”Jag är glad att kändisskapet händer när jag fyllt 50 år.”

För Olof Lundh är det inte speciellt lustfyllt att skriva. Det han får en kick av är att ”dra fram grejerna” och om han överhuvudtaget ska komma till skott med själva texten så krävs det en deadline. Att just han nu har färdigställt sin andra bok på lika många år, samtidigt som han gör en populär podcast, följer landslaget åt TV4, skriver krönikor åt Dagens Industri och bloggar på Fotbollskanalen, får man nog säga är ganska bra jobbat. Speciellt för en grabb som redan i grundskolan fick höra att han inte kunde skriva.

Pappa Lundh däremot var ”oerhört skicklig” på att skriva. Han som producerade läroböcker och gärna läste Dagens Nyheter. Kvällstidningarnas sensationer satte pappa inget högre värde vid, ändå var det till Expressen som en 30-årig Olof Lundh sökte sig efter Journalisthögskolan.
– Pappa och jag hade inte riktigt den relationen att han kunde hjälpa mig med skrivandet. Och även fast jag hade en kusin som var äldre och jobbade åt både Aftonbladet och Expressen så var det länge främmande för mig att ge mig in i journalistiken. Jag kommer från en miljö där de flesta var läkare eller akademiker och min pappa var knappast ensam i Lund om att se ned på kvällstidningarna. Där sysslade man med annat, minns Olof Lundh.

På frågan vad han tjänar kommer svaret blixtsnabbt. "90 000 kronor i månaden", om man är i branschen att man kräver svar av andra så ska man kunna svara själv, menar Olof Lundh. (Foto: Tor Johnsson)

Annons

Den nya boken som nådde ut i handeln i vår är full av avslöjanden. Bland annat hur föreningen Svensk elitfotboll var på väg att skriva ett avtal med ett bolag där dess ordförande både var styrelseordförande och storägare. Olof Lundh kan också visa dokument på att en viss Afonso Alves fick runt två miljoner kronor i svarta pengar av Malmö FF. Samt hur domaren Bosse Karlsson kan sitta kvar i domarkommittén trots en #metoo-skandal.

– Fotbollen är präglad av en tystnadskultur. Om du går emot dem som styr så åker du ut, så är det. Det kan såklart låta lite förmätet, men jag kan vara förvånad över att min förra bok inte orsakade mer debatt än den gjorde. Om någon hade skrivit motsvarande bok om Telia eller något annat företag så hade det helt klart engagerat mer. Det kan såklart vara så att det jag gjorde inte var bra nog, eller tillräckligt avslöjande, det får man ta till sig, men jag är ändå förvånad, säger Olof Lundh.

Inför släppet har nästan alla stora tidningar och kanaler gjort reportage om den välkände sportreportern med skägget. Omslag på Café, djupintervju hos Expressen och gäst hos Malou, oftast med precis samma vinkel: grävaren som jobbar hårdast i branschen. En av få fotbollsjournalister som vågar ställa de kritiska frågorna. Han som hamnat i bråk med både Zlatan, Erik Hamrén och pamparna på Fotbollförbundet.
Olof verkar ha tröttnat lite på den bilden.
– Det kan bli ett slags självuppfyllande profetia det där, att jag jobbar så hårt och alltid ställer tuffa frågor. I grunden är jag bara nyfiken. Det finns fler än jag som ställer kritiska frågor, säger han.

Foto: Tor Johnsson.

Som frekvent lyssnare av podden Lundh vill jag påstå att det först är i audioformat som Olofs samtliga styrkor visar sig. Här blir det tydligt hur den tuffa stilen blir som mest framgångsrik när den kombineras med en ovanlig förmåga att lyssna. Olof är skicklig på att höra när en makthavare slutat svara på grundfrågan och svävar i väg i snömos, vilket ofta verkar lättare än det faktiskt är. Han liksom suger tillbaka intervjupersonen i ämnet, samtidigt som han låter dem prata till punkt. Det hela blir, i alla fall stundtals, väldigt effektivt.

Höjdpunkten är kanske när Östersunds FKs ordförande Daniel Kindberg, efter att han gästat podden, meddelade att han avslutar hela sitt ägande i klubben. Detta efter att Olof fått Kindberg att avslöja hur han satsat 16,5 miljoner kronor av sina egna pengar i spelartruppen och alltså kan ha privata intressen av att sälja dem vidare med vinst. Samtidigt satt Kindberg även som VD i ett kommunalt bostadsbolag som sponsrade ÖFK. Dagen innan avsnittet sändes skickade Kindberg ut ett pressmeddelande: ”Jag vill i sammanhanget tacka Olof Lundh för de uppriktiga och direkta samtal vi haft både under intervjuer och på sidan av intervjuerna”.

