Förbundsstyrelsen har problem med interndemokratin
Journalistförbundets ledning kräver enighet av styrelsen och kväver yttrandefriheten för styrelseledamöterna, vilket leder till konflikter, undergräver förtroendet och tystar ledamöter, skriver Anders Forsström, ledamot i förbundsstyrelsen. Journalistförbundets ordförande Ulrika Hyllert skriver i en replik att hon inte känner igen sig i bilden. UPPDATERAD.
I samband med Las-uppgörelsen krockar förbundsstyrelsens gruppröst-kultur rejält med verkligheten. Hela styrelsen, som är van vid att alla röstar lika, hamnar i klinch med protesterande klubbar och hundratals medlemmar som menar att förbundet svikit.
Förbundsstyrelsen har problem med interndemokratin. Det borde räcka med att bara rösta nej, men en ledamot, som röstar emot majoriteten, måste lägga fram en reservation. Omröstningar och reservationer orsakar tumult och ifrågasättande. Om du för ut din åsikt utanför styrelsen får du vara beredd på kraftiga reaktioner från ledningen.
Så här kan vi inte ha det. Även om förbundsstyrelsen oftast är överens behöver vi mindre förbundspiska och mer åsiktsbrytning. Åsiktsfrihet skapar uppmärksamhet, går fortare och ligger i linje med medlemmarnas professionella inställning till yttrandefrihet.
Några exempel. När jag röstar emot Las-uppgörelsen godkänns inte rösten.
– Du får inte rösta emot.
För styrelsearbete är upprepade händelser som denna irrationell. Att den demokratiska frågan ställs: ”Finns det några som är emot?” Och att ledamöter inte får svara.
Att ha en annan uppfattning är inte välkommet. På ett möte, så sent som för någon vecka sedan, diskuterades ingående om jag ens får delta i Las-diskussionen på kongressen 6-7 oktober. Det är förstås självklart att alla får yttra sig på en kongress.
På förbundsstyrelsemötet första september i år vill en annan ledamot reservera sig kring ett avslag på en motion, som handlar om förbundets riksföreningar. Förbundsledningen vill helst undvika reservationer. Även om det bara handlar om en enskild åsikt leder sådant alltid till långbänk. Kanske ledamoten kan förklara sig jävig i stället? Ledningen utlyser paus så ledamoten kan fundera. Vid återsamlingen får ledamoten välja mellan ”jäv” och ”reservation”. Ledamoten väljer reservation, men då börjar allt om igen.
– Vänta nu, hur ställde du dig tidigare till den här frågan? Kan du verkligen reservera dig nu?
Hur en ledamot, som är emot majoriteten i en fråga, än gör riskerar hen att hamna i en absurd uppförsbacke. Förbundsledningen sätter ett hårt tryck på den enskilda ledamoten att stå bakom åsikter även där hen har en annan uppfattning. Om ledamoten bevisligen bytt åsikt på ett år, värre saker har hänt, kanske hen inte kan reservera sig. Att i alla åsikter som förbundet torgför kräva enighet riskerar att vara tidsödande, skapa konflikter, undergräva förtroende och tysta ledamöter. Det är förstås botten. Sluta med detta.
Förbundet står inför en rad utmaningar som till exempel att stärka anställningstryggheten, höja lönerna och försvara public service. Då krävs mer svängrum och öppenhet i förbundsstyrelsen. Den här förbundspiskan tillhör en svunnen tid och borde hängas upp på väggen för gott.
Anders Forsström,
ledamot i Journalistförbundets styrelse
***
REPLIK från förbundsordförande Ulrika Hyllert:
I alla styrelser jag varit en del av, oavsett om jag varit ordförande eller ledamot, har det funnits frågor som varit svåra och utmanande på flera sätt. Det är naturligt i styrelsearbete. Förutom att frågorna varit svåra i sig har det lett till diskussioner om hur styrelsearbetet ska fungera och om formalia. Svåra situationer ställer saker på sin spets och då blir det viktigt att alla har samma uppfattning om spelregler och formalia.
Mellan kongresserna är förbundsstyrelsen det högst beslutande organet. Förbundsstyrelsens beslut ska alltid kunna granskas av kommande kongress. Besluten ska också kunna granskas och nagelfaras under pågående kongressperiod. Därför har till exempel revisorer och Tidningen Journalisten tillgång till förbundsstyrelsens handlingar löpande. Det är viktigt att interndemokratin fungerar. Formalia och spelregler kan låta torrt och trist, men innebär ordning och reda, förutsägbarhet och tydlighet för ledamöterna samt en möjlighet för medlemmarna att ställa förbundsstyrelsen till svars för de beslut som fattats. Även det är en viktig del av interndemokratin.
