Vikariespecial: 12 000 ansökningar till 850 sommarvik

Konkurrensen om sommarens vikariattjänster är stenhård. Journalisten har granskat ansökningshögarna på 30 mediearbetsplatser: nära 12 000 ansökningar till knappt 850 tjänster.

Under februari och i början av mars gick ansökningstiden ut för årets sommarvikariat på de flesta av landets mediearbetsplatser. Antalet lediga vikariat varierar från en handfull på de mindre arbetsplatserna till ett hundratal på arbetsplatser som Aftonbladet och Expressen/GT/Kvällsposten.

Men trycket från de sökande, inte minst från landets medieutbildningar, är mycket hårt. De största arbetsplatserna har i år fått in över 2 000 ansökningar. Det visar Journalistens genomgång av ansökningsläget (se tabell på nästa uppslag).

bryt

En av dem som söker sommarvikariat är Pär Thorsén, 29, som är klar med sin journalistutbildning på Mitthögskolan i Sundsvall. Han har siktet inställt på nyhetsjournalistik, men vill i framtiden gärna jobba med både redigering och skrivande:

– Jag tycker om form och estetik och gillar att både skriva och att vara med och se helheten växa fram i tidningen, förklarar han.

Han har skickat sex ansökningar om sommarvikariat till mindre och mellanstora tidningar i Mellansverige. Tidigare har han vikarierat som reporter och redigerare på Bergslagsposten i Lindesberg och som redigerare på Aftonbladet.

– Det är lite småtufft att söka just nu, eftersom man vet att det finns många ute på marknaden. Jag tänker sända ut ytterligare några ansökningar.

Under januari kompletterade Pär Thorsén med 10 poäng juridik, och planerar att hinna med en resa till Sydostasien under våren.

Vilka är dina förväntningar på sommaren?

– I första hand att få ett sommarvikariat på en dagstidning och i andra hand att vikariatet förlängs efter sommaren.

Innan han ger sig iväg på sin semesterresa ska han ringa runt till de tidningar han sökt till och försöka ordna sommararbetet.

– Visst, det är lite osäkert, men jag har ju viss erfarenhet från praktiskt arbete och man får hoppas att man har lite tur också, säger han.

bryt

Åsa Ohlsson i Malmö har kort tid i yrket, men har ändå hunnit skaffat erfarenhet från vikariat på Dagens Industri. Hon är utbildad civilekonom, med sju år i ekonomyrket bakom sig och började som frilansjournalist för mindre än ett år sedan:

– Arbetet som civilekonom var aldrig mitt kall. Steget till journalistiken tog jag för att göra något roligare, men när jag började jobba blev det naturligt att arbeta med ekonomijournalistik eftersom det var där jag lättast fick jobb.

Hon medger att journalistiken är en mer osäker bransch, men att yrkesbytet var ett medvetet val:

– Det här gav jag mig in i med öppna ögon, och trots att jag hade fast jobb som ekonom. Det var inte trygghet jag sökte, och jag var beredd på att det skulle vara mer osäkert.

Under hösten har hon försörjt sig som frilansjournalist, och skrivit för en facktidning som fungerat som ekonomisk grund för verksamheten. Nu har hon också skickat i väg några ansökningar om sommarvikariat, och om några veckor tänker hon följa upp breven med telefonsamtal. Samtidigt vill hon under våren bredda sig och skaffa fler uppdragsgivare.

– Visst kan man känna lite oro när man läser hur tidningar lägger ned eller säger upp medarbetare. Det är ju hårda tider. Men jag känner en viss trygghet med att ha ett annat yrke i botten. Skulle det bli för hårt kan jag ta upp det igen.

Åsa Ohlsson har sökt vikariat på tidningar i storstäderna men säger sig också vilja sända några ansökningar till tidningar i Västergötland eftersom hon har sommarhus där.

– Att skriva är oerhört lärorikt, det är en av yrkets största fördelar, säger hon.

bryt

Ingrid Larsson är ansvarig för rekryteringen av sommarvikarierna på Barometern/Oskarshamns-Tidningen i Kalmar. Denna vecka har ansökningstiden gått ut för årets sommarvikariat och mellan 100 och 200 ansökningar ligger på hennes bord.

