Kerstin Påvall Ragab: Kampen mot a-kassan

5 april, 2005

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Att bli arbetslös är att tappa fotfästet. Vänner och gamla kolleger visar sympati. Men det gör ont att efter fyrtio år i yrket hamna utanför den kollegiala gemenskapen. Det värsta var kampen mot a-kassan.

Att bli arbetslös är att tappa fotfästet. Vänner och gamla kolleger visar sympati. Men det gör ont att efter fyrtio år i yrket hamna utanför den kollegiala gemenskapen.
Det värsta var kampen mot a-kassan.

Som övertalig på Arkitekten fick jag 20 månaders lön utan arbetsplikt. I början av januari i år återstod en månad av min arbetsfria tid. Jag ringde Journalisternas a-kassa i Stockholm, som undrade vad jag hade gjort de lediga månaderna. Inte mycket, sade jag, som inte hade lust att tala om familjens täta sjukhusbesök. Det får du lämna en skriftlig rapport om, fick jag till svar. Samt att fem karensdagar råder innan ersättning betalas ut. Samma vecka fick jag ett redigeringsjobb åt Livsmedelsverket. Det räddade ekonomin under de närmaste veckorna. Men varför finns det karensdagar? Och vad har a-kassan att göra med min betalda men arbetsfria tid?

bryt

A-kassan sa till mig att kontakta närmaste arbetsförmedling. Men här ska du inte vara, sade Lena på AF i Åkersberga. Du hör till AF Kultur. Av ren vänlighet kollade hon mitt intyg från arbetsgivaren om fast anställning de senaste 12 månaderna och registrerade mig som arbetssökande. På plats ringde jag till a-kassan och frågade varför de hade skickat mig till Åkersberga samt bad om adressen till AF Kultur. Den kände man inte till, ”troligtvis har dom flyttat till Münchenbryggeriet på Söder i Stockholm”. När jag lämnade förmedlingen hade jag ont i magen.

Några dagar senare kom ett brev. På kuvertet stod det Capgemini Consulting Technology Outsourcing i Örebro och längre ner med feta bokstäver ”Innehåller material från Din Arbetslöshetskassa”. I kuvertet låg två kassakort där jag ”omsorgsfullt ska redovisa dag för dag i tvåveckorsperioder, även lördagar och söndagar.” Korten ska skickas till Journalisternas a-kassa i Arjeplog.

Hur gör jag med timmarna framför datorn, på biblioteket och i samtal med folk, underlag till kanske framtida artiklar?

A-kassan bad om arbetsintyget från arbetsgivaren. Men det lämnade jag i Åkersberga. Från nätet laddade jag ner blanketten Anmälan om arbetslöshet samt skaffade kopia på försäkringskassans beslut från 1999 om min fjärdedels förtidspension på grund av kronisk myelom. Ny kontakt med Åkersberga. Inom två dagar måste jag ha skrivit in mig hos AF Kultur, annars måste hela processen göras om. Lena ger mig adress, telefonnummer, och besökstider. Men hon har inte kopian på arbetsintyget.

bryt

Nytt brev från a-kassan: Skicka oss överenskommelsen angående avgångsvederlag. Lätt ordnat. In till Stockholm och min före detta arbetsgivare för att hämta intyg och besöka journalisternas arbetsförmedling, AF Kultur.

En glad finlandssvenska gick igenom och godkände alla mina papper. Sedan berättade hon att jag inte ens får åka till Åland utan att begära tillstånd. Nu ska jag stå till arbetsmarknadens förfogande. OK. Jag fick tid till ett obligatoriskt informationsmöte för kulturarbetare om arbetslöshet.

Nytt brev från a-kassan.”Arbetsgivarintyget är inte komplett. Den arbetade tiden de 12 senaste månaderna skall framgå. Har lönen varit 21 000 för 75%? Intyg saknas på vad du gjort under din arbetsfria uppsägningstid.”

Jag hann inte uppfatta namnet på den man som svarade på a-kassan. Men om han läser dessa rader vill jag framföra en skamsen ursäkt för mitt gapiga utbrott om 35 års troget betalande till Journalistförbundet. Det fick honom att skrika tillbaka att jag inte hade orsak att skrika åt honom.

