Professor Adamo
Horar gör alla medieföretag nu för tiden. Det enda som skiljer Amelia från andra är att hon talar klarspråk om det.
I fredags kom beskedet att Amelia Adamo, chefredaktör och VD för Amelia, utsetts till gästprofessor vid JMG i Göteborg det kommande läsåret. Att hon kunde bli det beror på att Göteborgs-Posten, som finansierar gästprofessuren, har en professionellt långsiktig syn på sitt engagemang i journalistutbildningen. ”Den lever på andra meriter än konjunkturella”, konstaterade GPs Peter Hjörne i förra veckans Journalisten, i en kommentar till att Dagens Nyheter dragit in sin finansiering av den motsvarande gästprofessuren vid JMK i Stockholm, som en del i tidningens sparpaket.
bryt
Därmed försvinner möjligheten för journaliststudenterna och den akademiska personalen vid JMK att stimuleras av en årlig gäst från verkligheten, som kan komma in med diger praktisk kompetens och färsk erfarenhet. Allt på grund av DNs och Bonniers kortsiktiga dumsnålhet. Ja, jag tycker fortfarande att Bonniers styrelseordförande Carl-Johan Bonnier ska skämmas – och omedelbart gå ut och meddela att Bonnier AB tar sitt ansvar och går in och räddar gästprofessuren.
bryt
Tills vidare är det dock alltså i Göteborg man ska vara för att få de roligaste impulserna. Fast det verkar inte DNs kulturredaktör Mattias Berg tycka. I en syrlig kommentar till utnämningen av Amelia Adamo (DN 18/5) ser han den som ett tidens tecken: hur kvällspressen flyttar fram sina positioner och hur journalistiken blir alltmer medialiserad. ”Ingen har som Amelia så bokstavligt vuxit ihop med sitt eget varumärke”, konstaterar Berg och fortsätter: ”Säkert har hon en hel del att lära ut om konsten att fånga en läsare. Men alternativen blir allt färre: snart kan journalistiken vara helt rymningssäker”.
Självklart delar jag Mattias Bergs oro över det minskade utrymmet för kvalitetsjournalistik. Men det är ännu mer oroande om journalistikutbildningarna lever i det förgångna och inte speglar hur verkligheten – den krasst kommersiella – ser ut på medieområdet. Jag tycker att Amelia Adamo är ett lysande val som gästprofessor – och tycker att det är skandal att det dröjt så länge innan tidskriftsvärlden fått det erkännandet.
bryt
Visst, Amelia kan verka provocerande i sin raka syn på kommersialismen. ”Jag horar med vem som helst”, sade hon till mig en gång när hon skulle förklara hur tidningen jobbade gentemot marknaden. Men horar gör alla medieföretag nu för tiden. Det enda som skiljer Amelia från andra är att hon talar klarspråk om det.
Dessutom brinner hon fortfarande för journalistiken och dess möjlighet att få folk att fängslas av sådant de inte visste att de var intresserade av. Man behöver inte älska allt i Amelia, Tara, Amelia Brud & Bröllop, Amelia Kropp & Skönhet och allt vad hennes olika satsningar heter (även om en hel del gör det), men det går inte att förneka att där också görs en hel del mycket bra och angelägen journalistik. Som når ut. Därför att hon är en mästare på att nå ut.
Undrar om det finns platser kvar på JMG till hösten?
bryt
P.S. De journalistiska nationalkaraktärerna i Norden mejslas ut tydligt i sista numret av Euroworld, i ett reportage om politiska reportrar: ”I Danmark citerar reportrarna aldrig sina källor. I Norge förekommer fortfarande viss journalistisk korruption. I Finland badar man bastu med varandra, reportrar och makthavare, men det blir aldrig någon dialog i bastun.” Och i Sverige? Här är relationen och intimiteten, naturligtvis, precis lagom …