– De flesta i högen har färsk utbildning men väldigt lite arbetslivserfarenhet, konstaterar hon.

Totalt ska omkring 20 tjänster tillsättas på Barometern/Oskarshamns-Tidningen, varav tre fotografer. Behovet är lika stort som i fjol, men för att minska behovet av sommarvikarier försöker man pussla mer med schemat. Men omkring hälften av dessa tjugo tjänster går till folk som vikarierat tidigare på tidningen eller praktiserat där. Så i realiteten handlar det alltså om att välja ut tio nya sökanden och arbetslivserfarenhet är i praktiken ett krav.

– Vi tar mycket sällan in direkt från en skola. Man måste kunna tempot, och hantera allt från badreportage till kommunalpolitik, en redigerare måste redigera sju sidor per dag och på en lokalredaktion måste man vara självgående och kunna producera en hel sida, säger Ingrid Larsson.

bryt

I arbetslivserfarenheten ingår också en förmåga att ha en realistisk syn på vad journalistyrket innebär, den som visar det i sin ansökan förbättrar sina chanser:

– Många sökande talar om att bevaka freden i världen medan det i praktiken kan handla om att röra sig mellan kommunhuset och badstranden. Visst är höga mål bra, men om det riskerar att krocka med verkligheten kan de utgöra en nackdel. Å andra sidan får man ta de stora orden med en nypa salt, det kan ju bara vara ett uttryck för att man vill markera intresse och har ambitioner, reflekterar hon.

Enligt Ingrid Larsson lär inte tidningen upp vikarier under sommaren utan letar efter de som direkt kan stiga in i tidningens produktion, vilket hon ibland måste förklara för sökande.

Hon har också märkt att allt fler sökande har journalistutbildningar från utlandet, ofta USA, England, Spanien och Frankrike. Språkligt innebär det inga problem, men lagstiftningen är olika i länderna och det kan därför finnas en risk att det försämrar kunskapen om hur svenska myndigheter och det svenska samhället fungerar.

Vilket är de vanligaste misstagen bland de sökande?

– Att ansökningsbreven är alldeles för långa. De ska vara korta och jag är inte så intresserad av vad de som söker gör på fritiden. Sen saknas ofta arbetsprover och referenser i ansökningarna, ibland skriver de i stället något om att de kan skicka in sådant i efterhand om intresse finns. Men meritförteckning ska vara med på en gång, jag tar inte in någon vikarie utan att först ha kollat referenser och arbetsprover.

På Barometern/Oskarshamns-Tidningen tycker man att ansökningsskörden i år hittills saknat omedelbara stjärnskott bland namnen.

bryt

På Expressen i Stockholm är personalredaktören Tobias Hellströms erfarenhet annorlunda, han tycker att det verkar finnas ovanligt många kvalificerade sökanden i årets högar, som dessutom är något fler än tidigare.

En hel del ansökningar sorteras dock bort för att de är så slarvigt skrivna:

– I dag har många lätt för att slänga iväg mejl, och det har gjort att en del avsändare skriver slarviga ansökningar. Särskilt om de söker jobb som redigerare är det avskräckande, säger Tobias Hellström.

– Ett annat vanligt fel i ansökningarna är att de hamnar utanför fokus. En del använder ett väldigt högtidligt språk eller visar på annat sätt att de liksom inte förstått vad för slags arbete de söker. Man kan få intrycket att de läst tidningen för dåligt.

De flesta tidningar har ungefär samma vikariebehov detta år som tidigare. Men en hel del tidningar vill aktivt minska behovet av vikarier. På Göteborgs-Posten och Dagens Nyheter har man beslutat att låta en del av de fast anställda ingå i en vikariepool. Dagens Nyheter kommer trots detta att ta in sommarvikarier, men färre än förra året.

