligheterna att överhuvudtaget få avsättning för våra artiklar och reportage har samtidigt beskurits hårt.

frilansjournalist

Fler avsnitt