Gå direkt till textinnehållet

Norrlands Murdoch vill agera

NSDs chefredaktör Lennart Håkansson – styrelseledamot i Tidningsutgivarna och en av de mest tongivande tidningscheferna inom organisationen – har fått nog av förhandlingar om upphovsrätten, oavsett om de är lokala eller centrala. Han vill agera.

För 18 år sedan genomförde mediemagnaten Rupert Murdoch tidernas mest arroganta och brutala arbetsgivarkupp i medievärlden, när han flyttade sina tidningar (The Times, Sunday Times, The Sun och News of the World) från Bouvery Street och Grays Inn Road i centrala London till en avsides industritomt i Wapping, långt ute i det då fortfarande nerkörda Docklands-distriktet. Tryckarna vägrade, men fick klara besked: om ni inte följer med får ni sparken, då lägger jag ner tidningarna och startar en helt ny (London Post). Konflikten blev våldsam och långvarig, men Murdoch fick som han ville och köpte till slut ut tryckarna. Den som inte är med mig är emot mig, var den tydliga signalen.

bryt

En liknande syn gav Norrländska Socialdemokratens chefredaktör Lennart Håkansson uttryck för, när han i ett debattinlägg på Tidningsutgivarnas hemsida i början av juni presenterade sitt förslag på konflikten kring synen på upphovsrätt.

Håkansson – styrelseledamot i Tidningsutgivarna och en av de mest tongivande tidningscheferna inom organisationen – har fått nog av förhandlingar om upphovsrätten, oavsett om de är lokala eller centrala. Han vill agera. Han ser dagens upphovsrättssituation som ett hinder för utvecklingen och vill stoppa det han beskriver som ”journalisternas vetorätt när det gäller tidningarnas affärsutveckling.” Och han vill göra det med en metod som påminner om Murdochs: en tvångsflytt, om än bara på papperet.

”Låt oss ha kvar utgivningsbevisen i de gamla fina tidningsföretagen, men lägg produktionen i särskilda produktionsbolag dit de anställda journalister, som accepterar arbetsvillkoren, förs för att producera material till de företag som produktionsbolaget samarbetar med”, skriver Håkansson på TUs hemsida.

Radikalt, är väl det snällaste man kan säga om förslaget. Ett bolag, med respekt för medbestämmande och fackliga förhandlingar, sitter på utgivningsbeviset. Ett annat, som gör som det vill, står för produktionen och anställningarna. De som ”accepterar” att dansa efter Håkanssons upphovsrättspipa får följa med. Vad som händer med dem som inte accepterar framgår inte.

bryt

Andra representanter för ”de gamla fina tidningsföretagen” är betydligt mer nyanserade, i den rad av debattinlägg som nu pumpas ut i det som kallas Framtidsdialogen på TUs webb – och det är uppenbart att det finns en genuin oro över att frågan ska vara så svår att lösa. Varken TU eller Journalistförbundets ledningar verkar vilja att frågan ska utvecklas till en ny konfliktorsak, på samma sätt som 2001. Istället sträcks det ut försiktiga trevare om samtal, som i det gemensamma seminarium om upphovsrätten i det framtida medieklimatet som TU och Journalistförbundet bestämt sig för att arrangera i början av september. Vad de kommer att leda till är dock i högsta grad oklart. Fortfarande är positionerna väldigt låsta när det gäller upphovsrätten.

bryt

Lennart Håkansson tycker att radio och TV borde ses som föregångare. De har ”löst problemet genom att lägga ut större delen av produktionen på externa produktionsbolag. Bara en sådan aktivitet gör det lättare att få motparten till förhandlingsbordet”.

Brutal handlingskraft eller samtalsvilja? Båda skolorna finns uppenbarligen i TU-ledningen. I höst lär det klarna om vilken linje som vinner.

mj@journalisten.se

P.S.

I dag tisdag avgörs en viktig rättegång i Linköpings tingsrätt. En 19-årig nazisympatisör är åtalad för brott mot personuppgiftslagen och olaga hot, efter att ha upprättat en lista på vänstersympatisörer och på journalister som anklagas för att stödja vänstergrupperna – och för att ha utfäst en belöning åt den som skadar en person med invandrarbakgrund. Pul-mål når sällan stor uppmärksamhet, men det här bör få det. Att, med mer eller mindre förtäckta hot, lista namn på journalister är inte bara kränkande för dem som blir utsatta, utan också ett hot mot tryckfriheten.

Fler avsnitt
Fler videos