In till Stockholm igen och min före detta arbetsgivare där man blev förvånad över kravet på ännu ett intyg på att jag var anställd tolv månader före uppsägningen. Det står ju i det första intyget att jag anställdes 1990. Dags för första mötet med min personliga handläggare på AF Kultur. Charlotte fick mig på gott humör men skrattet fastnade i halsen när jag förstod att hon vill få mig självförsörjande fram till 2010.

bryt

Nytt brev från a-kassan: ”Du hade en artikel i Skärgårdsnytt 29/1 2004. När skrevs den artikeln? När skrevs notisen om Kairos nya museum? Vi saknar arbetsgivarintyg från Livsmedelsverket för 14-16 jan 2005. Har du skrivit ytterligare artiklar?”

A-kassan jagar mig med blåslampa för tre journalistjobb under 20 månader. AF å sin sida vill få mig att prestera mera.

För första gången i mitt liv låg jag efter med hyran. Jag bad Journalistförbundet om hjälp. En medkännande ombudsman hörde paniken i min röst. Hon uppmanade mig att ringa a-kassans chef, som i sin tur övertygade mig om att det inte handlar om personlig förföljelse och lovade att granska mitt fall. Senare på dagen ringer a-kassan. Jag har fyllt i kassakorten fel. Skulle inte ha tagit upp att jag är 25 procent förtidspensionär. Nu kommer dagens höjdpunkt: ”Jag ber om ursäkt för allt krångel med intygen. Det är mitt fel, jag har läst slarvigt” säger en vänlig röst i telefonen. Tack!

Den sjunde mars kom ett beslut om ersättningsrätt från a-kassan. Kampen är över.

Den här tiden har lärt mig att man ska ha en månadslön på sparkontot, att a-kassan inte är samma sak som Journalistförbundet och att akta mig väldigt noga för att bli frilans.

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Olle Andersson mån, 2011-12-19 22:18

Fruktansvärt

Av Olle Andersson

Hur kan man bara behandla människor så här! Stackars Kerstin. Klart hon har sin fulla rätt att lata sig i 20 månader.

Olle Andersson

Inlagt av Ingela Svensson mån, 2011-12-19 22:18

knäckt a-kassemedlem

Av Ingela Svensson

Har läst inlägget här och ser att även andra har problem med a-kassorna, tur ändå att Kerstins problem löste sig till slut. Med mig är tyvärr fallet precis tvärtom, a-kassan har knäckt mig både psykiskt och ekonomiskt.

Jag har arbetat i hela mitt liv (är 42 år)

I mars 2004 när jag fortfarande hade fast arbete återupptog jag mitt ungdomsintresse som modell.

Eftersom jag är för gammal för att få betalande modelljobb, modellar jag enligt principen TFP. Detta för att jag tycker det är roligt att stå framför en kamera och för att ge fotografer en möjlighet att öva på mig som modell kostnadsfritt.

A-kassan nekar mig nu ersättning och ställer ett återbetalningskrav på mig sedan sept 2004 (då jag blev arbetslös).

Deras motivering är följande:

“Kassan beslutar ändra tidigare beslut enligt lagen om arb.löshetsersättning och avslår din ansökan om arbetslöshetsersättning då du anses vara företagare.

Enligt kassans beslut uppfyller du samtliga kriterier för vad som anses vara företagande.”

Detta beslut har dom tagit trots att jag aldrig haft ett reg.företag eller tjänat några pengar på mitt hobbymodellande.

Det kassan hänvisar till är min egna hemsida som då likaställs med att jag äger en verksamhet.

Under hela den här handläggningstiden (1,5 månad) har jag inte fått någon ersättning utan varit hänvisad till det sociala (jag är ensamförsörjande med ett barn).

Kassan har heller inte svarat på mail, dom ringer inte upp fast jag lämnat mitt telnr. 4-5 ggr och jag vet heller inte vem min handläggare är eftersom dom hela tiden byter och skickar ärendet vidare.

Nu är beslutet ändå taget men jag har inte fått någon information om hur jag ska få tillbaka min ersättning och att försöka få tag i en människa där att prata med verkar omöjligt.

Jag vet inte hur jag ska utforma min hemsida för att den ska passa a-kassan, eller måste jag lägga ned den helt och hållet? eller måste jag hitta ett arbete och jobba i 6 mån. för att få min ersättning tillbaka, eller har jag aldrig mer rätt till ersättning?

