”Så kom vi förbi HVB-sekretessen”
SVTs granskande reportrar behövde bygga en helt ny databas för att komma förbi sekretessen och kunna visa hur svenska kommuner fortsätter placera barn på hårt kritiserade HVB-hem.
SVT Nyheters grävande reporter Marja Grill har tillsammans med researchern Lotta Sima sedan i höstas granskat problemen på så kallade HVB-hem, hem för vård eller boende där kommuner tvångsplacerar barn och ungdomar i behov av behandling för till exempel missbruk eller psykisk ohälsa. I november publicerade de en första granskning, där de byggt en databas utifrån Ivo:s kritik av olika HVB-hem.
Nu visar de att kommuner fortsatt placera unga på kritiserade HVB-hem. Det handlar om 50 HVB-hem med upprepade larm och dokumenterade missförhållanden som trots det dragit in över 200 miljoner kronor om året genom fortsatta kommunplaceringar.
– Kommuner slår ofta ifrån sig kritik med att man inte känt till problemen på hemmen. Nu har vi därför tittat på en treårsperiod. Och kan visa att kommuner fortsatt placera barn på de här hemmen, trots att man haft god möjlighet att känna till att de fått allvarlig kritik, säger Marja Grill.
Varför gör de det?
– Det finns väldigt många olika skäl, beroende på kommun. Många verkar ha sitt eget system för kontroll. De större kommunerna har en placeringssamordnare med egen erfarenhet av olika hem. Några kommuner förlitar sig på SKRs upphandlingsbolag som har ett ramavtal. Några säger att Ivo trots allt godkänt hemmen och att de rättat till problemen. Det blir en cirkel av folk som pekar på varandra. När alla har ansvar blir det ibland att ingen riktigt har ansvar.
– Och när man väl placerat ett barn någonstans, då ska man bedöma om det är värt att flytta det, riva upp det ur skolan och så vidare.
Vilka var de metodmässiga utmaningarna?
– Som idé lät det rätt enkelt att samla in och bygga en jättestor databas över alla kommunernas upphandlade HVB-bolag och summorna de senaste tre åren. Sedan var det mycket svårare än vi trodde, det blev ett jättejobb för Lotta Sima att föra ihop all information och kommunicera med kommunerna.
När uppgifterna väl var inne hade SVT en enorm databas över HVB-leverantörer. Den stora fördelen var tydlig:
– Där är det inte sekretess. Annars vägrar kommunerna alltid att kommentera enskilda fall, på grund av sekretess. Eller svarar att det enskilda fallet blev fel, men att det i det stora hela fungerar bra. Nu när det inte gick att härleda till ett enskilt barn kunde vi be om svaren på ett annat sätt, säger Marja Grill.
Dagen efter publiceringen får hon många samtal från unga som känner igen sig och vill berätta sina historier. Hon kommer inte att släppa området.
– Jag håller kontakten med de här tjejerna. Samtidigt jobbar jag på nyheterna och har hela samhället att granska.
Marja Grill beskriver tvångsvård av barn och unga som något av det svåraste i samhället: ett system med många ansvariga och där svaren sällan är enkla. Att granska den är utmanande.
– Kombinationen av sekretessen och att ungdomar tas ifrån sina mobiler på de värsta ställena gör det extra knepigt. Och det är komplicerade fall, man måste gå in i varje enskilt för att avgöra vad som är rimlig vård. Och det finns 290 kommuner, alla är olika och har sina egna problem.