I nuvarande förbundsstyrelse fick vi en extremt svår och stor fråga på bordet väldigt tidigt. Nämligen om vi skulle stå bakom att PTK skulle gå in i förhandlingar kring det som kommit att kallas LAS-överenskommelsen. Tar man del av våra protokoll så ser man att frågan diskuterats och rapporterats på nästan varje möte under 1,5 år.
När det blev skarpt läge och det fanns ett förslag att förkasta eller anta blev det tydligt att vi pratat för lite om just formalia och spelregler i styrelsen. Vad innebär en reservation formellt? Hur påverkar ett visst ställningstagande en ledamots roll vid en kommande granskning på en kongress? När bör en ledamot tydliggöra inför övriga styrelsen att den inte kommer stå bakom ett beslut? När är det viktigt att få en protokollsnotering i en fråga? Vad är internt i styrelsen och vad kan en ledamot berätta för andra?
När det blev uppenbart att styrelsen inte delade uppfattning i flera interndemokratiska frågor valde jag att dels kalla styrelsen till extra möten för att bland annat diskutera vår egen beslutsprocess, våra spelregler och senare utvärdera både vårt interna arbete, våra vägval och bedömningar.
I samband med detta föreslog jag att styrelsen tillsammans skulle gå en utbildning i styrelsearbete vilket togs emot positivt av styrelsen. För mig som ordförande innebär uppdraget att ständigt lära nytt och göra det bästa av svåra situationer. I styrelsen har vi för ungefär ett år sedan gjort en utvärdering av vårt eget arbete, hur det formella fungerar och ledamöterna har anonymt fått utvärdera hur jag sköter mitt uppdrag som mötesordförande.
Min ambition är att det ska vara högt i tak, styrelsens ledamöter ska kunna få tänka högt och våga provtänka inför andra. När jag själv är osäker hur en situation ska lösas i styrelsen så har jag ofta frågat styrelsen hur vi ska hantera detta, tillåtit mig att tänka högt och kanske tagit en paus så att ingen känner sig överrumplad över att den inte fick möjlighet att tänka efter.
I debattartikeln beskrivs just en sådan situation. Frågan gällde hur vi skulle hantera att en ledamot som själv står bakom en motion skulle förhålla sig till förbundsstyrelsens svar som ledamoten inte delade uppfattning om. Är det mest logiskt att det blir en reservation, anmälan om jäv eller något annat? Jag kommer fortsätta vara transparent med mina tankar och bedömningar när jag leder styrelsemöten och vill försöka göra så rätt som möjligt tillsammans med övriga styrelsen. Självklart kan det bli missförstånd eller oklarheter och då behöver det redas ut. Oftast tycker jag att vi lyckats med det.
Jag känner inte igen bilden som beskrivs i debattartikeln. Det finns ingen ”förbundspiska”, ingen har förvägrats en reservation, olika uppfattningar välkomnas. Tack och lov är det istället en styrelse med många olika åsikter, stundom livliga och ibland riktigt vassa diskussioner. Det tjänar förbundet och medlemmarna på. Förbundets verksamhet och arbete ska alltid kunna granskas och diskuteras. Låt oss fortsätta ha en levande diskussion om interndemokratin och hur den bäst tillämpas för ett bättre arbete framåt.
Ulrika Hyllert,
ordförande i Journalistförbundet
REPLIK från fem ledamöter i förbundsstyrelsen:
Vi är inte tystade. Med anledning av Anders Forsströms debattinlägg om bristande demokrati i förbundsstyrelsen tycker vi att det är på sin plats att lyfta att hans åsikt inte delas av alla i styrelsen.
Vi känner inte igen oss i beskrivningen att ”Förbundsledningen sätter ett hårt tryck på den enskilda ledamoten att stå bakom åsikter även där hen har en annan uppfattning.” Vi upplever tvärtom att ledningen, med ordförande Ulrika Hyllert i spetsen, vinnlägger sig om att alla får säga sitt och tycka som de vill. Med det sagt förstår vi att Anders inte alltid har upplevt det så och vi respekterar hans vilja att debattera det.
