Gå direkt till textinnehållet

Situationen för medier hårdnar i Turkiet

I helgen använde kravallpolisen tårgas och vattenkanoner för att skingra demonstranter som samlats utanför tidningen Zamans redaktion i Istanbul, sedan regeringen tagit tidningen i tvångsförvaltning. ”Det här är varken början eller slutet.” säger Paul Levin, chef för institutet för Turkietstudier på Stockholms universitet.

Zaman var fram till i helgen en av Turkiets största oberoende medier med nära band till den inflytelserike Fethullah Gülen, fiende till president Erdogan. Nu har alltså regeringen tagit över tidningen med hjälp av tvångsförvaltning.

Redan i söndagens upplaga bjuder Zaman på regeringsvänliga texter, rapporterar SVT. Man publicerar bland annat bilder från begravningar av martyrer som dödats i strider med kurdiska rebeller i sydöstra Turkiet, vilket är brukligt i regeringsvänliga publikationer.

Protesterna mot Erdogans mediekontroll blossade också upp i helgen med stora folkmassor som möttes av tårgas, vattenkanoner och plastkulor. Både utanför Zamans Istanbul-redaktion och den i Ankara.

Paul Levin (bilden) är chef för institutet för Turkietstudier vid Stockholms Universitet. Han menar att det här är extra spektakulärt med tanke på storleken på Zaman, som har över 600 000 läsare.

– Det råder en viss osäkerhet kring Zamans siffror men de beskriver sig själva som den största dagstidningen. Otvivelaktigt har de också varit en viktig kritisk röst. När det gäller pressfriheten och demokratin i landet är det här en ganska avgörande och speciell händelse, säger Paul Levin till Journalisten.

Zaman är alltså känd för sina djupa kontakter med hela Gülen-rörelsen, en tidigare allierad grupp till regeringspartiet AKP. I dag beskrivs rörelsen som Erdogans värsta fiende.

– Det finns ett antal tyngre tidningar som är mer eller mindre regeringskritiska kvar i Turkiet även efter detta, men de skiljer sig från Zaman för att de vänder sig till en helt annan väljargrupp och utgör inget reellt väljarhot. Zaman vänder sig till en konservativ och moderat-religiös del av befolkningen där många är gamla AKP-väljare, säger Paul Levin.  

Skulle du beskriva situationen som att folk är extra upprörda i landet över Zaman-övertagandet?

– Många observatörer ser det här som ett allvarligt bakslag, men Gülen-rörelsen är också kontroversiell på det sättet att de har tidigare varit allierade med AKP. Då anklagades man för att ha befolkat rättsväsendet och polisväsendet med Gülen-anhängare, och man var också spjutspetsen i kampen som AKP förde mot militären. Då, runt 2008-2009 var man inte speciellt kritiska till Erdogan men sedan 2013 då splittringen mellan Erdogan och Gülen fördjupades har man vart en skarp kritiker. Enligt min bild handlar det om lokala demonstrationer vid Zamans Istanbul-redaktion. Som jag förstår det hade man på Ankara-redaktionen bett sina läsare att inte protestera mer efter att flera civila hade skadats. Så jag tror inte det här handlar om några landsomfattande protester.

Kommer Erdogan stoppa här?

– Nej, det här är varken början eller slutet, om inget radikalt inträffar. Det är en led i en process som går tillbaka till 2013, säger Paul Levin.

En annan avgörande effekt av övertagandet av Zaman är enligt Levin att man nu kontrollerar mediekoncernen Cihan. Utöver den statligt ägda AA-koncernen så är det bara Cihan som tidigare rapporterat valresultat.

– Då har man i alla fall haft en extern oberoende nyhetskälla som rapporterade valresultat och den har nu försvunnit, vilket kan ställa till med saker. Det här är oroväckande även när det gäller rapporteringen av valresultat framöver.

Fler avsnitt