Sanna Rayman blir Journalistförbundets nya presschef

Cirka 80 personer sökte tjänsten som Journalistförbundets press- och opinionschef och nu står det klart att det blir Sanna Rayman som får jobbet. Hon har tidigare arbetat som ledarskribent på Svenska Dagbladet (2008–2015), debattredaktör och debattchef på Dagens Samhälle (2015–2020) och chefredaktör på Altinget (2020–2025). Hon lämnade Altinget i maj.

Sanna Rayman tillträder på måndag och ersätter Petteri Flanagan Karttunen som slutade i somras.

Hur känns det?

Annons

– Det känns jättebra. Det ska bli kul och spännande och roligt att få göra något som jag inte gjort förut, säger Sanna Rayman.

Varför sökte du den här tjänsten?

– Det har nästan varit lite av en röd tråd i hela mitt yrkesliv att det inte har funnits så mycket röd tråd. Jag har alltid gått lite på känsla och har försökt att byta miljö och område, även om det i mångt och mycket rört samhälle och journalistik på olika sätt. Jag tycker att det är roligt att nosa på det som är nytt och svårt, samtidigt som det är inom områden jag vet och kan saker om. Jag vill fortsatt arbeta med sådant som hänger samman med journalistik, öppenhet och yttrandefrihet. Det är där man har sin bensin … eller vad man nu ska ha för drivmedel.

Vad tänker du att du kan bidra med till Journalistförbundet?

– Jag har jobbat både med opinionsjournalistik och har lång erfarenhet av att bevaka politiken. Det är en relevant del i det här arbetet, att vi som förbund förhåller oss till politiken och till samhällsutvecklingen. Jag tänker att de kompetenserna kan vara till nytta.

För tio år sedan arbetade du som ledarskribent på Svenska Dagbladet. Nu är det ganska länge sedan, men är det ändå inte ett ganska långt steg från det till att bli press- och opinionschef på ett fackförbund?

– Det kan man kanske tycka men det känns inte så, och då är det ju inte det. Jag tycker inte att det känns konstigt. Det är också som du säger ett tag sedan jag var på Svenska Dagbladet. Jag har varit chef i några svängar sedan dess och har kommit att uppskatta mycket av den svenska arbetsmarknaden. Den är väldigt praktiskt upplagd. Jag har tyckt om att ha en motpart att prata med och har haft väldigt goda relationer med facket. Det är till nytta och sånt gillar man ju. Visst, jag kommer väl från höger men jag har ingen beef med facket, annars hade jag givetvis inte sökt mig till det här jobbet. Jag har också varit fackligt aktiv på ideell nivå tidigare i livet, i en liten riksstyrelse i Teaterförbundet för producenter och marknadsförare. Så det är inte främmande för mig.

Har du under din tid som ledarskribent på SvD kritiserat public service för att vara vänstervridet?

– Det har jag säkert. Ja, jag erkänner utan att veta. Jag har ofta kritiserat medier, både public service och andra medier och det bottnar i att jag tycker väldigt mycket om journalistik och det man tycker mycket om, det kritiserar man. Det kommer ur att man vill att det ska bli bra och rätt. Det man inte tycker om struntar man i. Det är så jag alltid har förhållit mig till de här frågorna och jag tror inte att det i sig har med höger och vänster att göra.

Är det någonting i tjänsten som du särskilt vill fokusera på?

– Jag är oerhört ödmjuk inför det här uppdraget och vill prata med medarbetarna och lära mig mer innan jag börjar hålla linjetal här. Det är utmanande tider för branschen och för journalistiken. Det känns som att det kommer finnas att göra helt enkelt. Jag ser fram emot att jobba för ett fackförbund vars livsluft är tryckfrihet och öppenhet.