”För Micke räcker systemfelen. Jag vill också ha människorna.”

SVTs foajé på Gärdet i Stockholm. Bolibompadraken glor tomt mot slussdörrarna ut från redaktionerna. Ingen skymt av maktgranskarna med den kongeniala aptonymen. Men så ett mess: ”Vi är på väg!”
Bråda dagar med stort inslag av pussel är ingen ovanlighet för äkta paret Grill-Pettersson, som i många år arbetat på samma nyhetsredaktion, SVT riks. Men det brukar lösa sig, även när Marja är utlånad till Uppdrag granskning och jobbar dygnet runt – som före jul med socialtjänstgranskningen. Mor- och farföräldrarna kan resa hit. Och familjen köper barnvakt varje vecka; städning varannan.

Den som sett Micke och Marja Grill hålla utbildning tillsammans – på Gräv eller internt på SVT– vet hur samkörda de är och peppande mot journalistkollegor. De faller varandra i talet och står för samma metodiska och renlärigt konsekvensneutrala ingång på granskande journalistik. Han har framför allt granskat Arbetsförmedlingen, myndighetsslöseri och konsumentfusk av olika slag, medan hennes fokus har legat på missförhållanden inom vård, skola och omsorg. Systemfel som drabbar individer och som dessutom ofta är dyrare än det vore att göra rätt, driver Marja Grill till vansinne.

Men hur började det? I två olika utkanter, är Marja Grills beskrivning. Själv växte hon upp i en redan på 70-talet rätt utsatt Göteborgsförort – Länsmansgården – och bodde som bebis i kollektiv med två föräldrar som ”ville förändra världen underifrån”, sedan i hyresrätt med sin mamma som var socionom.
– Vi var väldigt ensamma om att ha Selma Lagerlöf i bokhyllorna, och inte porslinskatter. Jag läste väldigt mycket. Ja, vi kanske var de intellektuella – men mest var vi bara de konstiga. Stockholm var väldigt långt borta.
Att veta hur det är att inte vara ”innanför” värdesätter hon som journalist:
– Jag tror att det är en viktig drivkraft. Man vill berätta alla historier, inte bara de som kommer från maktens korridorer.
Journalistiken hittade Marja Grill via en engagerande gymnasielärare. Hon minns en ögonöppnande lektion: Hur kommer det sig att det händer 30 minuter nyheter varje dag, till Rapport?
– Aha, det är nån som väljer! Det var så himla spännande. Att berätta om saker som är viktiga och att få bestämma ”det här är en nyhet”.

Annons

Mikael Pettersson å sin sida, då utan mellannamn, föddes in i en småföretagarfamilj på den ångermanländska landsbygden. Byn Sörflärke ligger en mil innanför Bredbyn, som ligger fyra mil innanför Örnsköldsvik. Hans pappa hade skogsmaskinsföretag, mamman jobbade mest med pappans bokföring. Mikael skilde ut sig som serietidningsnörd och han åker fortfarande inte skoter, skidor eller jagar, så norrlänning han är. Han upprördes av orättvisor som dåliga rektorsbeslut och tipsade gärna lokaltidningen eller skrev insändare.

Som tonåring och ung vuxen var han ideologiskt lättfotad, drogs av kompisar med till såväl MUF som marxistisk folkhögskolelinje. För att sedan hitta hem i ”journalismens” ideologi, som den gamla gymnasiekompisen, senare professorn, Jesper Strömbäck brukade prata om.
– Jag landade i att det enda sättet att förhålla sig till makten …
– … är att bli en del av den – Stockholmsmakten!, bryter Marja in.
– Det var roligt. Nej, men det är att slå åt alla tänkbara håll. Att kritiskt kunna granska alla missförhållanden som finns, oavsett vem som står för dem, fortsätter Micke.
Man kan vara kritisk mot ”journalismen”, konstaterar han.
– Man kan säga att journalismens ideologi alltid tycker att en krognota är värre än ett dåligt politiskt beslut. Man kan också se att den är ganska skoningslös.

På papperet alltså två helt olika bakgrunder. Men båda långt från känslan av att vara i alltings centrum och att höra till, vilket den som bor och jobbar i Stockholm lätt känner, påpekar Marja Grill. Hon är fortfarande allergisk mot det där:
– Jag fick till exempel fullständigt spel på när vi skulle ha direktsändning på midsommar om de som ska åka med båten ut till öarna. Men ursäkta, vad är det här för pytteliten del av världen? Vi skulle aldrig ha direktsändning för att alla åker ut till Ulvön eller att alla i Biskopsgården åker till Svarte mosse och firar midsommar! Det skulle vi aldrig låtsas vara universellt. Men bara för att många som råkar sitta i det här rummet har någon slags skärgårdsstuga tror man att alla har det.
– Eller som när jag började på Tvärsnytt och det var ett otroligt fokus på räntor och villapriser. What? Det här är varför redaktioner behöver folk med olika bakgrund.

Tvärsnytt var deras första gemensamma arbetsplats, och det var just i Örebro som Amor skred till verket för nu 20 år sedan. Efter en första misslyckad träff under filmfestivalen i Göteborg, där båda skrämdes bort av varandras kompisar, som båda råkade göra ett ofördelaktigt intryck, var det faktiskt under en debattkväll om journalisters relation till makten de fick upp ögonen för varandra. Micke konfronterade någon chef för hans umgänge i maktens korridorer, Marja ställde sig upp och försvarade radions lokalnyheter efter orättvis kritik från en lokal profil.
– Då började vi dejta. Sen blev vi ihop, summerar Micke.
Att arbeta på samma redaktion men inte i samma reportergrupp – arbetsdagarna de varit på samma morgonmöte är lyckligtvis få, säger de – har fördelar. Cheferna schemalägger så att familjelivet ska gå ihop. Har en av dem spräckt en statlig utredning (närmast en vanlighet i familjen) släpps den andra hem för att hämta barn.
– Vi är lojala, och SVT är generösa tillbaka.

De konstaterar sig ha fått ett barn som är journalistiskt noga med att redovisa källor till sina påståenden – ”enligt X är det så här i det nya dataspelet” – och ja, de pratar jobb lediga stunder. En hel del. Rollspelar inför ansvarsintervjuer, får kvalificerade åsikter om de korta puckarna, och diskuterar var de vill vara om ett år: vilken journalistik vill de ha gjort, vad är viktigt? Fast, invänder Micke:
– Mest pratar vi nog om samma ämnen som alla andra par, med skillnaden att två gånger om dagen säger någon av oss: ”Men är inte det där en story?”

Borrar man lite i deras samkörda vilja att avslöja fel och fusk i samhället skymtar ändå en skillnad.
– För Micke räcker det med systemfelen. Jag vill också ha människorna. Jag vill träffa [läkemedelsförgiftade 90-åringen] Gulli, jag vill berätta om Tina som blev tvångsplacerad av socialtjänsten, det är viktigt för mig att deras röster är med, säger Marja.
Medan de hundra bortslösade miljonerna på Arbetsförmedlingens nya datasystem räcker bra för Micke:
– Den intressanta intervjun för mig är ansvarsintervjun.
Den tycker de båda är givande, ”en konstart i sig”. Men även här finns olikheter. För Marja tar det ändå emot att hon måste ”ställa på och vara obehaglig” medan Micke omfamnar den dåliga stämningen:
– Jag tycker att det finns en dynamik i att markera att jag representerar tittaren: ”Vad säger du till den som ser det här och tycker att det här verkar helt galet?”.
Han har iakttagit hur tydligt plågsamma ansvarsintervjuer är för många nyblivna journalister:
– Man vill gärna ursäkta sig, man ställer för långa frågor, man skrattar lite, man reserverar frågorna … Det krävs mycket övning.
Med åren har paret Grill ändrat rutiner inför konfrontationerna med makten. Att skicka frågor i förväg och tydliggöra förutsättningarna är inte längre ett problem.
– Överraskningsmomentet funkar nästan bara om man vet att de kommer att ljuga och man har belägg för det, menar Marja.

Den granskande journalistiken har fått ett uppsving de senaste åren. Gräv är kvalitetsjournalistik som publiken antas vilja betala för och grävaren är journalistsamhällets adel. Men parallellt ökar de algoritmstyrda publiceringarna. NTM ska till exempel börja med  algoritmstyrd print. Utmanas den ansvarsutkrävande journalistiken av det?
Det tror – hoppas – de inte. Marja pekar på den egna arbetsplatsen:
– SVT har styrt om mycket till online, men jag har aldrig upplevt att vi blivit styrda mot vad folk ”vill ha”. Utan mer hur granskningar ska presenteras så att folk blir lockade. Jag tror att den grävande journalistiken kan vara både kommersiell och samhällsviktig.

Om någon ännu skulle tvivla på hur mycket grävnördar de här två är: de enda tv-serier som funkar för båda handlar om journalister som granskar maktens korridorer. ”Newsroom” är favoriten. Möjligen kan amerikanska presidenter också gå an.

***

MIKAEL GRILL PETTERSSON
Född: 1972
Bor: Bostadsrätt i Hägersten.
Familj: Gift med Marja Grill, två söner, 5 och 10 år.
Drivkraft: Att ställa orden mot verkligheten.
Förebild: Alla fantastiska granskare på små redaktioner runtom i landet.
Bakgrund: Örnsköldsviks Allehanda, Jönköpings-Posten, SVT Örebro och SVT riksnyheterna.
Priser: Vann Guldspade 2012 för Fas 3-bloggen, nominerad 2017 för Strumpskandalen.

MIKAEL GRILL PETTERSSON om …
… makt: ”Vi besitter en väldig makt. Man har ont i magen och ska ha det.”

… offentlighetsprincip­en: ”Man kan klaga på att den urholkas, men ett större problem är att vi i vardagen är för dåliga på att använda den.”

… fritidsintressen: Schlagerälskare. Spelar tv-spel, helst racingspel.

MARJA GRILL
Född: 1975
Bor: Bostadsrätt i Hägersten.
Familj: Gift med Mikael Grill Pettersson, två söner, 5 och 10 år.
Drivkraft: Att avslöja viktiga missförhållanden i samhället som tidigare varit okända.
Förebild: Ester Blenda Nordström och alla starka kvinnor som banat väg.
Bakgrund: SR Örebro, SVT Örebro, SVT Västerås, Aktuellt, Uppdrag granskning, Rapport.
Priser i urval: Prix Egalia 2004 för Kommunala jämställdhetsplaner, Guldspadenominering 2008 för Mirakeltanten, Prix Egalia 2011 för Kommunala bolag, med Ann Sehlin. Spektrum-priset Best Practice för De utsatta 2017, med Carolina Jemsby. Nominerad till New York Film festivals, social documentary för Striden om assistansen, avgörs den 7 april.

MARJA GRILL OM…
… kommungranskning: ”Den svåraste frågan från en redaktör är oftast hur det ser ut ’i hela landet’ eftersom svaret oftast är ’på 290 olika sätt’.”

… landstingsgranskning: ”Ett tips som absurt nog ofta funkar inom vården är att prata med en överläkare först. Bara man har ’frågat doktorn’ så har de oftast inget problem med att intervjuas eller lämna ut allmänna handlingar.”

… medietränade makthavare: ”Det enda som funkar tycker jag är att be om mer tid för reportaget. Om man visar hur många gånger frågan ställdes utan att de svarade så kan man hoppas att de så småningom slutar med papegojasvaren.”

… fritidsintressen: Gillar blodiga sjukhusserier.

Rättelse: I en tidigare version av texten stod det att ”NTM ska till exempel producera sina tidningar efter vad som har lästs på nätet”. Detta stämmer inte. Däremot ska NTMs algoritm placera artiklar på sidorna utifrån ett antal parametrar, som antal tecken, antal bilder, kategori samt ett redaktionellt satt nyhetsvärde.