– Vikariepoolen innebär helt enkelt att fem fast anställda ska vara beredd att byta avdelning när behov uppstår. Till en början kommer de att jobba kvar där de är, men de måste vara beredda att byta schema med kort varsel, förklarar Lisbeth Brattberg, administrativ redaktionschef på DN.

bryt

Malin Fransson, 36, är en av dem som jobbar i vikariepoolen. Hon arbetar på sportredaktionen, skriver huvudsakligen om ishockey och ridsport, men har tidigare bevakat flera olika ämnen på andra tidningar. Hittills har inplaceringen i DNs vikariepool inte inneburit några förändringar:

– Ett tag var det tal om uppsägningar från tidningen, så det var en stor lättnad när det blev klart att jag skulle få jobba i vikariepoolen. Jag jobbar på som tidigare, och det känns mest som ett lyxproblem att jag ska vara beredd att byta till en annan redaktion om det behövs.

Malin Fransson tror heller inte att det är så lätt att flytta över andra i vikariepoolen till sporten, eftersom sportjournalistik kräver ett aktivt sportintresse.

– Jag har jobbat på en rad olika redaktioner, men den här är helt klart min favorit. Sporten har mest puls, man får blanda händelser med längre reportage, så jag hoppas att jag får vara kvar här, berättar hon.

Med vikariepoolerna ökar DN och GP sin interna flexibilitet och minskar därmed behovet av att ta in vikarier.

I mediebranschen i storstäderna fortsätter många unga med vikarielivets speciella villkor.

En generation LAS-vagabonder har ett så osäkert försörjningsläge att de dröjer med att bilda familj och de har lärt sig att inte trakta efter bil och villa. I många fall kan det röra sig om en tidshorisont på någon vecka, ibland handlar det om att jobba som daglönare, där redaktionen ringer in på morgonen.

bryt

Lina Kronström, 24, jobbar som nyhetsreporter på Sveriges Radio i Malmö och har en tidshorisont på två veckor, då hennes nuvarande vikariat går ut. Innan hon började i Malmö var hon på Radio Kristianstad och branschens osäkra villkor är en självklarhet för henne:

– Jag läste journalistik på Vara Folkhögskola och alla som gick i min klass jobbar i princip likartat allihop i dag. Någon har lurat sig till inlasning, men i övrigt är det korta vikariat. Själv trivs jag riktigt bra här, det känns som ett lyft eftersom jag bor i Malmö och nu slipper pendla till Kristianstad varje dag.

Lina Kronström tycker heller inte att hennes ställning som vikarie påverkar hennes roll på redaktionen:

– Nej, det där handlar nog mer om ens självkänsla, och jag kastades direkt in i hetluften med löpande jobb och det funkade jättebra, även om det tog lite tid att lära sig redigeringssystemet.

Ändå tycker hon att det är dystert att inte kunna veta om man har pengar till hyra till nästa månad:

– Redaktionsledningen dröjer ofta med att bestämma om det blir förlängt kontrakt till dagen innan det går ut. Jag vet inte varför de gör så, men de har ju den makten.

När vi talar med Lina Kronström håller hon på att leta efter irakier i Sverige som hon kan intervjua om krigshotet, hon har gjort ett reportage om nedläggning av en avdelning för barnreumatologi i Malmö och på kvällen ska hon göra ett jobb om Lommabanan. Det är rörligt, lärorikt, varierat och med stimulerande uppdrag.

Men ett mörkt moln har seglat upp på himlen ovanför Lina Kronström. Utlasning. Hennes praktik i Dalarna och vikariat på P3 och i Kristianstad gör att hon nu närmar sig totalt elva månaders på Sveriges Radio, vilket gör att hon får svårt att fortsätta på radion.

Troligen kommer hon att söka sig vidare mot TV-världen:

– Helst vill jag ju fortsätta med radiomediet, men vad gör man? Vill jag fortsätta i branschen gäller det att vara beredd att lära om från början igen, och jag ser ändå positivt på saken och tror att det löser sig till slut, säger hon.

bryt

Ännu lösare förbindelser med arbetsgivaren har Tove Wennergren, 25, som jobbar som inhoppare dag-för-dag på TT i Stockholm. Tidigare har hon haft olika vikariat på dagstidningarna i sju år, men inte fått fast jobb.

– Så länge jag har fått anställningar där jag trivts har jag bara sökt attraktiva jobb i Stockholm och inte sökt till mindre tidningar, berättar hon.

Hon stortrivs med nyhetsjobbet på TT, där hon i snitt jobbar 3-4 dagar per vecka.