Förbundsstyrelsen rymmer många olika åsikter och synsätt och diskussionerna är ofta livliga. Att ledningen skulle fara fram med något slags piska för att tysta oliktänkande – det har vi inte upplevt.
Ann Johansson
Elisabeth Hedman
Gabriella Mohoff
Katarina Bjärvall
ledamöter i förbundsstyrelsen
REPLIK från Anders Forsström:
Hej fs-ledamöter,
Ni fem skriver att ni inte känner igen er i kritiken av interndemokratin. Ni har inte upplevt att oliktänkande tystas i förbundsstyrelsen. Det väcker frågan om jag överreagerar.
Här är ett exempel när några klubbföreträdare blir förbannade på att förbundsledningen varit inne och läst deras informationskanal:
”Skrämmande hur förbundet agerar. Talet om dialog och diskussion är inte värt ett skit. Obehagligt hur man ger sig på valda som demokratiskt framfört sin åsikt och verkligen haft dialog med medlemmarna.”
De…”använder vår interna informationskanal i någon sorts stalinistisk rensningsaktion? Är SJF en demokratisk organisation eller någon sorts låtsasföretag, där demokratisk centralism* råder?”
Just det här haveriet i åsiktskontroll börjar dock några veckor tidigare med att förbundsstyrelsens majoritet röstar igenom Las-uppgörelsen. Av olika skäl väljer jag då att hedra tidigare kongressbeslut: ”att förbundet aktivt arbetar mot försämringar av Las” – så jag röstar emot. Så långt allt väl, men Ulrika Hyllert säger att jag inte får rösta emot. Alla i FS var väl där, utom Katarina Bjärvall, och hörde detta.
Vid nästa återsamling börjar förbundsstyrelsen att diskutera och rösta om min nej-röst ska räknas bort eller inte. Förbundsledningen vill skriva debattartiklar och menar att förbundsstyrelsen då måste vara enig. Jag säger att då får jag avgå. Alla deltar i denna diskussion. Efter en tids debatterande menar bland andra Gabriella Mohoff, Ann Johansson, Elisabeth Hedman och Anna Roos att nej-rösten får vara kvar.
Är det så här demokratin och åsiktsfriheten i Journalistförbundet ska fungera?
Är det en tillfällighet att just ni fs-ledamöter, som inte röstat emot i en enda fråga under era dryga tre år i FS, inte inser att det är problematiskt att rösta bort någon annans åsikt?
Vid den här tiden är journalistklubbarna på Bonnier, Expressen, DN, DI, HD med flera, kluvna eller starkt emot Las-uppgörelsen vilket diskuteras i en intern facklig kanal för fackligt förtroendevalda. Fjärde november 2020 ringer förbundsledningen. Mitt agerande ska diskuteras på nästkommande fs-möte. Jag ska ställas till svars för hur jag tänker och tänkt samt vad jag sagt i en intervju i tidningen Journalisten. Särskilt ska det handla om att jag inte får diskutera saker utanför fs.
När fackliga förtroendevalda samma dag förstår att jag inte längre kan svara på frågor blir reaktionen som ovan – oväntat kraftfull. I motsats till mina fs-kollegor Mohoff, Roos, Johansson, Hedman och Bjärvall menar flera fackklubbsordförande att förbundsledningen tystar och kontrollerar.
Ingen i förbundsstyrelsen kan väl vara nöjd med hur detta hanterats. Någon insikt verkar kanske ha uppstått. Till exempel har den tillförordnade ordförande under en middag för några veckor sedan gett mig rätten att ha åsikter om Las på kongressen 6-7 oktober. Det återstår att se hur styrd den debatten blir.
Fotnot: *”Demokratisk centralism” är ett leninistiskt organisationsbegrepp, som innebär att när beslut väl är fastställt är alla skyldiga att enigt finna sig i beslutet och försvara det, även om de själva har röstat emot.
Anders Forsström
Vi vill först korrigera ett sakfel i Anders Forsströms debattinlägg: Flera av oss har under årens lopp röstat nej eller reserverat oss mot beslut i förbundsstyrelsen. Sedan vill vi också klargöra att ingen av oss har något minne av någon omröstning om Anders rätt att rösta nej till beslut och att ingen sådan omröstning finns noterad i något av protokollen, alla givetsvis justerade även av Anders.
Katarina Bjärvall, Elisabeth Hedman, Ann Johansson, Gabriella Mohoff, Anna Roos
