”Det här vill jag göra för alltid.”

– Det finns en journalistklyscha som säger att man inte ska försöka bli kompis med den man intervjuar. Det stämmer inte i mitt jobb. De absolut bästa intervjuerna jag har gjort är när man hör hur jag och gästen har kul.
370 000 lyssnare hör hennes röst två timmar dagligen under eftermiddagarna. Tillsammans med sina bisittare sätter hon populärkulturen på agendan.
– Jag upplever att det finns ett väldigt stort intresse för den just nu, det är inte längre bara nördar och journalister som är intresserade. Det finns ett allmänintresse, särskilt för amerikansk populärkultur och då behövs ett aktualitetsprogram.

För Linnea Wikblad är det att sända live som är grejen och journalist har hon velat bli sedan hon var liten.
Att jobba med rösten är något hon gjort sedan barnsben. Fram till nian var Adolf Fredriks musikklasser i centrala Stockholm hennes vardag. När det var dags att avancera till gymnasiet valde hon Rytmus. En gymnasieskola där hennes huvudinstrument var sång. Rösten fick fortsätta arbeta även efter skolgången då ska-bandet Skavers, med Linnea vid mikrofonen, levde fram till 2008.
– Vi spelade på festivaler och bröllop, men ska-scenen i Sverige är ganska liten. Det var en väldigt rolig period men vi växte i från musiken efter att ha spelat i ihop i 6-7 år. Sedan vi slutade har jag inte saknat det, men man vet ju aldrig vad som händer…
Linnea Wikblad är uppvuxen i Stuvsta strax utanför Stockholm men har ingen tonårsanknytning till platsen:
– Det var där jag bodde och växte upp, men jag gick ju i skolan i stan så jag har aldrig riktigt hängt där. Aldrig suttit vid macken eller åkt runt med bussen.
När jag träffar Linnea Wikblad i Radio­huset i Stockholm har klockan precis passerat halv fem på eftermiddagen. Dagens sändning tog slut för en halvtimme sedan och det är mörkt i studion på entréplan där vi sitter. Hon drar upp en mikrofonregel så att inte fläktarna ska störa vårt samtal och genom glasrutorna ser vi människor passera. Att jobba med radio är en tanke som följt henne nästan hela livet. ”Du borde jobba med radio” fick hon höra när hon växte upp, och hon höll med.
– Men som 18-åring när man just tagit studenten och ska bestämma sig för vad man ska göra med livet skälver man inte direkt av självförtroende.
När Linnea Wikblad tog studenten kantades tillvaron av jobb i matbutik, café och klädaffärer i omgångar. Till slut bestämde hon sig för att flytta till Paris.
– Jag ville hänga med min bästa kompis, men jag insåg snabbt att jag inte kunde nå journalistdrömmarna i Frankrike, så jag stannade tills mina pengar tog slut.

Efter några månader i Paris var det dags att ta tag i framtidsplanen som hade legat och väntat.
– Jag hade usla betyg från gymnasiet. Så jag flyttade hem och läste på Komvux. Under ett års tid satt jag i mitt flickrum, pluggade på dagarna och såg på TV-serien Six feet under på nätterna. Men jag minns det inte som en deppig tid, jag visste att jag var tvungen att plugga för att komma in på universitetet.
Och det gav resultat. Linnea läste film- och modevetenskap på Stockholms universitet innan hon sökte journalistikutbildningen.
– Det fanns två radioutbildningar på universitetsnivå som lockade. Den ena på Dramatiska institutet i Stockholm, som i dag heter STDH, och en utbildning i Piteå vid Luleå tekniska universitet. Jag ville absolut inte bo i Piteå så jag sökte radioproducentutbildningen på STDH och tog mig till steg två, till intervjuerna, men kom i slutändan inte in. De sa att jag behövde mogna lite så jag sökte utbildningen i Piteå och kom in via röstprov.

Annons

[…]

Läs hela intervjun med Linnea Wikblad i Journalisten nr 9/2014, i papper eller app. Teckna din prenumeration här: http://www.journalisten.se/prenumerera