– Jobbet är en jättekick varje dag. Sedan november har jag jobbat som inhoppare de dagar man har behov av mig.

Men hon säger också att det är krångligt vid sjukskrivning, och socialt svårt eftersom det ofta handlar om kvällsjobb och hon inte vet när hon är ledig och kan umgås med vänner. Men hennes jobb innebär samtidigt viss frihet: När Journalisten åter söker Tove Wennergren efter en vecka får vi beskedet att hon är på resa i Sydamerika.

Paul Frigyes

pf@sjf.se

Varför går det så långsamt?

Vikariefrågorna ska prioriteras av Journalistförbundets styrelse. Men fortfarande finns en otålighet om att arbetet med att mildra LAS-eländet går för långsamt.

På Journalistförbundets kongress 2002 hamnade vikariefrågorna i högsätet. Förhandlingsjouren föreslogs döpas om till vikarie- och förhandlingsjour för att markera frågans vikt och en arbetsgrupp med vikarier tillsattes för att driva frågorna.

Vad har hänt sedan dess?

– Bland annat har förbundet medverkat till seminarier i storstäderna där vikarierna fått beskriva sin situation, säger Ragnar Forsén, ombudsman på Journalistförbundet och arbetsgruppens sekreterare.

– På dessa seminarier har vi också informerat om vad vi gör och de visstidsanställda har fått fråga ut arbetsgivarföreträdare om hur de resonerar. Alla klubbstyrelser runt om i landet har uppmanats att skapa policydokument i frågor som berör visstidsanställda, för arbetsplatsen ihop med arbetsgivarna eller internt i klubbarna.

Ragnar Forsén är övertygad om att kongressperioden som helhet kan medföra tydliga förbättringar i vikariefrågan. Även om inte LAS-missbruket kan stoppas tror han att journalisterna kommer att möta större förståelse för sin speciella problematik, och att denna kräver förändringar inom lagstiftning eller i kollektivavtal.

– Arbetsgruppen vill förändra de grundläggande villkoren för visstidsanställda. Åtgärder för att göra det mer uthärdligt att vara vikarie måste kanske stå tillbaka för det som vi uppfattar som huvudfrågan, att stoppa LAS-cirkusen och få företagen att anställa den kompetenta arbetskraft de redan har hos sig när de behöver folk.

bryt

För några veckor sedan träffades ett antal vikarier för att upprätta förslag på åtgärder som ska förberedas för dragning i Journalistförbundets arbetsutskott. Och på en e-postlista har ett forum skapats där vikarierna utbyter erfarenheter.

Rikard Jakbo, som sitter i arbetsgruppen och som vikarierat under flera år i Stockholm, i dag på Vårdfacket, är otålig eftersom arbetsgruppen bara haft ett möte:

– Frågan är väldigt viktig, men det har funnits arbetsgrupper förr och jag är lite rädd att den skjuts på framtiden nu också, säger han och ser flera möjliga konkreta åtgärder framför sig:

– Man kan försöka påverka politiker och opinionsbildare så att man genom lagar och avtal täpper till kryphålen. Ett annat förslag som kom upp på kongressen är att kravet att arbetsgivarna tvingas motivera varje gång de gör sig av med folk som de uppenbart har behov av. Det ska inte vara möjligt att lasa ut någon som företaget bevisligen behöver, bara för att ersätta den anställde med någon annan med samma kompetens, säger han.

bryt

Rikard Jakbo har själv erfarenhet av utlasning och känner kollegor som lasats ut flera gånger från samma arbetsplats. Han menar att detta är en fråga där vikarierna har ett stort fackligt engagemang, men som klubbarna inte vill ta tag i eller inte vet hur de ska hantera.

– Klubbarna säger att det inte går att ta strid om utlasningar, och då är det inte så konstigt om vikarier inte är så positiva till journalistfacket. Förmodligen måste engagemanget fångas upp av förbundet centralt. Kan Journalistförbundet inte engagera de inom yrket som har det sämst, då är det inget bra förbund. Men om alla bidrar lite grann kommer det systematiska LAS-missbruket förr eller senare att rämna, säger han.

Paul Frigyes

pf@sjf.se