Det visar sig att Olofs Lundhs egen förebild som intervjuare inte är någon tuff skjutjärnsgubbe. Istället handlar det om en inte helt okänd kanadensisk journalistprofessor vid namn John Sawatsky. Enligt Sawatsky når man bäst resultat när man jobbar mycket med öppna frågor, och undviker så kallade ”laddade” ord i frågorna, eftersom de kan uppröra intervjupersonen och få dem att stänga till. Man tjänar heller inget på att överdriva. Stilen är inte speciellt ”tuff” alltså.
– När jag jobbade på Expressen gick jag en kurs hos Sawatsky. Sen handlar det också om att man verkligen kan ämnet. När det gäller Daniel Kindberg så krävs det ju två för att dansa och han bjöd till. Jag har inte alltid en aning själv hur jag gör när det blir en bra intervju. Det är klart att jag förbereder mig och har ett antal ämnen jag vill köra, men det är inte så att jag spelar upp det innan som ett schackparti och vet vad jag ska göra om han säger si eller så. Det går på gehör.

Samtidigt som Olof Lundh, tillsammans med många andra TV-nyllen, är stammis på Teatergrillen så var kändisskapet trots allt ingen målsättning. Hade ”det där” inte heller hänt när han var reporter på Expressen så hade han aldrig lämnat, hamnat på Fotbollskanalen, och blivit just TV-kändis.
– Jag är oerhört trygghetssökande och gillar att vara anställd. Men jag är glad att kändisskapet händer när jag fyllt 50 år och inte 30, för då hade jag haft svårare att hantera det. Nu vet jag att ingen är oumbärlig. De kan byta ut dig nästa vecka och ingen kommer att sakna dig.

En del undrar kanske vad Olof Lundh refererar till som ”det där” som hände på Expressen? Den redan väldokumenterade historien (på landets sportsidor) handlar om att han 2006 jobbade extra åt spelaragenten Kent Carlzon samtidigt som han var reporter på Expressen. Det slutade med att Olof fick sparken. En mörk period följde.

Han har biktat sig öppet flera gånger och tagit straffet.
Det stundtals tuffa tempot och den utsatta positionen har ibland gjort att Olof Lundh varit sugen på att sluta. Bland annat 2015, efter många öppna konflikter där både förbundskaptenen (Hamrén), lagkaptenen (Zlatan) och landslagschefen (Lars Richt) uttryckt sitt missnöje över honom och hans frågor kände han sig trött. Hela dåvarande landslaget präglades av att tre så starka individer inte gillade honom och det kunde kännas tufft att komma till presskonferenserna.
– Det är ju mest det negativa som fastnar. Då kände jag, ska jag orka med det här? Det lustiga var att dagen efter att Sverige hade gått vidare till EM så hade jag också blivit utskälld av Lars Richt som upplyste mig om att alla i landslaget hatade mig. Senare samma dag ringde Lasse Granqvist och berättade att jag hade blivit årets sportjournalist. Det gav ändå en slags kvitto, och att få det av kollegerna, det väger tungt för mig och var en oerhört viktig ryggdunk.

FAKTA

OLOF LUNDH
Ålder: 51 år
Bor: Stockholm
Familj: Två tonårsbarn
Fritidsintressen: ”Har nog inga, förutom att jag spelar golf på sommaren. Den fritid jag har är när jag jackar ur på sommaren, då brukar jag hyra ett hus i Kivik där jag är i fem veckor.”
Drivkraft: ”Nyfikenhet, sen är det klart att man vill bli klickad och läst.”
Karriär: Gick ut journalisthögskolan 1997 och fick praktik på Expressen vårterminen 1996. Jobbade på GP 1997-2001, sen Expressen fram till 2006. 2002-2004 var han New York-korre åt Expressen.  2006 började han på Fotbollskanalen där han var inblandad i driften fram till 2013, sedan dess har han ”bara jobbat som journalist”. I dag åt TV4, betalkanalen C More och Fotbollskanalen.se. Skriver även krönikor i DI om idrott och affärer. Fast anställd av TV4. Skrivit två böcker på två år.
Aktuell med: Boken Allsvenskan enligt Lundh – makten, pengarna och tystnaden i svensk klubbfotboll. (Albert Bonniers Förlag)