Ja, många frågor är det men det absolut värsta är nog att jag inte kan betala mina räkningar och riskerar att bli vräkt, dessutom blir jag nog tvungen att lämna ifrån mig vårdnaden om min son för jag kan inte längre försörja oss båda.

Jag som alltid har gjort rätt för mig och arbetat i hela mitt liv, befinner mig nu på botten och detta tack vare min egen a-kassa.

Vad är det för samhälle vi lever i egentligen? det kan väl inte vara rätt?

Ingela Svensson

Inlagt av Maja mån, 2011-12-19 22:18

Samma problem!

Av Maja Kvist,

Hej Kerstin! Vi har samma problem!

Jag jobbar nu som avlösare/ledsagare, så jag måste skaffa arbetsgivareintyg varann månad och skaffa arbetsintyg var 3:e månad och skicka det till Akassa! Helt sjukt! och det är JAG som ska betala frimärkar varje månad! Akassa är snällare mot oss som jobba heltid eller är arbetslös heltid, det har jag märkt!

Är hjärtliga trött på att få brev från Akassan.

Jag ska få brev från dom snart.

Dom tycker visst att dom kan göra sitt jobb men om jag skulle skicka en fråga till dom via en mail så det tar dom 1 VECKA att ge mig svar! SJUKT!!!

Maja Kvist

Inlagt av Johnny Månsson mån, 2011-12-19 22:18

De oförstående på A-kassan

Av Johnny Månsson

För flera år sedan blev jag tvingad till Aktivititetsgarantin. Då jag kraftigt opponerade mig mot deras konstgjorda andning som de kallade verksamhet blev jag avstängd och utan ersättning. Jag vände mig till A-kassan men de var helt inne på AFs linje och ville inte stödja mig ekonomiskt. Då jag inte ville söka socialbidrag fick jag låna pengar av förstående vänner.

Jag överklagade hos A-kassan, men då de “upptäckt” att jag hade min webbtidning (manssonskultur.se) som då var helt utan sponsring eller annonser, ville de helt stänga mig ute från min rätt till de dagar jag hade kvar. Efter nytt överklagande lyckades jag få dem till en “viss förståelse” av att min hemsida inte var kommersiell. Efter tre månader fick jag så enbart hälften av de pengar jag var berättigad till. Men all den energi och kraft det tog ledde till att jag blev sjukskriven. Hoppas att jag aldrig mer ska behöva A-kassan och “diskutera” med dess inhumana personal.

Johnny Månsson

Inlagt av Ann Helena Rudberg mån, 2011-12-19 22:18

Jag stod ut i elva år

Av Ann Helena Rudberg

Jo, nog känns din beskrivning igen. Jag blev arbetslös 1992 och orkade i detta system i elva år innan jag brakade ihop och satt hos min läkare och grät för jag tyckte inte att jag hade något att leva för. Jag kunde lika gärna dö. Det var i januari 2003 och sedan dess är jag sjukskriven. Sjukvården är ett vänligare system eftersom jag har en läkare som tror på vad jag säger.

Jag har skrivit dagbok som handlar om hur det är att vara arbetslös journalist och hur det känns att vara utanförstående. En människa som aldrig mer blir insläppt i samhället har svårt att överleva. Jag har till och med varit rädd för att skriva denna dagbok (fast min kurator sa att det var bra att göra det) för allt jag har upplevt har lärt mig att jag inte får skriva. Knappt ens på min egen kammare. Då kunde min ersättning tas ifrån mig. Och fortfarande sitter rädslan i att jag ska betraktas som fuskare också som sjukskriven. Ska vi ha ett sånt samhälle?

Ann Helena Rudberg

Inlagt av Johnny Månsson mån, 2011-12-19 22:18

Fruktansvärt

Av Johnny Månsson

Olle Andersson, ditt nonchalanta och

okunniga svar om Kerstins inlägg tyder på ett mycket omoget sätt att se på en annan människas svåra situation. Du har antagligen aldrig behövt A-kassan och din medkänsla är i detta fall lika med noll? Slå upp orden solidaritet och empati.

Johnny Månsson

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies