”Jag gör uppror mot alla normer som finns”

Hösten 2011 drog Patrik Lundberg, helt färsk som krönikör på Helsingborgs Dagblad, ofrivilligt igång ”Kinapuffsgate”.

I en text om den osynliga rasismen mot östasiater tog han Fazers Kinapuffar (med en nidbild av en asiat på förpackningen) som ett exempel. Inom kort var mediestormen ett faktum. Kvällstidningarna gjorde rubriker på krönikan, TT skrev om ”ramaskri” trots att de enda som var högljutt upprörda, säger Patrik Lundberg, var personer som brukar vara arga över att inte få säga negerboll. SVT Debatt beställde en Sifo om huruvida Kinapuffarna var rasistiska till en sändning som Patrik Lundberg skulle delta i.

Han konstaterar att alla missuppfattade honom, och tycker att medierna felbevakade. En detalj blev huvudsak medan den större diskussionen uteblev.

Annons

– Många i branschen skulle jag aldrig lita på igen. Och det hela bevisade ju bara min tes: de här frågorna tas inte på allvar när det gäller asiater. Det var ett tråkigt uppvaknande, men det är också därför jag fortsätter.

Nej, Patrik Lundberg talar inte tyst om att han har ett tydligt syfte med sina krönikor. Han hoppas uppnå ”att folk äter sin gröt, håller käften och behandlar alla människor som de själva vill bli behandlade”.

– Allt jag skriver är grundat i den övertygelsen. Och journalistiskt researchat. Jag är ingen åsiktsmaskin. Absolut inte.

Det är lätt att slås av hur privat Patrik Lundberg är i sina texter. Nyligen skrev han en krönika som var ett öppet brev till pappan han inte haft kontakt med på decennier. Efter publiceringen ringde medelålders män och grät i luren.
Han säger att han kan vara djupt personlig, men aldrig skulle skriva om något han inte hade bearbetat själv. Inte heller om något som saknar allmängiltighet. Pappatexten hade fått ligga till sig ett år innan den trycktes.

Läs hela texten i Journalisten nr 4 2013. Teckna din prenumeration här.